Skärvstenen från boplatsen ligger på en plats som förmodligen låg nära strandkanten på stenåldern.
Kommunen ska göra en VA-anläggning i Slind. Eftersom det finns en känd fornlämning i området gör arkeologer en förundersökning på platsen för att ta reda på mer om vad som finns i marken.
Just nu pågår en utgrävning i olika schakt på en bit av en åker i sluttningen ned mot Skellefteälven.
Fynden som kommit fram hittills är diverse stenmaterial som vittnar om mänsklig aktivitet i forna tider. Där finns en del skärvsten, alltså sten som blivit skör på grund av att den bränts.
– Man har gjort sig av med skärvstenen här. Där ligger även vanliga stenar – kanske var det vid strandkanten – och man har kastat skärvstenen här, säger arkeologen Therese Hellqvist.
Arkeologerna har även hittat bearbetad kvarts, både en kärna – som man slagit av skärvor från för att göra redskap – och avslag som bildas när man formar redskapen.
Det krävs ett tränat arkeologöga för att se att detta är skapat av människor.
De har även hittat ett område med kol och sintrat material – bränd jord i hårda klumpar.
Sannolikt är det lämningar efter stenåldersmänniskor. Det finns flera anledningar att tro det, enligt Therese Hellqvist. Det handlar om hur kvartsavslagen ser ut och det finns boplatser från den tiden som grävts ut tidigare alldeles i närheten. Skärvsten har man däremot producerat ända in i järnåldern.
Hon visar en bit bearbetad kvarts. För ett otränat öga ser det ut som en vanlig sten. Men Therese Hellqvist visar hur en kant på stenen har blivit retuscherad, det vill säga att någon knackat till den.
– Det är ett bra boplatsläge. Men själva boplatsen har vi ännu inte hittat, säger hon.
Kanske ligger boplatsen alldeles intill schakten de öppnat i dag. Kanske ligger den någon annanstans i området.
En vy över hela utgrävningen i Slind. Boplatsen tros vara från neolitikum. Det finns boplatser i norra Västerbotten som är flera tusen år äldre.
De kända boplatserna i området är från neolitikum och är cirka 5500 till 4500 år gamla. Vid den tiden levde folket i området kring Skellefteälven på sälfångst framför allt, men även fiske, jakt på vilt och på insamling av växter.
– Man höll sig gärna till strandnära lägen och som här i söderläge. Det finns en hed här ovanför där det kan ha varit bra jaktmarker med ren och älg.
Slind låg under stenåldern i anslutning till havet. Älven var inte så djupt nedgrävd som i dag. I omgångar har havet och älven svämmat över stränderna och det innebär både att material, såsom ben, kan ha spolats bort och att det kan ha överlagrats av sediment från älven och havet.
– Vi kommer att gräva ned till cirka 80 centimeter under marknivån innan vi avslutar för att se om vi hittar mer, säger Therese Hellqvist.
Det kol de funnit ska de skicka på analys för att försöka datera det med kol-14-metoden. De ska även skicka prover med jord för att se om det går att hitta exempelvis fröer.
Detta är en kärna av kvarts. Från den har de forntida människorna slagit loss bitar för att göra redskap.
Hur många stenåldersboplatser är kända i Skellefteområdet?
– Inom Skellefteå, Norsjö och Malå finns cirka 850 förhistoriska boplatser registrerade, men det är 10–15 som har undersökts arkeologiskt, säger arkeologen Olof Östlund.
– Och det finns fortfarande saker att hitta. Visst har man gjort inventeringar men man får ett stort område att inventera och inom det måste man också prioritera var man letar, säger Therese Hellqvist.
Vegetation kan vara ett hinder. Tog man bort den skulle betydligt fler lämningar kunna hittas, tror de. De tror att det kan finnas mycket intressant att upptäcka längs Norrbotniabanans sträckning norrut, samt vid älvarna.
– Ett drömprojekt vore att gå med georadar på åkrar, säger Therese Hellqvist.
I Umeå har man hittat så kallade långhus från bronsåldern.
– Det borde finnas här också. Men det kräver att man letar med markradar, säger Olof Östlund.
– Det skulle vara häftigt att hitta, tillägger han.
Olof Östlund berättar om andra stenåldersboplatser i närheten, såsom Lundfors och Kniken. I Lundfors hittades bland annat 65 nätsänken.
Ett sätt för att hitta mer är att frilägga större områden vid utgrävningar.
Nyligen gjorde de själva en upptäckt vid Skellefteälven. Skellefteå kraft ska ändra vattenflödet i Selsfors kraftstation och därför kollar arkeologerna av stränderna.
Här syns lämningarna av stenåldersboplatsen i Skellefteälven.
Ute på en tidigare udde, som numera är under vatten, hittade de en boplats med skärvsten och kvartsavslag och vad det tror är en kokgrop. Växter och torv har flutit bort och lämnat platsen till beskådan.
Bearbetad kvarts vid den nyfunna stenåldersboplatsen.
När Norran kommer till utgrävningen i Slind är det fint väder. En stund senare kommer en störtskur och hagel och arbetet måste avbrytas en stund.
– Dags att ta en fika, säger Olof Östlund till kollegan medan regnet piskar deras arbetsplats.