Benjamin Lindqvist grundar färg i verkstaden. ”Den känns tråkigt om företaget inte kan fortsätta, men vi hittar nog nya jobb om det blir så” säger han.
För familjeföretaget Lackis Ove Degerman har de sista två åren varit tuffa. Lackeringsfirman jobbar främst mot försäkringsbolag och för några månader sen slutade flera av de anställda — och nu finns ingen yrkeskunnig att få tag på.
— Sist vi la ut en annons var det många sökande, men det var bara en av trettio som hade sprayat sin egen bil med sprayburk. Det går inte att ta in någon utan erfarenhet och tro att det ska funka, säger Ove Degerman.
Problemet finns i hela branschen. En granskning från Målarnas Facktidning, visar att 17 av 21 verkstäder i Sverige har problem med att hitta yrkeskunnig personal. De senaste åren har Ove och Annika Degerman tagit in unga på provanställningar och lärt dem yrket.
— Om de har det i händerna och är intresserade hinner de lära sig på ett halvår. Men då är det ofta någon av våra konkurrenter som märker att personen är duktig — och då plockar de den, säger Annika, som sedan starten har skött företagets ekonomi.
— Det är grymt, att de går till konkurrenterna. Det var det som gjorde att vi fattade beslutet, säger Ove om konkursen.
Vilka andra förändringar har ni mött?
— Vi får sämre betalt av försäkringsbolagen. Priset på färg stiger hela tiden, lönerna stiger och elpriserna stiger, men vi får inte höja priset till bolagen. Till slut blir det ingenting kvar, säger Ove.
Varför kan ni inte höja priserna mot försäkringsbolagen?
— De säger att finns företag som är billigare, säger han.
— Vi kan argumentera, visa kalkyler på hur läget ser ut och hävda att vi måste få mer betalt. Men det biter inte på dem. För att få en fungerande verksamhet måste vi kunna betala bra löner för att behålla kunnigt folk. Det går inte att jämt ta in nya människor som stannar ett år och sen börja om från början, säger Annika.
Annika Degerman befinner sig framför den en av firmans boxar ."De anställda visste att Ove inte kommer fortsätta i all evighet. Eftersom vi inte fått sälja företaget blev de oroliga. Då är bättre att gå till ett större företag där det är tryggare” säger hon.
— Det har skett många stora uppköp, jag tänker på märkesverkstäderna här i stan. De större företagen har bättre samordningresurser, säger hon.
Ramin Yavari slipar delar som sedan ska grundas och lackeras. Han har sju års erfarenhet som lackerare. ”Jag trivs med Annika och Ove. Men efter sommaren vet jag inte om jag kan vara kvar här.” säger han.
Lackis långa historia går nu mot sitt slut, men för Ove och Annika började resan 1981. Det var Oves bilintresse som fick honom att byta bana och starta firman hemma i Stämningsgården.
— Jag höll på med dragracing och vi byggde bilar själva. Jag hade kört traktor i många år och var less på att sitta i traktorn och skumpa, säger Ove.
— Då jobbade du dygnet runt, säger Annika, som roddat ekonomin sen starten.
Först år 1997 kunde hon börja arbeta med det på dagtid.
— Dygnets timmar räckte inte till. Ove hade jobbat upp företaget och vi hade råd med en lön till, berättar hon.
Verkstaden på gården var som ett öppet hus. Det plingade ofta på dörren, precis när familjen satt sig till bords för att äta middag.
— Då kom det nån och sa: "Kan du bara kika lite på min bil?" skrattar hon.
År 1999 flyttade in i lokalerna på Hammarängen.
— De flesta åren har vi varit kring tio stycken som har jobbat här och vi behöver vara minst åtta på golvet, säger Annika.
Men idag har Lackis fem anställda. Parets son Henrik arbetar som plastrepartör, men är sjukskriven på grund av en bruten fot. Ingen av de tre andra anställda har passerat 26-årsstrecket.
— De är positiva och hungriga, det är roligt, säger han.
Albin Andersson och Benjamin Lindqvist är några av de unga som fått provanställning på Lackis Billackering. De går igenom bilder på de skadade bilar som kommit in för reparation.
Ove och Annika har lång erfarenhet av att handleda unga. Under flera år tog de emot praktikanter från fordonsprogrammet i stan.
— Vi trivdes jättebra med eleverna från gymnasieskolan. Det var roligt att följa dem, säger Annika.
— Nu måste jag lämna er och börja måla, säger Ove och reser sig upp. Han styr stegen in i verkstaden för att ta på sig skyddsutrustningen. Det finns fortfarande bakluckor och bildörrar att lackera.
Ove Degerman är har lackerat bilar i 41 år. ”Det är många som inte vet vad han heter egentligen, han har gått under arbetsnamnet Lackis under alla år”säger hustrun Annika Degerman.
Lackis har öppet till slutet av juni. Sen går paret på semester och Ove "Lackis" Degerman går i pension.
Konkursförvaltaren Simon Engman på advokatbyrån Kaiding, kommenterar företagets konkurs och framtid.
– Det är lite för tidigt att säga vad det beror, på men min första bedömning är att det beror på en kombination av att det finns få utbildade lackerare och allt fler aktörer på marknaden. Konkursboet driver verksamhet vidare och min förhoppning är att hitta en ny verksamhetsutövare. Jag bedömer möjligheterna att driva företaget vidare som goda, det är en väletablerad verksamhet i en expansiv stad.