Albin Vidmark studerar barn- och fritidsprogrammet vid Guldstadsgymnasiet i Skellefteå.
Det handlar, i runda tal, om ett halvår med distansering, oro för att smittas själv eller smitta andra, inställda evenemang och distansundervisning.
Albin Vidmark, som går barn- och fritidsprogrammet vid Guldstadsgymnasiet i Skellefteå och Saga Landström som studerar på teknikprogrammet vid Baldergymnasiet har undervisats på distans sedan slutet av mars fram till sommarlovet.
– Jag trodde inte att pandemin skulle bli så långvarig, allt har varit annorlunda, säger Saga Landström, som läser inriktningen design- och produktutveckling.
För Albin har pandemin bland annat inneburit att han tänker mer på vardagshygien, exempelvis att tvätta händerna ofta. Han tror den positiva effekten kommer att hålla i sig – för många.
– Men det känns trist att behöva tänka sig för hela tiden och att inte kunna möta andra fysiskt. Läger och möten är inställda och för mig är det viktigt att interagera med andra och det saknar jag, säger han.
Båda tycker det känns bra att vara tillbaka på sina respektive skolor igen – inte minst att kunna träffa andra, men också för att kunna genomföra studierna optimalt.
Saga Landström, teknikelev vid Baldergymnasiet.
Hur var det att studera på distans?
– På vissa sätt var det skönt, kortare ställtid innan dagens första lektion och jag kunde stiga upp strax innan. Negativt var att mycket praktiskt skolarbete har gått bort och efter en tid började det kännas ensamt, säger Albin.
För Saga fungerade det bra i början. Hon säger:
– Efter en tid började jag sakna rutiner och i slutet av terminen pluggade jag rätt mycket tillsammans med en kompis.
Hon säger också att vissa lärare fixade distansundervisningen bra, för andra tog det tid innan de löste det. En positiv aspekt var att hon fick större mandat att styra.
– Om jag hamnade i flow kunde jag fortsätta att skriva på någon uppgift, men jag fick också motivationsdippar ibland.
Albin anser också att digital undervisning gör det svårt att förklara i ord vad man menar och att läraren kanske inte alltid har koll på om alla eleverna förstår.
”Det har varit en stor omställning”, säger Saga Landström om coronapandemin.
– Utbildningen har varit mer teoretisk än vad den skulle ha varit och projektuppgifter har tenderat att bli case-uppgifter. Jag kan väl också säga att distansundervisningen har gjort att jag uppskattar mer att gå till skolan nu, säger Albin.
– Tilliten till lärare har varit svår och våra kursprov skedde på distans. Då blir det svårt för lärarna att göra en rättvis bedömning när man inte kan interagera eller ställa följdfrågor, och jag kan också förstå frustrationen hos dem, säger Saga.
Coronapandemin har även påverkat fritiden. Evenemang, resor och festligheter ställdes in. Saga började tillbringa tid på gym, även om det inte kändes helt okej.
– Jag tänkte ”ska jag ens vara här”, säger Saga och fortsätter:
– Många i vår klass brukar följas till evenemang och att inte kunna göra det blev en stor omställning.
Efter en tid med social distansering säger Albin att han blev rätt slö, att åka fyra kilometer till gymmet kändes jobbigt.
– Fritiden gick lite åt skogen för mig. Jag är engagerad i kyrkan och mycket blev inställt, men nu har det lättat lite. Generellt sett så har jag tyckt att det har varit jobbigt att inte kunna träffa andra.
Albin känner ingen oro över framtiden. ”Jag tror att arbetsmarknaden och samhället kommer att återhämta sig”.
Båda jobbar extra inom handeln, och tycker det underlättat mot bakgrund av den sociala distansiering som rått, och deras största rädsla är att smitta andra. Båda nämner sina äldre släktingar och hur de iakttar extra stor försiktighet gentemot dem.
De är säkra på att samhället kommer att återhämta sig – även arbetsmarknaden, men tror att det kommer att dröja inom vissa områden, exempelvis resande.
– Jag tror att den digitala utvecklingen ökat under pandemin och att den fortsätter att utvecklas. Min mormor, till exempel, har börjat beställa grejer via nätet, säger Saga.
– Istället för att flyga inrikes kommer det att bli fler digitala möten och det är bra för miljön, å andra sidan är det trevligare att mötas fysiskt, säger Albin, som siktar på ett pedagogiskt yrke, eventuellt lärarbanan.
– Det kommer alltid att behövas lärare oavsett hur samhället ser ut, konstaterar han.
Saga tänker fortsätta på designspåret och har funderat på universitetsstudier, men innan dess tänker hon jobba en tid och göra ett par resor.
– Och det vore fint att kunna ta en riktig examen från gymnasiet med studentflak och allt, utan corona, säger hon.