Pappan upplever att han har motarbetats av socialtjänsten och familjehemmet. Bilden är inte av den biologiska pappan.
Den biologiska pappan håller inte med om familjehemmets beskrivning av situationen. Den 24 mars 2017 var Emmy just fyllda två år. Sedan dess har socialtjänsten gjort allt för att motarbeta honom, hävdar han.
Fyraåring flyttas till biologisk pappa – som hon aldrig bott hos: ”Hon riskerar trauman för livet, vi står maktlösa”Familjehemsflickan – socialtjänstens förklaring: ”Det är politikernas vilja”– Soc har hela tiden varit inställda på att Emmy ska växa upp i familjehemmet, de nekade mig utökat umgänge för att de ansåg att det inte behövdes. Men när jag var myndig, hade jobb och sambo ansåg jag att hon borde flytta hem till mig, det är ändå jag som är hennes far.
Emmys biologiska mamma har inte gjort anspråk att få hem dottern, men i domen framgår att hon stöttar den biologiska pappan i hans strävan.
De vill inte att hon ska flytta, eftersom de byggt en relation till henne. Det kan jag förstå, men någonstans måste de ändå kunna se att eftersom flickan är frivilligt placerad, så är ju det ett stöd för mig.
”En bra pappa”
Enligt pappan har han och familjehemmet helt olika syn på saken. Han kan inte se att Emmy skulle må dåligt. Inte heller har någon observerat att han skulle vara något annat än en ”bra pappa”, säger han.
– De vill inte att hon ska flytta, eftersom de byggt en relation till henne. Det kan jag förstå, men någonstans måste de ändå kunna se att eftersom flickan är frivilligt placerad, så är ju det ett stöd för mig.
Han förtydligar:
– De ska hjälpa mig med att hon ska flytta hem till mig. De är ju bara en stödfamilj. Men de har tagit det ganska hårt och vill inte släppa taget om Emmy.
Familjehemmet accepterar flytten – men säger att den, precis som det står i domen, bör ske successivt i Emmys takt. Var ni inte överens om det?
– Jo, nog var vi det. Men det var länge sedan jag kontaktade socialtjänsten första gången, och nästan inget har hänt.
De borde förbereda henne på ett positivare sätt, säga att det ska bli roligt hos mig, säga att vi beslutat att hon ska följa mig, att det är ett gemensamt beslut. Inte bara säga att det är jag som vill det.
Han tycker att familjehemsföräldrarna ”överdriver” när de talar om Emmys reaktioner.
– De har skyllt mycket på mig, att det är på grund av mig hon får reaktioner. Men hon får dem även när hon träffar andra människor.
Han tror att familjehemmet har en negativ påverkan på flickan, när det kommer till hennes uppfattning om honom.
– De borde förbereda henne på ett positivare sätt, säga att det ska bli roligt hos mig, säga att vi beslutat att hon ska följa mig, att det är ett gemensamt beslut. Inte bara säga att det är jag som vill det.
Om Emmy flyttar till dig innan ni byggt upp en trygg relation, kan det oroa dig?
– Nu har ju soc beslutat att hon ska flytta hem till mig. Nog kommer hon att få reaktioner, men jag tror att det kommer gå bra. Som det är just nu så slits hon mellan två familjer, det är inte bra för ett barn.
Familjehemmets ombud: ”Det är helt obegripligt, en katastrof för barnet”Psykologen: ”Reagerar som ett akut hot mot överlevnad”Emmy har levt med de här föräldrarna i hela sitt liv. Det blir en rejäl förändring för henne, hur tänker du kring det?
– Lite både ock, men som jag ser det så är det ju min dotter. Jag har försökt i två års tid att få hem henne och hon ska flytta hem till mig, oavsett.
Han tänker dock inte neka familjehemmet att träffa Emmy.
– Hon kommer att få ha den kontakten med dem också.
Han är medveten om de orosanmälningar som gjorts efter umgängen han haft med dottern. Exempelvis från förskolan, släktingar, läkare och BVC.
– Ja, jag vet allt om det där. Det finns mycket som … ja, men hon ska som sagt flytta hem nu. Det är så jag ser på saken.
När du säger – ”Jo jag vet om det där, men hon ska flytta hem” så låter det inte som att du utgår från hur hon mår utan från vad du vill?
– Nej, nog ser jag hur hon mår men vi måste ju, både jag och familjehemmet, stötta henne. Om alla hjälps åt och ror åt samma håll, då går det här bra.