Volontären Ewa Aron och Anna-Karin Kriström, föreståndare för LP-guldstaden. Matvarorna som säljs är svinn från Axfood och LIDL. ”De sparar resurser. Annars ska det källsorteras och det tar tid. Du kan bara tänka dig hur många ton som slängs varje vecka,” säger Anna-Karin Kriström.
Halv tio på onsdagsmorgonen ringlar en kö utanför Pingstkyrkan. Men det är inte till gudstjänsten de köar. Människor i alla åldrar väntar för att fylla på i kylskåpet och skafferiet.
De är här för att hämta Pingstkyrkans matkasse.
På eftermiddagen öppnar butiken för andra behövande. För en tjugolapp får de fylla en matkasse med varor.
Under morgonen kommer kunder som köpt ett matkort. Kortet kostar hundra kronor. Varje halvår delas 100 stycken ut. Då sträcker sig kön nerför hela Stationsgatan, berättar Anna-Karin Kriström, föreståndare för LP-guldstaden.
Hon tar emot i foajén. Småpratar med kunderna och kryssar av deras namn i en lista.
– I morse sträckte sig kön från vår dörr till den andra husgaveln. Folk köar redan klockan åtta. Vi brukar släppa in vid halv tolv. När lastbilen med varorna kommer brukar de hjälpa till med att lasta av. Det är roligt att se, säger hon.
I foajén står tretton stora vagnar fyllda med yoghurt, mjölk, grädde, juice och bröd. Varorna har skänkts från Axfood och LIDL. Allt har körts dit av Pingstkyrkans volontärer.
Butiken har bara varit öppen i någon timma, men många av vagnarna gapar halvtomma.
En av dem som kommer för att handla är Malin Sjögren. Hon hälsar glatt på Anna-Karin Kriström.
– Jag är så tacksam för att det här finns. Det är räddningen för många av oss, säger Malin.
På varje vagn och bord sitter skyltar med ett nummer. Det berättar hur många varor man får plocka med sig hem. Anna-Karin och volontären Ewa Aron har räknat så att varorna ska räcka till alla.
Malin Sjögren vänder sig mot en vagn fylld med yoghurtflaskor.
– Wow! Kan man ta 24 stycken? Nu ska jag dricka yoghurt varje dag. Det är bra fika på jobbet, säger Malin och packar cykelkorgen full.
Malin Sjögren packar cykelkorgen full med drickyoghurt. ”Det är otroligt bra fika att äta på jobbet. Jag lever på gränsen och det är många gånger man blir räddad av det här”, säger hon.
I ett hörn står två bord uppställda. Malin inspekterar allt från salladsförpackningar, fetaost, coleslaw och kex. Ett trasigt paket blöjor. En ännu trasigare påse med kattsand, inslagen i en svart soppåse.
– Man vet aldrig vilka varor som finns inne. Jag blir glad när det kommit in någon god sås. Det är så himla dyrt, säger Malin och plockar med sig en coleslaw.
Malin Sjögren plockar med sig yoghurt hem. ”Jag försöker tänka på kostcirkeln när jag handlar. Men det är lite svårt för det finns inte alltid så mycket färska grönsaker”, säger hon.
I trappan utanför Pingstkyrkan sitter en trebarnsmamma. Vi kan kalla henne för Sara. Hennes partner jobbar heltid. Sara var sjukskriven i några år, efter att hennes barn blev svårt sjuk. Idag är sonen frisk och barnen nästan vuxna. Själv har Sara börjat arbetsträna.
– Maten har blivit väldigt dyr. Min man kan komma hem från affären där han köpt fem grejer och det kan kosta 250 kronor. Det är hemskt, säger hon.
Att sätta mat på bordet är hennes första prioritet.
– För oss är det tuffast i slutet av månaden. Jag är tacksam för att det finns ett ställe som hjälper de som behöver, säger Sara.
Pingstkyrkans matkasse avlastar en ansträngd och skuldtyngd ekonomi. Det gör att familjen kan lägga pengar på andra saker.
– Det kan vara kläder eller hygienprodukter. Grejer som är dyra. Ibland tänker jag: “Fan, vad ska jag göra?Jag behöver bindor!” Men jag har alltid tänkt att mina barn går först, säger Sara.
Saras har fyllt ryggsäcken med mjölkpaket. Matkasseutdelningen avlastar en ansträngd ekonomi. ”Jag vill kunna hjälpa alla mina barn med kläder och skor. Men det är svårt när man inte har tillräckligt med pengar”, säger hon.
Under åren har hon undvikit att gå till tandläkaren. Det är för dyrt. Men hon är inte den enda som tvingats prioritera.
– Min man är sjuk. Han har inte hämtat ut viktig medicin på över ett år. Vi har prioriterat att handla mat. Vi får inte extra bidrag från socialtjänsten eftersom han tjänar för mycket. Vårdcentralen försökte hjälpa oss för att få extra bidrag. Men vi fick nej eftersom hans inkomst ligger strax över gränsen. Jag vill berätta det eftersom det kan finns andra som befinner sig i samma situation.
Kön rör på sig. Plötsligt är det Saras tur. Innan hon reser sig för att handla tillägger hon:
– Jag brukade tänka att det bara var jag som kämpar med ekonomin. Men när jag kom hit upptäckte jag att jag inte var ensam. Jag kände mig lättad. Vi befinner oss i fattigdom av olika anledningar, men vi kämpar alla med samma problem.
LP-guldstaden är en organisation inom Pingstkyrkan som jobbar med beroendevård. Men till matkasseutdelningen söker sig även andra människor som inte får lönen eller bidragen att räcka till.
Anna-Karin Kriström, föreståndare för LP-guldstaden och volontären Ewa Aron. ”Vi har märkt att matpriserna ökar. Det blir fler och fler som kommer hit”, säger Anna-Karin Kriström.
I takt med att inflationen stiger har föreståndaren Anna-Karin Kriström har märkt att fler söker sig hit.
– Förra veckan var det 35 personer mer än vanligt som kom hit. För ett år sedan kom kanske fem extra besökare. Det blir allt fler fattigpensionärer och ukrainare, säger Anna-Karin.
I foajén leker barn medan deras mammorna plockar korv- och mjölkförpackningar ur vagnarna.
Två tonårsbröder stannar till och hälsar på Anna-Karin.
– Vi plockade på oss lite av varje. Det är mycket att välja på. Precis som det vegetariska alternativet på skolan, skämtar en av dem.
Deras familj har fått avslag på deras ansökan om uppehållstillstånd. De har överklagat till Migrationsdomstolen. Nu lever familjen på 6 000 kr i månaden, berättar de.
– Vår pappa vill arbeta, men han får inget arbetstillstånd nu. Det finns så många familjer som har det som oss eller ännu värre.
Idag är det bröderna som fyller ryggsäckarna med mjölk, bröd och yoghurt.
– Våra föräldrar har kämpat så länge, men idag orkade de inte. Så vi vaknade klockan sex och tog bussen in till stan för att hämta maten. Det är tungt, men man måste fortsätta kämpa. Det har våra föräldrar lärt oss, säger den äldre brodern.
– Jag är jättetacksam för att ni gör det här för oss, säger den yngre till Anna-Karin innan de går.
Volontären Ewa Aron i Pingstkyrkans foajé. Matkasseutdelningen startade år 2014 och har vuxit rejält sedan dess. Allt fler kunder söker sig nu hit.
Volontären Ewa Aron plockar upp tomma kartonger ur vagnarna. Hon och Anna-Karin har byggt upp personliga relationer till många av dem som söker sig hit.
– Det är allt från fattigpensionärer, missbrukare, barnfamiljer till nysvenskar. Vi brukar säga: ”Vi bryr oss inte om var du kommer ifrån, vi bryr oss om var du är på väg”. Vem som helst kan hamna i den här situationen, säger Anna-Karin Kriström.
Det bekräftar en av kunderna. Vi kan kalla honom Mats. Han levde ett tryggt liv i ett Västerbottenshus utanför stan. Gift i tjugo år. Han hade ett välbetalt jobb, fast anställning inom IT-branschen.
För några veckor sedan hämtade han matkassen på Pingstkyrkan. Sedan köpte han snus. På vägen hem stannade han till vid Bishops Arms.
– Jag köpte en stor plocktallrik, en sån där med ölkorvar. Drack några öl. Sen satt jag där i några timmar och bara njöt … Jag hade inte gjort det på så många år. Det var värt det, säger Mats och ler.
– Jag har aldrig varit ekonomisk, det kan jag erkänna. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär.
Han sätter sig ner på en av stolarna i foajén.
– Med ett högavlönat jobb drar man sig på stora levnadskostnader. Man tar banklån, köper hus och bil, reser utomlands. Jag drog på mig ovanor, som att köpa gott kött till helgen, säger han.
Men så kom skilsmässan. Uppsägningen från jobbet. De gamla lånen som skulle betalas av gjorde sig påminda.
– Men så länge jag hade pengar så fortsatte jag med mina ovanor. Plötsligt fanns det inga pengar kvar. Då kom depressionen och jag började dricka periodvis, säger han.
Idag har skulderna gått till Kronofogden. Efter en löneutmätning lever Mats på existensminimum. Han sökte hjälp och letar nu efter ett jobb. Funderar på skuldsanering.
När Mats blev uppsagd från ett välbetalt jobb förändrades hela hans värld. ”Det är tufft för självförtroendet. Jag har alltid varit glad och utåtriktad, men när man står utan pengar känner man sig mindre värd. Med hjälp av Pingstkyrkans matkasse så har jag en chans att få ihop ekonomin och göra en veckobudget”, säger Mats.
Sommaren var tuff för Mats. I juli hade Pingstkyrkans volontärer semesterledigt. Matkasseutdelningen höll stängt.
– En gång var det riktigt illa. Pastan och havregrynen höll på att ta slut. Då ringde jag farsan som skickade över pengar så att jag kunde handla på Lidl. Köpte en burk ärtsoppa, värmde den på spisen, hällde i massa kryddor och senap … Jag uppskattade den ärtsoppan lika mycket som plocktallriken, säger han och skrattar.
Strömmen av människor tar aldrig slut. Klockan halv ett öppnar butiken upp för andra kunder. Två unga kvinnor väntar otåligt i dörren. En av dem måste skynda vidare till jobbet.
Nataliia Hladchuk, 60, kommer in med en tygkasse i handen. Hon flydde kriget i Ukraina tillsammans med sina husdjur. I maj återförenades hon med sin dotter i Skellefteå.
Nataliia Hladchuk har flytt kriget i Ukraina med sina två katter och en hund. På Pingstkyrkans matkasseutdelning hittar hon en påse kattsand som får följa med hem.
– Vi köper all mat på nedsatt pris. Det skulle bli svårare att klara sig utan matkassen. Jag har två katter och en hund. Det blir utgifter för dem också, säger Nataliia.
Migrationsverkets dagersättning räcker bara till mat. Volontärer har fixat fram kläder, möbler och cyklar till familjen, berättar hon.
Hon byter ut ett paket vaniljsås mot den trasiga påsen med kattsand. Det ska ju räcka till alla.
– Vi prioriterar att köpa kattsand och mat till husdjuren. Sedan köper vi mat till oss själva. Vi kan stå ut med att äta lite mindre en dag, men katterna förstår inte att de måste vänta till imorgon, säger hon och skrattar.
Det är ännu någon timma kvar tills butiken stänger. Anna-Karin fortsätter att ta emot tjugokronorssedlar och tiokronor från kunder.
– Varje vecka blir vi av med allt. Det är fantastiskt att få hjälpa människor. Men ibland undrar man hur ska maten ska räcka. Det är lite som i bibeln, när lärjungarna får fem bröd och två fiskar att räcka till tusentals personer. Här sker det ett matunder varje vecka, skämtar Anna-Karin.
Lastpallar med mjölk och grädde fyller Pingstkyrkans entré. Framåt lunchtid är hyllorna nästan utplockade. Alla intäkter går till Pingstkyrkans sociala arbete i Skellefteå.
Genom sitt arbete har hon mött många utsatta människor.
– Det är ett hårt samhälle att leva i om man inte har pengar. Vi önskar att vi kunde göra mer för dem. Om det är något som vi behöver mer av så är det fler volontärer, säger Anna-Karin Kriström.
En del av intervjupersonerna har anonymiserat, på grund av personens egna önskemål. Mats och Sara är fingerade namn.