Northvolts konkursbesked kom den 12 mars. "Det var tungt, speciellt eftersom det kändes som att det kom från ingenstans", säger Filip.
Det har nu gått drygt två veckor sedan beskedet om konkursen kom. De första 24 timmarna stod fabriken stilla, men sedan startades den igen.
En av dem som fortsatt att gå till jobbet är Filip Karlsson, 27 år, från Skellefteå. Han minns hur stämningen var på jobbet när han började som operatör för drygt tre år sedan.
– Första året var verkligen: shit, nu kör vi. Det var mycket folk i rörelse och expansionen var i full gång. På bara två månader kunde de ha smällt upp ett helt nytt hus, berättar han när vi ses utanför grindarna denna afton.
Filips skift har nyligen startat, men han tar sig tid att svara på mina frågor. Han har under åren fått mer och mer ansvar, och kan nu titulera sig som block manager. Det innebär att han är ansvarig för hela flödet i byggnaden FA1, sista anhalten i batteriproduktionen, när han är på skift.
– Jag har haft turen att få fortsätta på samma skift och med samma team under lång tid. Alla andra har inte haft sådan tur vid de förändringar som skett, säger han.
Han beskriver åren på Northvolt som en berg- och dalbana, men att han övergripande trivts väldigt bra.
– Jag kan bara svara för mig, men jag tycker att det har varit bra energi här, säger han.
När beskeden om neddragningar kom i höstas blev stämningen mer dämpad, men det fanns fortfarande hopp – och indikationer på att produktionen gick bättre och bättre.
– Det sattes upp nya mål, nya planer och då kom även gnistan tillbaka. Väl vid årsskiftet så fick vi även vissa nyheter internt om att det börjat gå bättre.
Beskedet om konkurs kom därför oväntat, trots Chapter 11-förfarandet i USA och alla skriverier.
– Det var tungt, speciellt eftersom det kändes som att det kom från ingenstans.
Filip är född och uppvuxen i Skellefteå, och började på Nothvolt för drygt tre år sedan. "Sedan dess har jag inte ångrat en dag", säger han.
Hur har det varit att jobba sedan dess?
– Det har ändå varit över förväntan. Det har hållits löpande personalinformation och det har satts upp en Q and A (frågor och svar) på intranätet dit man kan skicka frågor, och det är stor chans att det finns ett svar på frågan redan nästa dag.
Har fabriken rullar på ungefär som vanligt?
– Ja, det var stopp i 24 timmar men sen har det rullat på bra, speciellt sista veckan då vi haft jättebra siffror.
Filip menar också att närvaron på jobbet gått upp den senaste tiden.
– Jag tror att alla vet att den bästa chansen vi har är att visa vad Northvolt går för, att vi till viss del har ödet i våra egna händer. Och då har folk taggat till.
Besked om fortsatt drift i fabriken, i väntan på en potentiell köpare, väntas inom kort. "Bara att han (konkursförvaltaren) hintar om att det ska drivas vidare tycker jag inger hopp", säger Filip.
Filip Karlsson arbetar i byggnaden FA1, där batterierna får sina recept, kontrolleras och paketeras till kund.
I slutet av förra veckan berättade konkursförvaltaren Mikael Kubu att de i väntan på en köpare nått “mycket långt i förhandlingarna för att kunna säkerställa en fortsatt drift”, men att det kommer att “bli tal om en mindre verksamhet än vad som tidigare bedrivits”.
Vad en “mindre verksamhet” syftar på vet inte Filip.
– Jag vet inte mer än någon annan, och är inte mindre nyfiken än någon annan. Men bara att han hintar om att det ska drivas vidare tycker jag inger hopp, säger Filip som inte börjat söka något nytt jobb trots att han är uppsagd.
– Nej, jag vill slåss och kämpa för det vi har här. Även om det inte har gått lika bra som visionen var i början, så är vi en fabrik som producerar celler varje dag. Därför tror jag stenhårt på det som Mikael Kubu säger: att Northvolt är värt mycket mer som en fungerande verksamhet än som lösa maskiner. Anledningen till att jag inte söker nya jobb är för att jag vill gå all in på det här, säger Filip.