Så förargligt: Just där röret ska vara finns en sten som Adam Andersson och Jonas Öhlund nu ska gräva bort.
De har varit här förut, då markerades tomtgränserna med pinnar. Sedan har folk byggt hus och fyllt upp sina tomter. Nu är det dags att slå ner de järnrör som för alltid ska markera var gränserna går.
Normalt jobbar man ensam eller i par när man är ute i fält. Men nu är fyra ute eftersom det är så mycket som ska göras. Cirka en vecka väntas det ta att slutföra med alla rör i området.
Norran hänger med när de slår rör vid en hörntomt, och eftersom den är rundad mot gatukorsningen ska extra många rör ner i marken.
Rören finns i längder från 40 till 120 centimeter, och man väljer den längd som passar bäst för marken.
När röret slås ner har det ett slagdon placerat i hålet så att man ska kunna ta i allt vad man kan med släggan.
Sedan tas donet bort, och röret ska stå kvar precis som det är. Inget lock behövs på toppen, för det gör inget att det far ner jord i hålet.
– Skulle man någonsin behöva göra en ny inmätning så ska man ställa GPS-sändaren uppe på rörets topp, säger Terese Nordin som denna dag bär GPS-en.
På sin arm har Terese Nordin fäst displayen till GPS:en. Hon läser av så att rören ska hamna på centimetern rätt.
Några centimeter sticker upp på röret, och det kommer troligen att fyllas över med matjord av markägarna, så att man slipper snubbla på stumpen.
– Det är inga problem att hitta rören även om de inte syns, man kan leta dem med metalldetektor, säger Adam Andersson.
Innan röret lämnas åt sitt öde slås det ner ett ankare. Längst ner i jorden fälls det då ut två spröt, och då går inte röret dras upp om någon skulle frestas att flytta det. Att flytta gränsmarkeringar är för övrigt förbjudet i lag.
Terese Nordin håller alltså i GPS-stången och det är från den alla mått utgår. Mätaren är kopplad till satelliter och kan ange lägen på centimetern när.
Vid denna förrättning mäter man bara x- och y-koordinater, alltså horisontellt. De har möjlig utrustning för att mäta på djupet också, z-koordinatorerna.
Så ser ett rör ut när det är lagom mycket nedslaget.
De fyra har en brokig bakgrund men jobbar med ungefär samma saker. För de flesta ärenden finns ingen hierarki utan man gör dem från ax till limpa. Detaljerna i jobbet har man lärt sig successivt.
– Man lär hela tiden något nytt och är i ständig utveckling, säger Jonas Öhlund.
Adam Andersson är annars utbildad fastighetsekonom, Jonas Öhlund och Sofia Larsson är kulturgeografer och Terese Nordin är internutbildad sedan hon hade fått en traineeplats.
De uppskattar att jobbet är omväxlande. På vinterhalvåret är det mycket jobb och förberedelser på kontoret och nu är bästa tiden när man är ute i fält. Förutom att det är skönt att vara utomhus är det också trevligt att träffa folk.
Jonas Öhlund visar hur ett rör ser ut. De finns i många olika längder. Längst ner fälls det ut ett ankare så att eventuella fuskare inte ska kunna flytta markeringarna.
– De flesta markägare är trevliga. Visst märker man att fastighetsgränser kan vara en känslig historia, men oftast går det bringa ordning.
– Om två markägare träter om någon gammal gräns som saknar markeringar får vi till slut fatta beslut utifrån vad vi kan belägga, säger Sofia Larsson.
Det är långa köer på lantmäteriet, vilket deras chef Cecilia Norén berättade i gårdagens artikel. Det är beklagligt, tycker gruppen.
– Man får svara på en hel del frågor kring "hur går det med mitt ärende" och man önskar så klart att man kunde hantera dem snabbare, säger Sofia.
Därför skulle de gärna välkomna fler kolleger.