En gång i tiden sas det att Skellefteå var den pizzeriatätaste staden i Sverige. Namnen på pizzeriorna har varit många och ofta har det handlat om orter från olika ställen i världen. Men för att få veta hur allt startade måste vi måste gå tillbaka nästan 50 år i tiden.
På den tiden låg Centralcaféet på Kanalgatan 43. Det var ett anrikt och välbesökt café som funnits sedan före andra världskriget. För Centralcaféet slog upp sina portar redan 1937.
Men i mitten av 70-talet blåser det nya vindar. Det är dags att ta in en ny matkultur i staden – och faktiskt – även i Norrland.
När Nick Nicastro 1974 öppnade Skellefteas första pizzeria, Pompei, i just Centralcaféets lokaler, bryter han ny gastronomisk mark. Pompei var den första pizzerian i Norrland och Nicastro var därmed den som introducerade pizzan och pastan här uppe i norr. En riktig pionjär.
– Jag träffade en kvinna i Stockholm som hette Monika Larsson. Hon kom från Luleå och hon bjöd upp mig dit. Hon tipsade mig om att jag skulle öppna en pizzeria i Skellefteå och hjälpte mig att sätta in en annons i Norran. Ägaren till Centralcaféet hörde av sig och ville sälja sin lokal och den passade perfekt. Jag kom till Skellefteå i månadsskiftet januari-februari 1973, berättar Nicastro som då bodde i Stockholm.
Personen bakom pizzans intåg i Skellefteå och Norrland kommer annars, som sig bör, från Italien och hemstaden är "den eviga staden" Rom.
– Jag kommer från "Roma" men hamnade i Sverige efter att jag träffade en svensk tjej – en turist – och vi blev brevvänner. Hon bjöd in mig till Stockholm och det var via henne som jag hamnade i Sverige. Jag har haft många relationer med kvinnor, konstaterar han.
Pizzerian på Kanalgatan var inredd för att besökarna skulle känna sig som om de var i Italien. Taket bestod av dropsten, väggarna var speciella med en bubblig yta och det var nischer med ovala öppningar. Där pizzaugnen stod fanns det ett tak med takpannor och restaurangbesökarna kunde förtrollas av pizzabagarnas konster med pizzadegen som flög upp i luften.
– Jag gjorde allting själv. Jag byggde allting för jag ville ha en inredning som inte fanns någon annanstans och jag ville få fram en italiensk känsla i Skellefteå. Det fanns inget liknande någonstans då. Taket och väggarna gjorde jag själv och jag målade också allting på väggarna. Det var en dröm för mig och jag förverkligade min dröm med mina egna händer. Det var ingen som kunde göra det jag gjorde då.
Pizzeria Pompei gjorde succé direkt och köerna ringlade utanför restaurangen på Kanalgatan.
– Det gick fantastiskt fort. Jag tror att Skellefteå verkligen var redo för pizza då. Jag fick också väldigt fina kontakter och det var många underbara människor som hjälpte mig, minns han och fortsätter:
– Jag har fortfarande kvar mitt hjärta i Skellefteå – även om jag bor i Stockholm.
I Skellefteå träffade han Ingrid Vikström och fick två söner, Fredrik och Nicklas, som är båda framgångsrika inom filmbranschen. Fredrik producerar bland annat storfilmen Utvandrarna och Nicklas producerar, som ni kunde läsa i Norran för ett par veckor sedan, succéserien på Netflix, Snabba Cash. Och sönerna hade faktiskt varsin pizza namngiven efter sig på Pompei.
– Det stämmer – men jag kommer faktiskt inte ihåg vad det var för ingredienser på de pizzorna, säger han.
Han flyttade till Stockholm på 90-talet och har blivit kvar där. Han har också drivit restaurang i Gamla Stan fram till för två år sedan då han sålde den.
– Nu jobbar jag bara med fastigheter. Jag köpte hela huset där min restaurang låg och nu driver jag fastigheter i centrala Stockholm. Mina söner var inte intresserade av att jobba i restaurangbranschen. Och det var bra – de har lyckats väldigt bra inom filmbranschen istället.
Nyligen fyllde han dessutom 80 år.
– Det stämmer att jag fyllde 80 år i somras. Tiden går och jag är frisk. Och jag har gjort en fantastisk karriär i Sverige. Jag är otroligt glad över att jag fick komma till Sverige och lyckas. Jag är väldigt tacksam.
Det var väldigt länge sedan han besökte Skellefteå.
– Det var 20 år sedan jag var där. Jag tror inte att jag skulle känna igen mig i staden längre. Det skulle vara kul att åka dit igen – men jag har många vackra minnen kvar och jag kommer alltid älska Skellefteå.