Tony Lundmark. Foto: Privat
I går berättade vi om mediernas stora enkät om tystnadskultur. Det visade sig att 29 procent av de offentligt anställda i Västerbotten inte vågar vända sig till medier – även om det förekommer allvarliga missförhållanden. Detta trots att deras frihet är större än vad privatanställda har.
Ytterligare 22 procent sade att de var osäkra om de skulle våga.
Men även om det finns många rädda, så finns också många som vågat prata. Vi ringde till några som förekommit i Norrans spalter för att höra vad som hände.
De flesta säger att det inte blev några direkta effekter av publiciteten, men några säger att det blev förbättringar.
Ingen säger att de själva drabbades av repressalier.
Namn: Tony Lundmark
Jobb: Elevassistent, Baldergymnasiet
Medverkade i Norran: 29 oktober 2018 tillsammans med andra elevassistenter på Skellefteås gymnasieskolor.
Ämne: Elevassistenter vid gymnasieförvaltningen, Skellefteå kommun, krävde rätt att kunna välja tjänsteform och sysselsättningsgrad.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Det blev glada för att vi tyckte till och för att vi vågade säga ifrån. Jag fick inte någon negativ respons.
Hur reagerade era chefer?
– De sade inget till mig.
Fler reaktioner?
– Det var hemifrån och de tyckte det var bra, så jag fick bara positiv respons.
Vad hände i sakfrågan?
– Kommunen har startat någonting som kallas för heltidsresan, där jag kan jag jobba med annat för att täcka upp till en heltidstjänst. Men jag tror egentligen att kommunen ser det som en möjlighet för att minska kostnaderna eftersom det är brist på medarbetare inom vissa yrkesgrupper.
Marie Stenqvist Östlund. Arkivbild: Yvonne Rönngren
Namn: Marie Stenqvist Östlund
Jobb: Förskollärare
Medverkade i Norran: 1 juni 2016, i en grupp med fem personer.
Ämne: För stora barngrupper i Skellefteå kommuns barnomsorg. Det leder till stress för personalen och de känner sig otillräckliga.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Jag minns inte att de sade något speciellt, men jag är övertygad om att de tyckte det var bra, för frågan diskuteras ständigt.
Hur reagerade dina chefer?
– Jag hade varit tydlig med min närmaste chef redan före intervjun att jag skulle medverka. Hon hade inga anmärkningar alls på det, och jag kände inte något tryck att jag inte fick säga vad jag ville.
Fler reaktioner?
– Jo, många från föräldrarna. De gav beröm för att vi hade lyft frågan.
Vad hände i sakfrågan?
– Det har bara blivit värre. Då hade jag 18 i barngruppen och tyckte det var mycket. Nu har vi 20 barn.
– Jag hade egentligen inte förväntningar att det skulle bli bättre när jag ställde upp, men det behövs att folk pratar om man ska skapa opinion. Om inte politiker vet hur vi har det så blir det ju absolut ingen förändring.
Göran Lundin. Arkivbild: Roine Sandlén
Namn: Göran Lundin
Jobb: Busschaufför, inhoppare på timtid.
Medverkade i Norran: 31 januari 2019.
Ämnet var: De rutinerade chaufförerna på Skellefteå Buss kände sig åsidosatta, och förbittrade. Artikeln ingick som en del i en granskning av verkställande direktören på Skellefteå Buss.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Enbart positivt, det var inga negativa vibbar alls, detta trots att personalgruppen delvis var splittrad i inställningen till vår vd. Vissa kände ju förtroende och tacksamhet till honom.
Hur reagerade dina chefer?
– Jag arbetar ju endast timmar, ibland ganska få, och ett tag gick det ett rykte om att artiklarna gjort att jag blivit portad från jobbet. Det stämde dock inte. Mina trafikledare har inte yttrat sig negativt, det finns inga hard feelings där. Inte heller hos vd:s närmaste, som jag upplevt det.
Vad hände i sakfrågan?
– Det blev förändringar. Först och främst upplevde jag att modet rann till, och anställda vågade kritisera. Exempelvis vågade de skriva på den kritiska namninsamlingen som dittills varit hemlig. Det blev en frispråkigare stämning.
– Till sist slutade ju vd:n. Han säger visserligen att det är på eget initiativ, men jag tror att det hade varit svårt att fortsätta i en situation där personalen inte visade honom förtroende.
Mattias Nilimaa. Arkivbild: Lars Eriksson
Namn: Mattias Nilimaa
Jobb: Lärare
Medverkade i Norran: 25 oktober 2016.
Ämnet var: Besvikelse över lärarlönelyftet. Mattias tyckte det var en idiotisk idé eftersom lärare samarbetar i lag. När han inte blev utvald tog han det som personlig kritik och sade upp sig. När intervjun gjordes hade han redan tagit steget, men jobbade kvar under uppsägningstiden.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Det var inga direkta kommentarer på skolan.
Hur reagerade dina chefer?
– Jag hängde ju inte ut min rektor, för det var inte hen jag var arg på. Det var inga kommentarer.
Andra reaktioner?
– Massor, från hela landet. Många hörde av sig och gav mig stöd, både lärare och andra. Flera medier hörde av sig och jag var med i en facklig tidning, sedan sade jag nej och hänvisade till Norran. Fast jag ångrar att jag inte var med i en studiodebatt på SVT i Göteborg som jag var bjuden till.
Vad hände i sakfrågan?
– Lärarlönelyftet var ju redan genomfört. Men jag har förstått att man försökt kompensera de som inte fick pengarna under kommande år. Fast spannet på 3 000 kronor är inte utjämnat.
– Själv fick jag jobb på en annan skola i Skellefteå kommun. Sedan blev jag erbjuden ett jobb på min gamla skola. Jag trivdes så bra med mina kolleger där, och tvekade inte att återvända.
– Det känns inte som att jag blev klassad som en bråkstake för att jag var med tidningen.
– Genom bytena har jag fått upp min lön, även om det inte är så mycket som 3 000 kronor. Det är jag också kritisk till, att man tjänar på att byta jobb. Det borde vara kontinuitet som belönas och inte tvärt om.
Carina Andersson. Arkivbild: Karin Israelsson
Namn: Carina Andersson.
Jobb: Undersköterska, Byske hemtjänst.
Medverkade i Norran: Den 2 februari 2019 tillsammans med kollegor inom Byske hemtjänst.
Ämne: Omstrukturering av äldreomsorgen inom Kåge- och Byske hemtjänstområden. Det innebar att vissa blev tvingade att byta tjänsteort.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Det blev egentligen inte så stora reaktioner eftersom de flesta redan hört att vi skulle träffa Norran.
Hur reagerade dina chefer?
– Min närmaste chef visste att vi skulle gå ut i tidningen och hon hade inga synpunkter på det.
Fler reaktioner?
– De största reaktionerna fick vi från vårdtagarna och deras anhöriga för vissa hade inte fått information om förändringarna. De blev oroliga när de läste om det i tidningen.
Vad hände i sakfrågan?
– Förflyttningarna genomfördes som cheferna hade bestämt. Cheferna följde de riktlinjer som de hade fått från vår högsta chef. Det blev väldigt stora förändringar för de som fick byta tjänsteort med nya arbetskamrater och nya vårdtagare. Men själva omflyttningarna blev inte som de hade planerat från början. Varför det inte blev som de hade tänkt rakt av, det vet vi inte.
Thure Jonsson. Arkivbild: Leif Andersson
Namn: Thure Jonsson.
Jobb: Pensionär sedan februari 2019, var tidigare stf insatsledare vid Skellefteå räddningstjänst.
Medverkade i Norran: 23 februari 2016 tillsammans med kollegor vid Skellefteå räddningstjänst.
Ämne: Dålig löneutveckling kritiserades. De ifrågasatte också ingångslönen, kopplat till alla arbetsuppgifter de ställs inför dagligen och dagens snabba utveckling med mer komplexa scenarion som ökat kraven på räddningstjänsten.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Vi fick bara positiv respons, för missnöjet med vår löneutveckling hade funnits både uttalat och outtalat.
Hur reagerade dina chefer?
– I princip så höll de väl med oss, men det är ju ekonomin som styr och så är det ju fortfarande.
Fler reaktioner?
– Många tyckte att våra löner var för låga i förhållande till det ansvar som läggs på oss.
Vad hände i sakfrågan?
– Det blev ingen förändring på våra löner. Det blev en massa sympati, men inga löneförhöjningar.
Susanne Lindqvist. Arkivbild: Lennart Enkvist
Namn: Susanne Lindqvist.
Jobb: Lokalvårdare vid Norsjö kommun.
Medverkade i Norran: 4 mars 2014, i en grupp med flera kollegor.
Ämnet var: Omorganisation på Norsjö kommun. Det kommunala bolaget Norsjölägenheter skulle ta över personalen som arbetar med fastighetsförvaltning, park och städ. Susanne och hennes kollegor var kritiska till att förändringen forcerades fram och att alla beslut togs över deras huvuden.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Det var i alla fall ingen kritik. Vad jag kommer ihåg så tyckte arbetarna på golvet att det var bra det vi gjorde.
Hur reagerade dina chefer?
– Inte alls. Det hände ingenting. De sa ingenting, inte till oss i alla fall. De körde sitt race.
Vad hände i sakfrågan?
– De drev igenom det. Sedan gick det några år, då ändrade de tillbaka igen. Vi fick söka om våra jobb hos kommunen. Det blev rörigt kring det också, en tvist med facket och kommunen tog hellre böterna. Det blir lite bittert när vi sitter och pratar om det. Men jag trivs med jobbet, vi är ett bra gäng och vi sköter oss själva.
Tomas Östlund. Arkivbild: Maria Wallin
Namn: Tomas Östlund.
Jobb: Musiklärare på kulturskolan i Skellefteå kommun.
Medverkande i tidningen: 6 mars 2019 tillsammans med lärarkollegor.
Ämnet var: Situationen på kulturskolan i Skellefteå. Många lärare hade slutat under kort tid, och de flesta tjänsterna återbesattes inte. Tomas Östlund och hans kollegor var kritiska mot vad de menar var en försämrad arbetsmiljö och utbildning.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– Jag fick inga negativa kommentarer, bara positiva efter att vi pratat med media.
Hur reagerade dina chefer?
– De kommenterade inte det hela.
Vad hände i sakfrågan?
– Egentligen ingenting, läget är detsamma. Det har skett lite omorganisationer, där vi har fått en ny rektor och ska få nya områdesledare. Jag går i pension nu i höst och vad jag vet kommer den tjänsten inte att återbesättas.
Kerstin Åhman. Arkivbild: Jeanette Lövgren
Namn: Kerstin Åhman
Jobb: Var kock i Jörnköket
Medverkade i Norran: 15 februari 2019, i en grupp med flera kolleger.
Ämnet var: Nedläggningen av Jörnköket. Kerstins kritik var att det inte togs ett samlat politiskt beslut om att lägga ner Jörnköket från början, utan att det gjordes successiva neddragningar.
Hur reagerade dina arbetskamrater?
– De flesta av oss var ju med vid intervjun, så det var inget särskilt som sades sedan.
Hur reagerade dina chefer?
– Det var ingen som kommenterade något.
Vad hände i sakfrågan?
– Nedläggningen av köket görs enligt plan, det kan ju ingen stoppa i det här läget. Men själv har jag bytt jobb. Jag tog tjänstledigt i ett halvår och arbetar på Udén i Jörn som säljer tillbehör till hörapparater.
Här skulle det ha legat en intervju med en person som anser sig hårt drabbad. Personen medverkade i en kritisk artikel och fick efter det byta arbetsplats. Hen tror att intervjun kan ha påverkat det beslutet, en uppfattning som även personens fackförbund har.
När vi tog kontakt för serien Tystnaden ville personen vara med, och en text skrevs. Personen tyckte det är bra att vi tar upp frågan om att våga vara kritisk som offentliganställd.
Men sedan ändrade hen sig. ”Jag har diskuterat med facket och de tycker att jag borde tänka på mig själv. Att jag borde välja mina strider”, står det i mejlet till Norrans reporter.
”Det kostar på för mycket att gå ut i media. Jag tycker det är fel att det ska vara så, men som läget är nu så är det inte värt att vara med”, skrev personen.