Offret berättade i polisförhör och vid rättegången hur han angreps med en yxa. Våldsdramat inträffade i en lägenhet i Skellefteå den 22 april.
Norran berättade den 8 augusti om tingsrättens dom kring en av årets största våldsutredningar som Skelleftepolisen arbetat med.
Två män i Skellefteå, 26 och 33 år, stod åtalade för synnerligen grov misshandel, människorov, grovt olaga hot och rån. Ytterligare fyra personer åtalades för delaktighet i händelserna. Våldsdramat inträffade i 26-åringens lägenhet i april.
Åklagare Edvard Breitholtz yrkade, om samtliga skulle dömas enligt åtalet, på sammanlagt runt 30 års fängelse varav runt sex års fängelse vardera för de två huvudmännen.
Skellefteå tingsrätt ifrågasatte en stor del av åklagarens bevisning, frikände fem av de åtalade och dömde 26-åringen för grov misshandel till fängelse i ett och ett halvt år.
Om det påstådda människorovet påpekades att det inte var bevisat att någon fört iväg och spärrat in målsäganden.
Angående attacken med yxan hade det enligt rätten inte presenterats någon bevisning om slag mot målsägandens huvud, däremot ett hugg med yxan som träffat ena underarm. Någon synnerligen grov misshandel hade inte bevisats.
Vidare bedömde rätten målsägandens berättelse i flera avseenden som ”svårbegriplig och motsägelsefull samt att han upprepat ändrat sin berättelse”, vilket fick domstolen att ifrågasätta brottsoffrets tillförlitlighet.
Men nu vänder hovrätten helt på hur tingsrätten resonerade kring bevisvärderingen, inte minst kring brottsoffrets trovärdighet.
Det påpekas därför att målsäganden lämnat en berättelse som varit ”konsekvent, förhållandevis detaljerad och inte innehållit några svårförklarliga eller motsägelsefulla moment. Han har inte heller medvetet försökt att överdriva sina anklagelser.”
Därför väljer hovrätten att tro på offrets berättelse och lägga den till grund för bedömningen.
I likhet med åklagaren bedömer också hovrätten att våldet haft tortyrliknande inslag och att det uppstått svår kroppsskada.
Påföljden blev fyra års fängelse.
Våldsdramat 22 april i Skellefteå började med att brottsoffret och flera personer möttes i gallerian Vintergatan. Åklagaren menade att förundersökningen visade att offret under hot fördes in i en bil. Men brottet människorov kunde aldrig bevisas, framkom det i tingsrättens dom i somras.
Edvard Breitholtz säger:
– Hovrätten har delat min uppfattning att flera moment i gärningen är styrkta, att målsäganden lämnat en trovärdig berättelse och att påföljden skulle höjas rejält. Våldet han utsattes för var alldeles förskräckligt.
Borde inte bevisningen på nytt prövats mot de fem som friades?
– Jag förstår om du drar den slutsatsen, men den klart starkaste bevisningen fanns mot 26-åringen. Därför omfattande mitt överklagande enbart honom.
Urban Rönnblom var målsägandebiträde i tingsrätten och hjälpte offret att överklaga det låga skadeståndet:
– Hovrätten höjer skadeståndet till det belopp han begärde, 114 000 kronor. Det ska jämföras med 46 000 som tingsrätten beslutade om. Domen är en upprättelse.
I den här lägenheten blev målsäganden utsatt för ett omfattande våld, och den 26-årige mannen döms nu för grov misshandel till fyra års fängelse.
Inför den nya prövningen såg 26-åringens advokat Oskar Söderberg fram emot att hovrätten skulle ”dela tingsrättens slutsatser”.
Det blev precis tvärtom.
Mer än en fördubbling av straffet och skadeståndet: din klient har lidit ett stort nederlag?
– Han är djupt besviken, domen kommer att överklagas.
Två domstolar har bedömt offrets tillförlitlighet på helt olika sätt, varför skulle detta kunna vara ett prejudicerade rättsfråga?
– Hovrätten har av någon outgrundlig anledning landat i slutsatsen att målsägandens uppgifter är både trovärdiga och tillförlitliga. Det är anmärkningsvärt hur två domstolar kan komma till två diametralt olika slutsatser. Den frågan hade varit intressant att låta Högsta domstolen fundera närmare på. Vi ska gå igenom målet igen och se om det finns andra frågor som kan väcka Högsta domstolens intresse av att pröva målet på nytt.