Det var Kristine Vaneryds sambo, Nils Åsén, som ritade telefonkiosken. Efter Nils bortgång fick Kristine idén om att förvandla kiosken till en bokkiosk. ”Han hade tyckte om det!, ” säger hon.
Innergården vid Lilla Marie Café prunkar av grönska. I hörnet tronar den vackra telefonkiosken som ritades av Nils Åsén. Han gick bort förra sommaren. Men telefonkiosken som han var med att skapa har fått nytt liv, tack vare hans sambo Kristine Vaneryd.
– Vi vill förvandla den här telefonkiosken till en bokkiosk, för att hedra hans minne, säger Kristine Vaneryd.
Paret träffades på Stadsfesten 2010 och blev sambos två år senare. Runt den gröna kiosken har hon, Nils barn och barnbarn samlats. På hyllorna i det som en gång var en fullt fungerade telefonkiosk trängs nu deckare, barnböcker och skönlitteratur.
– Han hade en stor kärlek till ord och författarskap. Därför tycker jag att det passade så bra att göra detta, säger Kristine Vaneryd.
– Han var något av en ordpolis, flikar Nils dotter, Marit Åsén, in.
– Han älskade ordvitsar och korsord, säger Robin Åsén, son till Nils.
Kristine Vaneryd var sambo med Nils Åsén. Här samlas hon tillsammans med Nils barn Marit och Robin Åsen, och Nils barnbarn, Lovisa och Mathilda.
Nu är vem som helst är välkommen att hämta en bok här, för att läsa i hängmattan. Man kan också passa på att lämna in bortglömda romaner som förtjänar lite uppmärksamhet. Skebo har stått bakom initiativet.
– Det finns så många böcker att läsa, säger Kristine Vaneryd.
– Det finns hur mycket böcker som helst som bara ligger och samlar damm i förråd och på vindsutrymmen. Det är bättre att de får komma fram i ljuset, säger dottern Marit Åsén.
Telefonkiosken vid Lilla Marie Café har fyllts med böcker. Här kan vem som helst hämta upp en bok, eller lämna några själv.
Nyfikna besökare har redan börjat titta in och bläddra i böckerna.
– Jag svängde förbi för att lämna med några barnböcker för några dagar sedan. Då träffade jag en kvinna och hennes dotter. Flickan tog en av barnböckerna och mamman tog en bok också. Det är precis så det ska funka, säger Kristine Vaneryd.
Kristine Vaneryd och Marit Åsén ville hedra Nils Åsén, som ritade den klassiska telefonkiosken. ”Han var en ordpolis, älskade ordvitsar och korsor – så det här passar bra”, säger Kristine Vaneryd, Nils Åséns sambo.
Under sin livstid arbetade Nils Åsén för företaget Ericsson, i många olika roller. Han fick i uppdrag att rita en gammaldags klassisk telefonkiosk, men med den tidens moderna teknik.
– Det fanns en gammal förlaga av den här telefonkiosken, men de ville göra en ny upplaga. Men det fanns inga ritningar, så då fick Nils uppdraget att göra byggritningar med inspiration från hur den gamla modellen såg ut, säger Robin Åsén.
Telefonkiosken har stått där länge och smälter perfekt in i ett av Skellefteås äldsta träshuskvarter. Ingen i sällskapet minns exakt när den kom på plats, men gissar på någon gång i skiftet mellan 1980- och 1990-talet.
– Det var en fungerande telefonkiosk under en ganska lång tid, säger Robin Åsén.
Kristine Vaneryd, Nils Åséns sambo, tillsammans med Nils barn Marit Åsén och Robin Åsén. Det är nöjda med resultatet.
100 stycken likadana telefonkiosker producerades och placerades ut runt om i Sverige. Kristine Vaneryd har stött på flera av dem.
– Jag har rest mycket i Sverige. Jag brukade skicka bilder till Nils när jag stötte på någon av hans telefonkiosker, säger hon.
En tid efter Nils Åséns bortgång reste Kristine till Trosa. Där såg hon en telefonkiosk som liknade den som hennes sambo ritat. När hon gick in i den upptäckte hon att den var full av böcker.
– Då tänkte jag: "Wow!". Det här borde vi göra. Det var så roligt att Skebo hakade på och ville förverkliga idén. Det skulle vara jättekul om det spred sig till fler platser, säger hon.
”Det vore roligt om den fylldes med fler barn- och ungdomsböcker!”, säger Kristine Vaneryd om det lilla okonventionella biblioteket.
Kristine hoppas framför allt att fler barn och unga hittar dit och att fler ungdomsböcker kommer dyka upp på hyllorna.
– Barn och ungdomar läser så lite idag. Det tittar så mycket på skärmar istället. De behöver läsa för att få bättre läsförståelse, säger hon.