Berit Norén och Lena Holmström är på väg ut från Lena och Karl-Bertils prunkande trädgård.
Intresset för kolonistugor tycks ha ökat de senaste åren och i Umeå såldes nyligen två kolonistugor för nästan en miljon kronor. Vad stugorna brukar säljas för i Dalkarlsliden, Skellefteås enda kolonistugeområde, vet föreningens styrelse inte säkert. Det är upp till varje stugägare att sköta försäljningen, och styrelsen är främst intresserad av att köparen tycker om att odla och vill engagera sig i föreningen.
– Det är klart att priserna gått upp de senaste åren, så säljare har nog gått plus vid försäljning. Gissningsvis har de sålts för 200 000-500 000, säger Lena Holmström.
– Det kostar ju också en del att ta hand om trädgården och huset. Det är svårt att räkna på om huruvida man går plus eller minus med tanke på det arbete man investerat, säger Berit Norén.
– Jag brukar säga att kolonistugans kostnader är kostnader för nöjeskontot, lägger Karl-Bertil Holmström till.
Sedan Lena, Karl-Bertil och Berit köpte sina stugor i början av 2000-talet har mycket hänt på området, både i de egna rabatterna och på de gemensamma ytorna, tack vare engagemang och det odlingsintresse som driver föreningens medlemmar. Exempelvis har de anlagt en trädlund.
– Det har varit ett projekt hela föreningen jobbat hårt med, men det har inte varit betungande. Vi odlar och sköter om, fikar och har det trevligt tillsammans, säger Berit.
Genom att anlägga arboretumet hoppas föreningen att främja biologisk mångfald och skapa en plats dit exempelvis skolklasser kan besöka.
Det finns 39 kolonistugor på området och ett par extra odlingslotter. De flesta stugägare odlar blommor, buskar och träd som sex bisamhällen hjälper till att pollinera. Stugorna annonseras oftast på blocket, via anslagstavlor och folkmun, sällan blandas mäklare in. Förra året såldes sju stugor och intresset var stort.
– Men nu har det tagit tvärstopp, säger Karl-Bertil.
En stuga har legat ute till försäljning hela sommaren. Ägaren Maria Öhman tror att det beror på det ekonomiska läget.
– Det märks att folk håller lite i pengarna, och jag tror inte att jag får stugan såld den här sommaren. Jag vill dock inte stressa säljandet, målet är att hitta rätt person som vill ta hand om kolonin, säger hon.
Maria Öhman har trivts med att ha en kolonilott men vill nu sälja på grund av tidsbrist.
Maria har haft stugan i tre somrar och vill nu sälja den på grund av att hon har för många intressen.
– I framtiden kanske jag köper en igen, när jag får mer tid. Både odlingen och den sociala biten har varit jättehärligt att ha. Många här är väldigt kunniga och det är en väldigt fin stämning i området. Kolonilotten blir ju vad man gör den till, och alla är intresserade av att odla olika saker. I det har vi kunnat hjälpa varandra och utbyta erfarenheter, säger Maria.
Flera intressenter har kommit förbi kolonin, men Maria Öhman upplever att flera av dem trott att en kolonistuga är detsamma som ett fritidshus.
– Man kan förstås sova över, men kolonilotten är snarare en trädgård för en som bor i lägenhet. Bor man redan i hus kanske det blir för mycket att ta hand om, säger hon.
– När man köper den gör man ju det i ett rosa skimmer, säger Karl-Bertil och skrattar.
– Och det gjorde vi också en gång i tiden. Allteftersom inser man att under försommaren är det massor av jobb, och sedan kan man njuta mer och bara hålla efter under sommaren, säger Lena Holmström.
– När vinterstängningen kommer brukar det kännas ganska skönt faktiskt. Efter vintern kommer ivern sedan tillbaka, säger Karl-Bertil Holmström.
Karl-Bertil Holmström vid träden som planterades 2021 när arboretumet invigdes.