Elliott växte upp med en ensamstående förälder, då den andra föräldern var frånvarande.
– Min ensamstående förälder kunde sedan inte ta hand om mig längre, så först fick jag flytta till min mormor, sedan till min moster. Men efter det bestämdes det att det var bättre för mig att placeras i ett familjehem, säger Elliott.
Dagen innan julafton fick han flytta till sitt nya familjehem. Där stod två vuxna, och två bonussyskon, med öppna armar.
– Det var helt underbara människor som tog emot mig, jag hade sådan otrolig tur som hamnade i en välfungerande familj, säger han.
Innan han blev placerad i familjehem hade Elliott hamnat lite snett. Hans umgänge var inte bra för honom, och han hade heller inte särskilt bra fokus i skolan.
– Jag var på väg åt fel håll, men tack vare familjehemmet upptäcktes det bland annat att jag hade en ADHD-diagnos. Jag fick utredning och stöd för detta, vilket säkert annars skulle dröjt längre innan det upptäcktes, säger Elliott.
Rutiner, stöttning och vuxna förebilder menar han var anledningen till att han kom på fötter igen.
– Jag kom in på gymnasiet, och tack vare rätt resurser kunde jag klara mig igenom det, sedan har jag även pluggat vidare, säger han.
Elliott jobbar idag som specialistundersköterska på IVA-avdelningen på Skellefteå lasarett. Att hjälpa andra människor har för honom varit en självklarhet sedan han var liten.
–Jag såg upp till alla som jobbade inom vården, de var hjältar för mig, säger han.
Han är även själv engagerad som kontaktperson via Skellefteå kommun. Han vet hur viktigt det är att få rätt hjälp och stöd av utomstående människor, när man är ung och saknar guidning.
– Jag kommer även anmäla mig som familjehem i framtiden, men innan jag tar på mig det ansvaret vill jag se till att alla förutsättningar är rätt för barnet, säger han.
Varför det är sådan stor brist på stödhem kan Elliott bara spekulera kring, men han tror att det finns några framträdande orsaker.
– Man kanske är rädd, och inte riktigt vet vad man ger sig in i. Eller så kanske man helt enkelt inte vet hur man gör, eller att den möjligheten finns, säger han.
Många kanske också tror att man är ett stökigt barn, för att man förflyttas till ett familjehem.
–Det är viktigt att komma ihåg att det aldrig är barnets fel, om det behöver ett familjehem, säger han.