Glenn Sandström forskar om historisk och samtida demografi.
Det är försäkringsbolaget Dina Försäkringar som plockat fram statistiken. De skriver i ett pressmeddelande att barnafödandet i Sverige har minskat stadigt. Förra året var lägsta noteringen sedan 2003 när det gäller antalet nyfödda. Och snittet per kvinna är det lägsta sedan SCB började sina mätningar 2000. Det ligger nu på 1,45 barn per kvinna.
Men det varierar i landet. På vissa platser ökar barnafödandet, exempelvis i Kronobergs län och i Mullsjö i Jönköpings län där barnafödandet ökat med nästan 79 procent. Malå utmärker sig också med 2,32 födda barn per kvinna 2023. Motsvarande siffra i Skellefteå är 1,45, alltså rikssnittet och i Umeå 1,21, vilket är bland det lägsta i landet.
Vindeln utmärker sig också. Mellan 2000 och 2023 ökade barnafödandet där med 64 procent. Medan det minskat i Vilhelmina med 35,5 procent och i Storuman med 30 procent.
Glenn Sandström, docent i historia vid Umeå universitet, forskar på området.
– Det är något helt nytt vi ser bland västeuropeiska och nordiska länder. Nedgången i barnafödande har pågått sedan 2010. Tidigare har en hög nivå av kvinnors förvärvsarbetande, hög tillväxt och höga födelsetal kombinerats, men någonting har förändrats.
Han berättar att kvinnor i snitt har fött cirka två barn från 1960-talet till 2010, med vissa upp och nedgångar, som följt den ekonomiska konjunkturen. Till exempel blev det en nedgång på 1970-talet på grund av oljekrisen och på 1990-talet i och med fastighetskrisen. Kriserna har också fått kvinnor att skjuta fram barnafödandet.
Men vid 2010 hände alltså något. De som är födda 1985 och senare väljer i högre grad att inte skaffa barn alls. Och forskarna kan inte se att det handlar om konjunkturen längre.
– Det har varit goda tider fram till pandemin och det har inte varit problem med att etablera sig på arbetsmarknaden. Trots det föll födelsetalen kraftigt mellan 2010 ch 2019, säger han.
Attityden till familjebildning har förändrats. Ekonomin är inte längre viktigaste faktorn.
Det beror inte på att parbildningen minskar, eller mer instabila relationer eller socioekonomisk status.
Istället visar forskningen att det som påverkar besluten att skaffa barn är ändrade attityder.
– Det enda tydliga samband vi funnit så här långt är att de som inte skaffar barn ser mer pessimistiskt på framtiden.
Anledningarna är flera. De anger att det handlar om ökad geopolitisk oro. De anger även ökad politisk polarisering, demokratins tillbakagång globalt men även i flera länder i Europa. Dessutom uttrycker många oro över att de upplever en politisk oförmåga att finna lösningar på den utmaning som klimatförändringarna innebär. Därtill finns en misstro mot institutioner.
– Kommer sjukvården och trygghetstjänsterna att fungera framöver? Kommer mitt barn att få vård?
GLenn Sandström tillägger:
– Man talar om "The shadow of the future". Är det ansvarsfullt att sätta barn till världen nu, resonerar man.
Oro för att det inte görs nog för att förhindra klimatförändringar påverkar också beslutet om att sätta barn till världen eller inte.
I detta finns också en politisk skiljelinje på GAL-TAN-skalan. De som anser sig vara mer traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt, TAN, orienterade är mindre negativa inför framtiden då man tittar på sambandet mellan attityder och barnafödande i olika länder i Europa, medan de som är mer liberala och gröna, GAL, i högre grad väljer bort barn.
– Då kvinnor ligger mer på GAL-sidan påverkas de mer av den instabila situationen och det är de som oftast tar fertilitetsbesluten, säger Glenn Sandström.
Dessutom har forskarna sett att bostadsmarknaden varit ogynnsam för de som fötts sedan millennieskiftet.
– Det skulle kunna förklara regionala skillnader. Det kan exempelvis vara lättare att få tag i hus i Malå där kostnaderna är låga. I Umeå och Skellefteå är det dyrt.
Men skillnaderna kan också bero på åldersfördelningen bland kvinnorna i området.
– De kvinnor som blir kvar på den mindre orten och inte flyttar för utbildning kanske tidigt etablerar sig på arbetsmarknaden och skaffar barn tidigare än de som flyttar och studerar. De som flyttar kan samtidigt bidra till de lägre siffrorna på andra ställen.
Glenn Sandström tycker man ska vara försiktig med att övertolka regionala och kommunala skillnader på grund av olika förutsättningar som finns samt slumpen.
– Det intressanta är att födslotalen är ett halvt barn mindre per kvinna generellt i landet nu jämfört med 2010, säger Glenn Sandström.
Han ska nu under fem år forska kring de minskande födelsetalen.