Gatuadressen Skiftesgatan på stadsdelen Anderstorp, där vi befinner oss den här dagen tillsammans med poliserna Joakim Oja och Ola Ehrenberg, är för evigt inskriven i Skellefteås mörkaste kriminalhistoria.
Tidigt på morgonen annandag jul 1992 knivmördades den då 19-åriga Jessica Torstensson. Hon hittades senare på morgonen, nära en ytterdörr till en av lägenheterna, av en boende på Skiftesgatan.
Joakim Oja och Ola Ehrenberg ingår i polisens grupp inom Region Nord – Sundsvall och norrut – som arbetar med att sammanställa, kartlägga och utreda flera allvarliga våldsbrott som betecknas som ”kalla fall”, motsvarande engelskans ”cold case”.
Norran berättade i januari i fjol om uppstarten för detta arbete.
Joakim Oja är sedan i höstas gruppchef och i hans arbetsuppgifter ingår också att leda arbetet för den så kallade brottsamordningen, som arbetar mot internationella brottsnätverk och seriebrott. Gruppen inom Region Nord heter nu ”Samordning grova brott” med personal i Skellefteå, Umeå och Östersund.
Kollegan Ola Ehrenberg arbetar som utredare av ”kalla fall”. Båda han och Joakim Oja har polishuset i Skellefteå som utgångspunkt och fler utredare för ”kalla fall”-gruppen ska anställas i Skellefteå.
– Gruppen för ”kalla fall” i Region Nord och hela det nationella arbetet är fortfarande under uppbyggnad, men vi i Region Nord har börjat att arbeta med några av de 20-tal ärenden som gruppen handlägger, säger Joakim Oja.
Av de 20 fallen finns det två som berör Skellefteå.
Norran kan i dag berätta om det senaste i dessa två polisutredningar, vilket innehåller flera för allmänheten tidigare icke kända uppgifter.
Mordet på Jessica Torstensson den 26 december 1992:
Som mest arbetade 20 poliser med mordet och bara ett år senare hade runt 2000 iakttagelser, människor och tips registrerats hos Skelleftepolisen.
Ingen person har ställts inför rätta för mordet på den unga Skelleftekvinnan som knivmördades på Skiftesgatan i Skellefteå julhelgen 1992.
En då 36-årig man, som var bosatt på Anderstorp vid tiden för mordet, greps och anhölls i november 1996. Han begärdes häktad men Skellefteå tingsrätt ansåg att bevisningen var alltför svag och avslog åklagarens begäran.
Därefter har inte person begärts häktad för mordet.
Den 36-årige man som då utreddes av Skelleftepolisen lever inte i dag.
Genom åren har det skapats en bild av att just den man som åklagare ville se häktad hösten 1996 är den person som utförde knivdådet.
Förklaringen till detta är bland annat uppgifter från enskilda poliser i Skellefteå, som bland andra Norran skrivit om, samt TV-program där mordet tagits upp.
Dåvarande polismästaren i Skellefteå, Thomas Olofsson, förklarade i en Norran-intervju i juni 2010 i samband med nyhetsrapporteringen om att polisen och professor Leif GW Persson skulle granska 400 ouppklarade mord:
– Vi betraktar mordet på Jessica Torstensson som polisiärt uppklarat. Det finns omständigheter som talar mot en viss person, som lämnat uppgifter som rimligen bara gärningsmannen kan känna till. Men bevisningen räckte inte till för att få en rättslig prövning. Vi har gjort allt vi kunnat när det gäller tänkbara utredningsåtgärder, alla frågetecken har utretts.
Norran kan i dag berätta att det framkommit nya uppgifter som öppnar upp för att det kan finnas en alternativ gärningsman.
Joakim Oja:
– Det centrala i arbetet med ”kalla fall” är att ny personal tittar på gamla förundersökningar med nya ögon. När det gäller mordet på Jessica har vi arbetat med att se om tidigare utredning kan ha missat alternativa gärningsmän. Det vi kan se, när vi går igenom utredningsmaterialet, är att andra alternativa gärningsmän lades åt sidan i ett tidigt skede och där det egentligen inte framgår varför detta gjordes. Där kan man också fråga varför det inte gjordes fler utredningsåtgärder.
Ola Ehrenberg fortsätter:
– Vi ser att det man kan kalla för huvudspåret har prioriterats av olika anledningar, men att det så här i efterhand finns andra spår som är lika intressanta. Vår bedömning är att den person, som åklagaren försökte få häktad 1996, inte är mer intressant jämfört med speciellt en annan alternativ gärningsman som finns i materialet. Därför anser vi inte att mordet är polisiärt uppklarat, vilket för övrigt är ett uttryck som vi inte använder oss av då vårt uppdrag är att titta på förundersökningen med nya ögon.
Hur har ni kommit fram till den slutsatsen?
– Det finns en rådande förundersökningssekretess. När vi gått igenom stora delar av förundersökningen om mordet har det har lett fram till misstankar mot denna andra person, som tycks ha avfärdats i den tidigare utredningen.
– Under fjolåret tillkom det nya uppgifter, helt enkelt tips som gav oss anledning att titta närmare på delar av utredningsmaterialet. Varifrån och på vilket sätt tipset inkom till polisen kan vi inte kommentera men summan är att vi anser att den här personen är en minst lika trolig gärningsman som den man som begärdes häktad 1996, tillägger Ola Ehrenberg.
Det finns en rad frågor att ställa: vilken teknisk bevisning finns, vad har den alternative gärningsmannen sagt i eventuella förhör, hur ser dennes alibi ut, hur nära mordplatsen bor han, är han vid liv i dag, vilka typ av nya uppgifter skulle ytterligare stärka misstankarna mot mannen?
Joakim Oja svarar:
– Det här grova våldsbrottet blir aldrig preskriberat och det råder förundersökningssekretess, därför kan vi inte svara på de flesta av dessa frågor. Men utifrån det här tipset vi fick in i fjol, som påstod vissa saker, så kan vi efter olika utredningsåtgärder inte avfärda mannen som alternativ gärningsman, snarare tvärtom.
Hoppas ni att lojaliteter förändrats efter nästan 30 år?
– Vår förhoppning är givetvis att det kan finnas personer som vet mer om mordet, och att dessa nu är beredda att lämna uppgifterna till polisen. Lojalitetsband eller andra orsaker kan ha gjort att personer hållit inne med vissa uppgifter, men detta kan med tiden förändras. När den allmänna uppfattningen tidigare har varit att mordet är så kallat polisiärt uppklarat, så kan det ha bidragit till att vissa inte hört av sig med sina uppgifter, säger Joakim Oja.