Så här har det sett ut med kontaktförbuden i Sverige under de senaste tre åren enligt Åklagarmyndigheten.
”Eva” beskriver att hennes ex-man till en början var den trevligaste och mest omtänksamma människa man kan tänka sig. De flyttade ihop och fick tre barn tillsammans.
– Sedan förändrades allt då han återföll i alkohol- och drogmissbruk. Det var som Dr. Jekyll och Mr. Hyde, berättar hon.
Han började misshandla Eva både psykiskt och fysiskt. Det var den dagen då han lyfte upp henne raklång i luften och sedan kastade henne rakt ner på vardagsrumsbordet som hon kände att hon fått nog och bestämde sig för att slänga ut honom.
– Att lämna honom var det värsta jag gjort. Jag älskade honom fortfarande och var medberoende, men till slut kände jag att det fick vara nog. När vi träffades var han nykter missbrukare, men när han sedan föll tillbaka i missbruket blev det bara värre och värre.
Evas ex-man tilldelades kontaktförbud mot henne.
– Polisen ansåg honom väldigt farlig så det var inga problem att få kontaktförbud. Det tog bara ett par dagar. Då man har ett kontaktförbud så tror man att man ska vara skyddad, men det är en falsk trygghet. Han överträdde kontaktförbudet gång på gång och jag kontaktade polisen, men ingenting hände.
Polisen uppmanade även Eva och barnen att skaffa skyddad identitet.
– Jag vägrade. Jag och barnen har inte gjort något fel och ska inte straffas för det han har gjort.
Efter att hon lämnat honom skulle det dröja flera år innan hon slutligen blev av med honom. Förföljelserna och dödshoten hängde med henne dagligen. Till att börja med vägrade han att lämna hemmet och flyttade in i en stuga på gården.
– Han var galen och slog sönder allt han kom åt på gården. En dag gick han till min bil och skulle slå sönder den, då kände jag att jag trots rädslan var tvungen att ingripa eftersom jag var beroende av bilen. Jag gick ut och skrek på honom, då tog han i mig och kastade ner mig på marken samtidigt som han höll en skruvmejsel riktad mot mitt ansikte, berättar hon och fortsätter;
– Min då 8-årige son såg hela händelsen från köksfönstret. Jag polisanmälde misshandeln och min son skulle då tvingas vittna mot sin pappa. Det lät jag inte honom göra och då lades åtalet ner.
Eftersom polisen inte ingrep då mannen överträdde kontaktförbudet kände Eva tillslut att hon inte hade något annat val än att skydda sig själv och barnen.
– Jag barrikaderade ytterdörren, vissa nätter satt jag redo med ett basebollträ vid ytterdörren. Jag sov alltid med en kniv under kudden.
– Ett kontaktförbud som överträds gång på gång och ingenting görs är helt värdelöst. Jag tycker att kontaktförbud ska förenas med fotboja och om kontaktförbudet överträds ska det direkt leda till fängelse.
Än i dag dras Eva med återkommande mardrömmar från den turbulenta tiden då hon utsattes för våld, hot och förföljelse. Hon får nu hjälp med att hålla sitt medberoende i schack och lever i dag med en annan man sedan flera år tillbaka.
Ex-mannen dog för drygt två år sedan till följd av en misshandel. Det hade varit lugnt de sista åren före hans bortgång, då mannen hade hittat en ny kvinna som han levde med.
– Jag sörjer inte hans död, men jag sörjer att han aldrig kunde skärpa sig så att barnen kunde få ha en riktig fadersgestalt i sitt liv.