Lars Westerlund och Jarkko Enqvist har känt varann länge och har båda spelat en stor roll i att vintersimmet kom till Skellefteå.
Skellefteå är i år för elfte gången värd för Skandinaviska mästerskapen i vintersim, som en del av världscupen. För nykomlingar kan detta tyckas vara en udda företeelse, men vintersimmet är nu ett av de viktigaste och mest populära evenemangen i Skellefteå, där amatörer, proffs och tusentals nyfikna åskådare möts.
Vintersimningens uppenbara framgång och det åtföljande globala intresset – TV-team och journalister från länder som USA, Tyskland och Spanien har täckt evenemanget – gör det svårt att tro att den första vintersimningen, 2012, nästan inte blev av. Grundarna, Lars Westerlund och Jarkko Enqvist, berättar om hur nära det var att de gav upp.
– Två veckor innan den första simningen skulle ske hade vi bara en tävlande. En rysk kille som bor i Umeå. Vi hade diskuterat att ha en plan B, ifall vi inte fick tillräckligt med simmare, att vi två skulle göra ett slags utställningssim för åskådarna. Om det fanns några åskådare. En dag, efter att jag kört hem från jobbet, sa jag till mig själv: ”Det här är en riktigt dålig idé. Hur kunde vi vara så dumma? Vi måste avbryta”, berättar Lars Westerlund, eller Lasse som han kallas.
– Och sedan fick du samtalet, fortsätter Jarkko Enqvist.
– Precis. När jag mådde som sämst fick jag ett samtal från den här killen i Värmland. Han frågade mig om det skulle bli en issimtävling i Skellefteå och jag ändrade mig där och då och sa: ”Ja, det kommer det att bli nu!”
Så kom den tyska TV-bolaget NDR och filmade ett stycke. De ville att Lasse och Jarkko skulle visa dem vinterbad och eftersom det handlade om tv blev det inte bara en tagning...
– Vi var i och ur det iskalla vattnet minst 10 gånger. Efteråt var vi plågade av kylan. Man ska inte stanna i det iskalla vattnet så länge., säger Lasse.
– Vi har båda fortfarande problem med händerna på grund av kylan den dagen. Vi tillbringade alldeles för lång tid i isvattnet. Vi tappade nästan händerna för Vinterbadets ära! säger Jarkko.
Sändningen sågs av en journalist på Dagens Nyheter, som fascinerades av idéerna och filosofin, och bestämde sig för att skriva ett reportage. Det blev en vändpunkt.
Hur väcktes idén från första början?
– Jag fick först den minsta grodden till idén när jag jobbade med en italienare i Uppsala i mitten av 1980-talet och introducerades för den ”blå timmen”. Det är den period av skymning när solen är ganska djupt under horisonten och det återstående solljuset får en blå nyans. Det öppnade verkligen mina ögon för skönheten som kan ses när solen är borta. När jag så småningom flyttade upp till norra Sverige såg jag att folk här uppe helt enkelt inte brydde sig om den blå timmen. Alla fokuserade bara på mörkret och kylan och njöt inte av vintern, berättar Jarkko, som började fundera på hur han skulle ändra på det.
– Jarkko kontaktade mig 2007 för att arbeta med ett projekt han utvecklade för vinterturism för att hjälpa människor att uppskatta mörker och kyla, berättar Lasse, som har en bakgrund som författare och fick i uppdrag att titta om det fanns någon runt Bottenviken med goda idéer.
Han hamnade i Uleåborg i Finland där han träffade ett gäng hängivna vintersimmare
– Det var väldigt spännande för mig. Jag är inte särskilt äventyrlig, men det här var spännande och roligt. Man känner sig väldigt modig efter att ha vinterbadat. Jag gillade kulturen runt det och kände att andra svenskar borde uppleva det. Men Jarkko var inte så imponerad, berättar Lasse.
– Jag var väldigt arg på Lasse. Jag är finsk och jag hade vinterbadat hela mitt liv och såg det inte alls som spännande. Tvärtom. Det är bara en vardagsaktivitet. Varför slösade han bort våra dyrbara projektpengar på en sån här fånig idé? säger Jarkko och skrattar.
– Jag sa till Jarkko att han kan ha vinterbadat hela sitt liv, men att det inte fanns något sådant i Sverige. Jag hade aldrig sett det. Det här skulle vara unikt i Sverige och vi borde göra det. Tur att han lyssnade på mig! säger Lasse.
Det är bråda dagar för Jarkko Enqvist och Lars Westerlund inför vintersimmet på lördag. Invigningen sker fredag kväll.
Från början var det svårt att få fler att nappa på idén.
– Vi presenterade projektet för många människor men togs inte alls på allvar. Vi fick så många nej och 2009 kända jag mig klar, jag kunde inte se en väg framåt. Men då kom Leif Gustafsson, Skellefteås dåvarande fritidschef, in i bilden. Lasse hade jobbat med Leif och hade blivit imponerad av hans öppenhet, berättar Jarkko.
– Så vi gjorde en stor presentation, inklusive ett avsnitt om hälsofördelarna med isbad, och i slutet sa Leif: ”Du får inga pengar, men du kan ha ishålet i Skellefteå gratis!”
Lasse fortsätter:
– Det första året fick vi spendera ganska mycket av våra egna pengar. Ett ishål är väldigt dyrt att göra. Vi måste bygga om vår idrottsarena varje år.
2012 arrangerades vintersimmet alltså för första gången och till slut slöt runt 60 deltagare upp. Men evenemanget fick en tuff start.
– På morgonen kom vi ner till ishålet klockan 06.00 för att förbereda oss för starten klockan 10.00 och det hade varit så kallt – det var 36 minusgrader tror jag – att hålet hade frusit igen! Och vi hade bara en gammal motorsåg med oss. Vi fick nästan panik. Det var ett stort hål att såga och vi gav nästan upp igen, berättar Lasse.
– Det slutade med att hundratals, om inte tusentals, människor dök upp. Alla andra tävlingar i Sverige ställdes in på grund av de låga temperaturerna, så vi fick stor uppmärksamhet i media. Det hände inget annat i Sverige, så alla kom hit! Vi hade tur, säger Jarkko.
Den galna tävlingen väckte också uppmärksamhet utomlands.
– Jag fick till och med ett samtal från en nyhetsbyrå i Alaska. De frågade: ”Hur har du en simtävling vid – 36 grader? Är du galen?”, berättar Lasse.
Norrans engelska redaktör Paul Connolly intervjuar Lars Westerlund inför vintersimmet.
Förutom Lasse och Jarkko fanns en tredje person som också spelat en viktig roll för vintersimmet.
– Vi måste nämna vår vän Mikael Nilsson, som tyvärr dog 2016. Han var fantastisk. Han skulle prata med vem som helst och sälja in idén. Han hjälpte oss så mycket – han blev nästan arresterad en gång för att ha gått ut på isen när den var farligt tunn. Han försökte bara kolla tjockleken men någon ringde polisen. Vi saknar honom mycket, han var en viktig del av Mörkrets och Kylans Glada Vänner, säger Jarkko.
– När jag ser tillbaka nu känns det fantastiskt att ha bevisat att vår idé var bra. Ingen trodde att det kunde göras.
Lasse nickar.
– Men vi gjorde det, Jarkko, vi gjorde det.