I Sverige är det 800 kvinnor som lever gömda på grund av att deras förövare förföljer dem. Norran får kontakt med en av dem. Vi kallar henne Anna, men hon heter något annat. I februari förra året misshandlade hennes dåvarande sambo henne genom sparkar och slag. Han hällde tomatsoppa över henne och hotade henne till livet. Samtidigt bar hon på deras gemensamma barn.
Mannen dömdes till tre månaders fängelse, men var på fri fot efter två månader. En viktig del i bevisningen var att Anna hade dokumenterat stora delar av händelseförloppet med sin mobiltelefon. Mannen är sedan tidigare dömd för misshandel, våldtäkt, sexuellt tvång, narkotikabrott, hot mot tjänsteman, stöld, skadegörelse och våldsamt motstånd. Han har sedan tidigare även tilldelats kontaktförbud mot tre kvinnor och en man.
Nu har Anna, och dottern, tvingats leva gömda och med skyddad identitet.
– Vi måste gömma oss och anpassa oss efter hur han rör sig i Sverige, var han befinner sig. Han är en fri man som har begått brott mot mig och min dotter, men det är vi som lever som fängslade, berättar hon.
Direkt efter att han hade misshandlat henne på ett hotell för drygt ett år sedan berättade Anna för Skelleftepolisen att mannen hotade att våldta henne om han inte fick ha sex med henne, att han skulle hälla kokande vatten över henne, vanställa henne och hugga henne med en kniv i magen.
– Jag var gravid i sjätte månaden då allt hände och jag hade ingen aning om vad narcissism, psykopati eller traumabindning var. Jag förstod inte vad som hände. Varför han blev sådär.
– Det var i alla fall tur att det här hände medan min dotter fortfarande låg i magen, att det inte var något som hon behövde uppleva.
Hon berättar att han hade misshandlat henne under lång tid, men att det var vid det här tillfället hon bestämde sig för att lämna.
– Det var inte första gången, långt ifrån. Och jag hade varit tvungen att ringa polisen vid andra tillfällen, innan händelsen på hotellet. Men efter varje tillfälle grät han mängder, förklarade vilken hemsk barndom han haft och hemska förhållanden, att det var därför han var sådär. Det skulle aldrig hända igen och sedan var han världens finaste i allt från ett par dagar till några veckor. Men till slut lärde jag mig att det alltid brakar till slut. Det var bara en tidsfråga. Och då han blev så fysisk på hotellet och då våldet även var riktat mot barnet i magen så flydde jag. Och vände mig aldrig mer om.
Eftersom de skulle ha barn tillsammans försökte Anna trots allt hålla kontakten med mannen via telefon. Eftersom hon kontaktade honom så hävdes automatiskt det kontaktförbud han dömts till. I dag ångrar hon att hon återupptog kontakten.
– Jag ringde polisen och sa att jag måste häva kontaktförbudet för att jag måste få prata med honom om det som hände på hotellet, för att vi skulle ju ha barn. Vi måste ju kunna kontakta varandra, tänkte jag. Jag tror att jag var i sådan chock över allting som hade hänt och inte riktigt där och då hade förstått att jag nu skulle uppfostra barnet på egen hand.
– Han fortsatte som vanligt med sin kontroll över mig och anklagade mig för sjuka saker, han hade ingen förståelse för att vi var tvungna att hålla oss gömda på grund av det han gjort och visade ingen ånger över det han utsatt mig för. Till slut sa jag att jag inte ville ha någon mer kontakt, men han fortsatte att kontakta mig via sociala medier och telefon, så jag blev tvungen att blocka honom och byta telefonnummer.
Två veckor innan mannen avtjänat sitt fängelsestraff flyttade Anna till en ny stad.
– Jag var ju tvungen att hitta en lägenhet innan han kom ut så det inte skulle finnas någon risk för att vi skulle stöta på varandra. Eftersom jag har skyddad identitet kan jag inte ställa mig i någon bostadskö. Jag sökte hjälp hos kvinnojouren, men de sa att de inte kunde hjälpa mig för att jag redan hade skyddad identitet och därmed var mitt skyddsbehov redan uppfyllt. Kvinnorna som bor i skyddat boende inte har skyddad identitet. Då sökte jag hjälp hos socialtjänsten som ansåg att jag var fullt kapabel att ordna bostad själv och menade att de inte var någon bostadsförmedlare. Till slut hittade jag ett andrahandskontrakt på en lägenhet, berättar hon.
Under det senaste året har hon och dottern flyttat fyra gånger, på grund av andrahanskontrakt som gått ut.
– Jag sökte hjälp hos Centrum för kvinnofrid och fick komma på ett samtal, men det enda som hände var att de gjorde en orosanmälan för mitt barn, trots att hon fortfarande låg i magen, eftersom jag blivit utsatt för våld av hennes pappa. Jag fick sedan ett uppföljande samtal i den nya staden som jag flyttade till där det var mitt föräldraskap som granskades och jag fick förklara hur jag skulle sätta oss i säkerhet för att skydda mitt barn, annars skulle jag riskera att förlora vårdnaden.
– Mannen å andra sidan är på behandlingshem för sitt missbruk nu och kommer sedan att erbjudas hjälp med att få en bostad.
Nu har Anna tvingats leva gömd och på flykt under hela sitt barns första år i livet.
– Vi påverkas fortfarande av det han utsatte mig för varje dag, då vi lever på hemlig ort i en för mig främmande stad med skyddad identitet och inte kan bo där vi vill, då vi inte kan vara nära familj och mina närmsta vänner. Min dotter kan inte lära känna sin moster, mormor, morfar, kusiner och mina bästa vänners barn i samma ålder. Min dotter har aldrig varit i sin hemstad, för där är ju han.
– Min dotter har haft kolik under flera månader och nu har vi haft corona, jag är ensamstående mamma och det är nu vi skulle behöva stöd från familj och vänner, men det kan vi ju inte få på grund av att vi behöver leva gömda. Vi är helt ensamma, vi har bara varandra.
Att leva med skyddad identitet har påverkat hennes liv negativt på fler sätt.
– Jag måste alltid vara på plats om jag till exempel har ett ärende hos Försäkringskassan, jag kan inte sköta något via nätet eftersom jag inte har mitt riktiga personnummer. Min post går till Skatteverket och kommer alltid med två veckors fördröjning. I sjukvården så kommer de inte åt min journal och jag kommer inte åt min dotters journal.
Nu rekommenderar polisen att hon och hennes dotter ska byta namn. Det finns tre nivåer av skyddad identitet och att byta till fingerade personuppgifter är den starkaste formen. Det är extremt ovanligt att någon får fingerade personuppgifter, det ges bara i undantagsfall om man är utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa, frihet eller frid. Beslutet om fingerade personuppgifter tas av polisen.
– Min dotter har just lärt sig sitt namn men nu rekommenderar de att vi båda byter namn innan hon börjar förskolan. Polisen säger att om det är någon som är kapabel till att döda så är det mitt ex.
Hur ser du på framtiden?
– Det här året har mest handlat om att överleva och jag har inte förrän nu hunnit reflektera över det som varit eller tänka på hur framtiden ska bli. Det jag tänker mest på nu är hur jag ska våga lämna min dotter på förskola och om han kommer hitta oss, om vi kommer bli tvungna att fly igen.
Hon berättar att hon även funderar kring om pappan kommer begära att få umgänge med deras dotter.
– Jag vet att även personer som har misshandlat eller till och med mördat mamman till sitt barn kan få umgänge med barnet. Det är konstigt att det ska vara umgänge till varje pris.
– Jag tror att han kommer att fortsätta söka oss för alltid. Jag funderar på vad jag ska berätta för min dotter, och om vi kommer behöva leva med skyddad identitet under resten av våra liv. Jag vill inte behöva ljuga och hitta på en historia om vilka är.
Hur tycker du att samhället borde agera för att den situation du och ditt barn är i inte ska uppstå?
– När hoten mot oss bedöms så stora så tycker jag att det borde vara en självklarhet att det är han som ska bära fotboja. Han lever hundra procent fri, medan vi sonar för hans brott. Han kommer kunna hitta ett nytt offer och fortsätta så här hela livet. Genom att sätta fotboja på honom skulle man kunna rädda många människor, säger Anna.
– Vi skulle inte behöva leva så här gömda som vi gör nu. Det hade förändrat hela mitt och min dotters liv.