Det första man ser när man kommer in i Patrik och Evelinas hus är det maffiga köket. Inredningen sträcker sig från golv till tak och gömmer en riktig överraskning – ett skafferi modell större! Bänkskivan av svart granit innehåller små blänkande kopparflagor.
När familjen Degerman flyttade in i sitt nya hus på Katizis gata i juli denna sommar, var det drygt ett år efter tidsplanen.
– Vi trodde vi skulle vara klara att flytta in maj 2017. Men så blev det inte, säger Evelina.
– Allt har tagit längre tid än vad vi räknat med. Så många detaljer som ska bestämmas eftersom, förklarar Patrik.
Ovärderlig hjälp
Under två års tid har paret jobbat med detta hus, "Legohuset" som det heter på Instagram. För Patrik handlar det om cirka 40 timmar i veckan och för Evelina ungefär halva. Båda har heltidsjobb, Evelina på KPMG och Patrik är byggnadskonstruktör på Norsjö betong.
De berättar att de haft ovärderlig hjälp av Patriks föräldrar, dels som barnvakter men pappa Hans har även hjälpt till med bygget, dessutom har den unga familjen bott hos Patriks föräldrar under byggtiden.
– Det hade aldrig funkat utan dem, konstaterar Patrik.
Patrik och Evelina Degerman framför sitt drömhus, "Legohuset" som de ritat och bygg själva. Två år har det tagit, nu har de kunnat flytta in.
Takterassen går runt i två väderstreck och har flera utgångar. Saknas gör räcket, så än så länge är terassen barnförbjuden.
Mångas dröm – ett skafferi – gömmer sig bakom en av de svarta skåpen. Paret hade ritat det större men en arkitekt frågade " vem ska bo här?" Och då blev cirka 8 kvm.
Smart finess under kökslådan för källsortering. Lådan öppnas automatiskt när en fot visar sig under. Inga kletiga fingrar här.
På övre våningen finns gott om plats för spring och små innebandymatcher. Här finns också sovrummen och ett kontor.
Från terassen på övre plan kan man stega direkt in till badrummet, som också ligger i anslutning till en walk in-closet samt Patriks och Evelinas sovrum.
Evelina har målat sitt och Patriks sovrum med kalkfärg som ger en rå och unik karaktär då resultatet är helt beroende på vilken teknik man använder.
Trappan upp. Stegen har paret själva gjort: ”Fick höra att de fanns att köpa färdiga". Där spånplattan är ska det blir glas för känslan av en svävande trapp.
Teknikrummet i källaren står redo.
Takterassen uppe. En pergola utanför parets badrum ger visst insynsskydd. Saknas gör räckena, så än så länge är det barnförbjudet område.
Under byggnationen. Bilden är från översta våningen. Blocken av frigolit liknar legoklossar och håligheterna fylls med betong.
Under byggnationen. Bilden är från översta våningen. Blocken av frigolit liknar legoklossar och håligheterna fylls med betong.
För att få en känsla av familj, och att barnen ska hinna se sin pappa så har de varit noga med att äta middag tillsammans och på fredagskvällarna har paret varit bygglediga.
Hittade rätt
Varför börjar man ens med ett sånt här enormt projekt?
Allt började för länge sen, när det talades om tomterna på Eriksberg. De skrev upp sig på en lista och många år senare fick de välja en tomt. Det blev längst upp mot skogen.
– Vi ville bo här, med skogen och elljusspåret precis bakom, säger Evelina.
– Men det var först när vi bestämt tomten som husidén kom, fortsätter Patrik.
Med så mycket skog vill de komma upp, ovanför träden. Så de började skissa högt, drygt tio meter upp, med altan, uterum och en takterass som går runt stora delar av huset.
– Köket var klart i tankarna först. Vi anpassade allt annat efter det, säger Patrik.
I köket finns en "lönndörr", som Patrik kallar den. Den ser ut som de andra svarta skåpdörrarna men förvåningen är stor när man tittar in: Där är ett rum, ett skafferi, kanske åtta kvadratmeter. Längst väggarna löper hyllor.
– Från början var det tänkt ännu större. Men en av arkitekterna som tittat på våra ritningar undrade "vem som skulle bo här", så vi drog ner det lite, säger Patrik och ler.
Allmänt händiga
De beskriver sig själva som allmänt händiga så de ville bygga huset själva. Vilket också var en ekonomisk aspekt. Efter att ha rådfrågat arkitekter och snickare och gjort några ändringar var ritningarna klara. Nu väntade de bara på tomten. Den fick de i september 2016 och satte i gång med markarbetet direkt.
Hela huset är byggt av betongbjälklag, från källare upp till nock.
– Det är frigolit, som staplas som legoklossar och fylls med betong, säger Patrik och fortsätter:
– Det är väldigt välisolerat, teoretiskt sett nära ett passivhus.
Den här första tiden var Patrik tjänstledig under sex månader och gjöt dag ut och dag in. Kvällar, helger och under de mörkaste vintermånaderna. Även hans pappa var tjänstledig och hjälpte till.
– Jobbade 48 timmar i streck då. For bara hem för att äta frukost och duscha, säger Patrik.
Evelina var föräldraledig och blev en mästare på att klippa och bocka armering.
Fått grannar under tidens gång
När Patrik och Evelina fick tomten var gatan ganska öde. Men med tiden har det poppat upp huskroppar både här och där.
– Bägge grannarna satte nog upp sina hus på två månader.
Men ångrar man sig inte då, att man inte köpt ett färdigt hus som "bara" är att smälla upp?
– Nej. Då hade vi lika gärna kunnat bo kvar i vårt gamla hus i Ursviken. Nu fick vi ett hus precis som vi ville ha det, förklarar Patrik och fortsätter:
– Men visst, ska man bygga ett egenritat hus så måste du verkligen vara beredd på att lägga ner tid på det.
I stort har de följt den ursprungliga ritningen, förutom fasaden. Den var tänkt i puts men det blev trä.
– Värmebehandlad Kebonywood, den blir med åren gråaktig. Och man behöver inte måla, säger Evelina.
Återstår mycket ännu
Vi skruvar fram klockan till augusti 2018. Familjen har bott i sitt hus i drygt en månad. De har visserligen mycket kvar att göra; den "svävande trappen" upp till övervåningen saknar räcken, altaner likaså. Ytor ska fyllas, tomten ska planeras. Men det är fullt beboeligt och huset är luftigt med öppen planlösning med massor av plats för spring.
När ni lagt ner så mycket möda på ert hus, klarar ni att lämna det, om ni måste?
– Jooo, med det skulle bli tungt, säger Evelina med viss tvekan.
– Det går. Det mesta går att göra sig av med, säger Patrik något säkrare på sin sak.