Marie-Louise Carlsson håller i ett av dagens fynd.
Tätt mot den karga marken i tallskogen trycker sig en ljusbrun svamp med en paraplyformat hatt. Den drar inte till sig uppmärksamhet men är en av världens dyraste matsvampar.
– Här har vi Matsutake, säger svampplockaren Marie-Louise Carlsson.
Den känns igen på sin paraplyformade hatt och sin sötaktig doft.
– Hela skogen luktar Matsutake, säger maken och sticker näsan i vädret.
Från andra sidan jordklotet har svampturister börjat anlända till skogarna i norra Sverige. Svampen har varit en del av den japanska matkulturen i över 1 000 år.
– Dom har ingen allemansrätt i Japan, där behöver man äga skogen för att plocka svampen, säger Marie-Louise Carlsson.
Den långa foten dras upp ur marken, och Marie-Louise sätter ner svampen i sin korg. Ett kilo Matsutake kan säljas för 14 000 kronor i Japan. Topplistor skriver att den kan gå för 2 000 dollar kilot och är bland de dyraste ingredienserna i världen.
– När dom ser ut som en snopp är dom som dyrast.
Svamp är det gott om i denna skog, men flera av de som drar till sig uppmärksamhet har inte rätt lukt.
– Kragmusseron ser väldigt lika ut. Den är ätbar men inte så god.
Hon rycker försiktigt upp en svamp ur marken. Denna har den rätta sötaktiga lukten.
– Vi var bland de första som började plocka Matsutake här. Då var vi inte säkra om det var samma variant som i Japan. Men jag hade en väninna som bodde i Japan så jag skickade dit fem kilo av svampen.
Efter det fick hon besök från Japan.
– Då ville de komma hit och vi åkte runt till alla skogshedar i Västerbotten för att leta efter svampen.
I dag är det maken som leder sökandet, medan Marie-Louise går runt och plockar.
– Det börjar snart bli för kallt för att plocka den. Det brukar vara under tiden för älgjakten som den finns i skogarna.
Det är mitten på september och säsongen för att plocka Matsutake är snart över, säger Marie-Louise Carlsson.
Matsutake går även under namnet Goliatmusseron. I Sverige finns den nästan enbart i norra delarna av landet.
– Det börjar bli mera känt att det finns här i Sverige. Någon kan ha hunnit vara här och plocka redan.
Deras råd till svampjägare som letar Matsutake är att åka till torra och karga tallskogar.
– Men den finns inte alla år. Det behöver bland annat vara rätt regnmängd. Men det borde nog finnas några outforskade ställen kvar här.
Med några svampar i korgen åker de mot sin stuga för att tillreda.
– Den äts oftast som en aperitif med wasabi och soja.
Maken skivar svampen i tunna skivor och sätter på ugnen.
– Jag har ugnen på medelvärme. Den ska bara vara inne några minuter.
Hatten skivas i tunna delar för att sedan placeras i ugnen några minuter. Men foten går också att använda.
Sedan kommer pinnarna fram och det är dags att provsmaka. I Japan har Matsutaken varit en del av kulturen i över 1 000 år.
– Där är det väldigt viktigt hur den presenteras.
I Japan avnjuts den rituellt och kan jämföras med hur vi äter surströmming och kräftor, enligt svenska lantbruksuniversitetet.
Hur smakar den då? Ja som en delikatess. Sojan och wasabin är viktiga komplement eftersom svampen i sig inte har en stark smak. Konsistensen är lite gummiartad.
På parets terrass står kilovis med kantareller redo att tillredas eller frysas ner.
– Vi plockar alla typer av svampen men Matsutaken är våran favorit, säger Marie-Louise.
Svampplockandet är något både paret och deras hundar mår bra av.
– Bara att ta sig ut i skogen och röra på sig lite är jätteviktigt. Man mår så mycket bättre av det, både fysiskt och psykiskt, säger maken.