Hela gänget försöker härma ett klipp på Tiktok.
Men varför serverar de inte kokt potatis på Floraskolan?
– Det blev jättemycket över när vi serverade det, svarar Gerald, slår ut med armarna och fortsätter:
– Vi steker potatisen med skal och mina kollegor tar mina ideér till nästa nivå, varierar kryddningen eller gör smashed potatoes.
Inte konstigare än så. Och det är lite av Geralds devis: Krångla inte till det. Särskilt inte när det handlar om mat och om vad barn och unga ska äta.
De har en grundmeny att hålla sig till, men ändå viss frihet, vilket Gerald uppskattar.
Vilken maträtt är roligast att göra i skolrestaurangen?
– Taco, helt klart för då är alla våra elever glada. Han skrattar högt.
Floraskolan har cirka 680 matgäster varje dag. För Gerald och hans kollegor är det viktigt att gästerna, eleverna, är nöjda och glada. Om maten som serveras smakar gott, så är de det.
– Vi pratar mycket med eleverna för det är också viktigt att de känner sig välkomna.
Gänget i skolrestaurangen på Floraskolan har också dragit igång ett Tiktok-konto. På fredagar lägger de upp klipp när de dansar, sjunger och spexar. Det har blivit populärt, har över 14 000 följare och är främst till för eleverna.
– Nu kör vi det via ett privat konto, säger Gerald och tillägger att kontot var hans idé.
– Tur att jag har engagerade kollegor som gjort ett bra jobb för att det skulle bli succé.
Tiktokklipp: Hur svårt kan det vara att äta en morot …
Du har blivit lite av en profil?
– Ja, det är trevligt och kul.
”Alla mina chefer har backat upp och stöttat mig”.
Gerald Kwizera är 41 år och kom till Sverige från Uganda som asylsökande när han var 23 år. Då hade han inga tankar på att bli kock, men den dörren öppnade sig rätt snart.
– Jag kom till Sverige i rätt tid i mitt liv. Eftersom jag var vuxen så förstod jag att jag måste jobba så jag började som diskare på en restaurang, säger han och fortsätter:
– När det var lite att göra i disken hjälpte jag till i köket. Till slut var jag bara i köket och gjorde enklare saker, såser och så.
Men Stockholmslivet var ingenting för hans sambo. Hon kommer från Drängsmark och 2007 gick flyttlasset till Skellefteå. Gerald sökte, och fick, jobb på måltidsenheten vid Skellefteå kommun.
– Då var alla kök mottagningskök och jag började som restaurangbiträde.
Två år senare fick han sommarjobb på Klockarhöjden där maten lagades från grunden. Sedan har det rullat på och han har lärt sig matlagning efter hand.
När Anderstorpsgymnasiet skulle börja laga mat på plats fick Gerald frågan av sin chef – ville han söka tjänsten som kock med ledarskap där?
– Jag sa nej direkt, men blev övertalad så jag sökte och fick tjänsten. Det var där jag utvecklades mest, säger han.
Kan du beskriva skillnaden mellan skolmaten i Uganda och här?
– Jättestor skillnad. I Uganda kunde vi äta samma maträtt hela veckan. Oh my god så bortskämda vi är här i Sverige, säger han och skrattar högt – igen.
I framtiden kanske han vill driva egen restaurang, men inte nu.
– Jag har ett mycket bra liv, jag älskar mitt jobb och jag har tagit möjligheterna när de har dykt upp. Självklart saknar jag min släkt och familj i Uganda, men vi reser dit vartannat år, säger han och tillägger:
– Jag har mött personer här som gett mig en chans, alla chefer jag haft i Skellefteå har backat upp och stöttat mig, låtit mig blomma som kock.