Anton Dahlberg kollar ett av karen. Daglig tillsyn är ett lagkrav.
Helena Törnelius har tidigare arbetat som veterinär och har varit anställd på laxodlingen i cirka ett år. Kollegan Anton Dahlberg började 2014. Båda har ett genuint intresse för fisk, inte minst för att värna vildlaxen. Och det är själva huvudorsaken till att fiskodlingen som ligger i Lund, strax väster om Skellefteå, finns till.
– Historien är att kraftverksdammar hindrar fisk från att vandra, leka och föröka sig. Därför finns det lagkrav på att bedriva fiskodling, eller andra bevarandevärda åtgärder, om man bygger kraftverksdammar, säger Helena och Anton fortsätter:
– Fiskodlingar är jätteviktiga för att bevara laxen, därför har man kompensationsodling.
Helena förklarar också att ynglen, ”bor” i olika våningsetage beroende på storlek. När det är dags för en grupp yngel att flytta till en annan våning spolas de genom rör i anläggningen.
– Det är viktigt att röra fisken så lite som möjligt för att inte stressa dem eller skada slemskiktet, med sjukdomar som följd, säger Anton Dahlberg.
Den här dagen har duon tänt upp i ett av utrymmena där yngel växer till sig.
– De är oerhört känsliga och blir lätt störda, säger Helena och visar vägen in till en av hallarna. Med jämna mellanrum står stora kar, eller tankar, utplacerade. Där simmar små stim av fiskyngel och när man kikar över kanten på karet, ilar de snabbt åt andra hållet.
– På vintern är det lugnt här, då sjunker fiskarnas ämnesomsättning också, säger Anton Dahlberg.
Helena Törnelius och Anton Dahlberg säger att fiskodlingen går bra och att återväxten är god.
Att bedriva fiskodling medför många lagkrav och ett rigoröst regelverk. Hygienen är oerhört viktig och den tummas det inte på. Det är inte bara att kliva in i lokalerna hur som helst. Besökare får ta på sig skyddskläder och byta skor innan man får gå in i lokalerna.
– Vi vill inte att fisken drar på sig baciller eller sjukdomar, säger Helena.
Daglig tillsyn är också ett lagkrav och de båda anställda säger att dokumentation tar en hel del tid. Allt loggas och följs noggrant för utvärdering av utsättningarna. Man chipmärker cirka 5 000 smolt årligen och dna-testar all avelsfisk. Efter ett par år kommer de tillbaka till fiskodlingen. De har inbyggd GPS, kan man säga, och söker sig till ursprunget.
– Tack vare dna-analysen kan vi se att 99 procent av vår avelsfisk kommer från Skellefteälven, det är rätt otroligt att fisken hittar till hemälven efter flera år i havet, säger Anton.
Han förklarar att fiskodlingen är beroende av återvandrande avelsfisk för att verksamheten ska kunna fortsätta.
Den enda gången yngel håvas är när fettfenan ska klippas. Det är en uppgift som också är lagstadgad. Innan fisken kan sättas ut klipps nämligen fettfenan bort och det finns ett specifikt syfte.
– Man ska kunna skilja på vild och odlad lax, förklarar Helena.
Bordet där fiskens fettfena klipps.
Fettfenan sitter på fiskens rygg, närmast stjärtfenan. Själva klippet sker i ett speciellt rum och varje fisk klipps en och en. Ett styvt arbete som tar tid. Då anlitas extrapersonal och de som klipper ska ha adekvat utbildning för att få göra jobbet.
För de båda som jobbar på fiskodlingen handlar det lite om att ta det onda med det goda.
– Kraftverket finns ju till för att producera ström, som vi behöver och vi ser till att fisken kan fortsätta vandra och leka, men allt som människan gör får konsekvenser för naturen, säger Helena Törnelius.