Här syns slänten och dess jordlager om inget görs. I så fall är röda linjen en gräns man inte får överskrida med några byggen/åtgärder.
Studien om älvsbrinken på Anderstorp gjordes med anledning av de blivande bostäderna på Anderstorp Strand. Inte för själva byggandet, det undersöktes när detaljplanen gjordes, och det är bestämt var de nya husen får stå.
Istället handlar det om naturmarken mot älven som kommunen äger. Avdelningen park och natur ansvarar för den, och därmed också alla stigar som går i området.
I takt med att fler människor ska bo i närområdet kommer det att bli fler som promenerar, leker, rastar hundar med mera längs älvskanten.
För två år sedan inträffade ett ras då en av stigarna fick stängas av, vilket Norran berättade om.
Men enligt den gjorda stabilitetsberäkningen ska det inte vara någon fara för folk att gå längs de befintliga stigarna. Sannolikheten att det ska uppstå något större ras anses väldigt låg, konstaterar konsulten som gjorde rapporten.
För att denna säkerhet ska bestå är det dock viktigt att marken vid släntkrönen samt 30-40 meter åt sidan lämnas helt oexploaterat. Inga grävningar och ingen borttagning av träd, sly och buskar, som skulle rubba balansen.
Sannolikheten för vissa små och ytliga ras liknande det som redan skett, finns dock.
Skulle kommunen vilja öka säkerheten så gräver man bort jord och avlastar slänten.
Vill man göra stranden ännu säkrare gör man en så kallad tryckbank ute i vattnet. Men det skulle bli en dyr historia, en tryckbank av bergkross som täcker området vid Anderstorp Strand och hälsocentralen (400 meter) skulle kosta cirka 10 miljoner att bygga.
Här syns hur man kan fasa av släntens topp. Vill man dessutom lägga ut en tryckbank i älven syns den med turkos färg.
Marja-Leena Elfmark säger att kommunen håller på att göra en skyfallsplan i sitt förebyggande arbete.
Med ökande regnmängder ökar också riskerna för skred och ras. Därför ska park och natur också kolla mer på detta. Deras uppgift blir att behålla all vegetation i strandkanterna för att binda jorden.
– Det blir fokus på platser vid våra älvar där det är brant. Vi har en lista på fler ställen, men har inte prioriterat vilken ordning de ska undersökas. Ett känt ställe är exempelvis branten mot älven i Bonnstan, säger hon.
Här syns kommunens problem. I vilken utsträckning ska man låta folk gå där det finns eventuell rasrisk?
Planeringschef Lars Hedqvist säger att kommunen hittills haft god kännedom om skredrisker.
– Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har gett stöd, och konsulter inom geoteknik har gjort bedömningar. Då använder man geologiska kartor, jordartskartor, hydrologiska kartor och höjdkurvor.
– Eftersom strömmande vatten ökar riskerna har man främst tittat där det finns bebyggelse vid Skellefteälven, Kågeälven, Klintforsån och Byskeälven, säger han.
– Dessa bedömningar har i viss mån kompletterats med fysiska undersökningar.
När det gäller de höga niporna i centrala Skellefteå har rasrisken minskats genom byggandet av tryckbankar nere i älven. Det är på dessa som strandpromenaden är placerad.
I innerstan har det byggts tryckbankar för att skydda mot ras, och på dem ligger strandpromenaden.
– Varje gång det ska göras nya byggnader måste det också göras geotekniska undersökningar för just den platsen, och då får bygget platsspecifika åtgärder. Det handlar om att påla ner till fast berg, men även ta hänsyn till trycket som blir från jordmassorna.
– Det har också varit vanligt med källarvåningar och souterrängvåningar då man får gräva bort mark och minska tyngderna.
– På grund av klimatförändringarna blir det större risker för skyfall framöver, och då kommer mer vatten att rinna ner i marken rent generellt. Det kommer att öka kraven i det framtida byggandet, säger Lars Hedqvist.
För att man riktigt säkert ska veta markens status gör man alltså geotekniska undersökningar när nya hus ska byggas. Då borrar man i marken och kollar vilka lager man hittar. Det görs av konsulter, och bekostas av kommunen eller den blivande byggherren.
Alla sådana undersökningar blir sedan offentliga och kan ses i nationella register i det så kallade GIS-skiktet. Dessa kan alla samhällsplanerare och arkitekter titta på, och då vet man på ett ungefär hur det ser ut i ett område. För varje ny borrning lär man sig alltså mer.
– På så vis samlas den kunskap som redan finns, säger Therese Kreisel, chef på avdelningen som gör detaljplaner i Skellefteå kommun.
Om vi till sist återvänder till nipan vid Anderstorp så säger Lars Hedqvist att kommunen inte tvekar att göra åtgärder om det behövs.
– Det där stället har diskuterats länge, och det är därför experter nu fått titta på det.