När Erik Holmlund tittade i i Västerbottens fogderäkenskaper fann han att en fogde från norra länsdelen levererat ost i Kalmar.
Det är Erik Holmlund som på bloggen ”Holmlunds, Fokus: Forna tiders Norrland” berättar om hur han spårat ost från Västerbotten ända tillbaka till 1500-talet. Holmlund är bosatt i Örnsköldsvik men född i Skellefteå och en välkänd profil inom släktforskning.
”I mina djupdykningar i Västerbottens fogderäkenskaper hittade jag en intressant och tidigare okänd kvittens där det framkommer att fogden Könik Ersson levererat ost till en Knut Andersson, med den spännande titeln fribytarskeppare. Kvittensen är signerad i Kalmar och daterad den 30 juli 1564. Fribytare är ett gammalt svenskt uttryck för sjörövare.”, skriver Holmlund.
Från samma trakter
Han berättar vidare att skattebetalningen då skedde in natura genom att tas upp i form av bland annat mat och andra viktiga förnödenheter.
Könik Erssons fögderi omfattade, enligt Holmlund, socknar i norra Västerbotten, inklusive Burträsk, som inte ännu var egen församling. Han konstaterar på bloggen att osten därmed kom från samma trakter som dagens Västerbottensost.
Krig mot Danmark
1564 var det krig mot Danmark och det hade lett till att fogden Könik Ersson befann sig i Kalmar som var bas för flottan.
”Vid denna tid förekom så kallade fribytare som med sanktion från kungen bedrev sjöröveri på Östersjön. Därför kunde fribytaren Knut Andersson kvittera ut ost från den Västerbottniske fogden.”, berättar Holmlund.
Väljer bara ost
Han skriver att det finns en märklig sak i fribrytarens agerande. han kunde ju ha kvitterat ut något annat från fogden, men han plockar bara ut ost, ett lisåund, 8,5 kilo.
”Den oansenliga mängden ost som kvitterades ut bör rimligen tolkas som att det inte handlade om bulkföda, utan snarare om något man unnade sig. Även en sjörövare behövde sätta guldkant på tillvaron.”, skriver Holmlund.
308 år senare
Det tog sedan ytterligare 308 år till Västerbottensosten skapades genom mejerskan Ulrika Eleonora Lindström som tog fram ett recept som väldigt få än i dag känner till.
”Ingen vet helt säkert vad som hände den berömda dagen 1872 när receptet för Västerbottensost blev till. Enligt myten var det distraktionen av en uppvaktande mjölkdräng som gjorde att Ulrika Eleonora missade att passa ystkaret ordentligt. Osten ansågs först vara misslyckad, men när den senare provsmakades upptäcktes den unika smaken.”, skriver Norrmejerier på vasterbottensost.com.