När Frida och hennes man Urban Karlsson köpte huset utanför Bjurholm var det verkligen ett spontanköp. Urban var egentligen ute efter jaktmarker, men stötte då på huset. Utan några större funderingar flyttade hela familjen från Stöcke till Pettersborg utanför Bjurholm för tre år sedan. De längtade till ett lite mer avskilt boende, vilket de också fick och har inte ångrat sig en sekund.
– Vi älskar att bo här, säger Frida till VK.
Ungefär i samma veva som de köpte huset blev Fridas mormor Karin sjuk. Tanken på att hon bodde ensam i Skellefteå, där besöken inte inträffade så ofta, fick Frida att fundera på en lösning. Ganska snabbt väcktes tanken på att de skulle bygga om ett gammalt bageri och dansbana, som fanns på den nyköpta gården, till ett hus som passade mormor Karin.
– När jag fyllde 90 sa Frida att hon inte hade en present för att den inte var klar. Jag tänkte att Frida är så händig så hon håller på att göra något åt mig, men då var det den här lägenheten, säger Karin som blivit mormor Karin för hela familjen. Hon förklarar att det blev så långt om de lade till ”gammelmormor”.
Barnfamiljens egna renoveringar fick stå på paus. I ungefär sex månader bodde hela familjen i en sovstuga på 35 kvadratmeter, två vuxna och tre barn. I stället började de med gårdshuset och när det tagit form ringde Frida till mormor Karin och sa att det var dags att börja packa.
Men det var ändå en viss övertalning av mormor Karin. Vid första tanken ville hon inte flytta för att hon sett sig som Skellefteåbo för resten av livet.
– Jag protesterade länge. Men jag blev övertalad. Frida sa ”jag vill ju ta hand om dig och det är så fint här”. Min dotter sa också att det var fint. Då tänkte jag att om två säger så måste det vara fint, säger Karin som inte hade sett huset hon skulle bo i innan hon flyttade in.
Flytten har hon inte ångrat en dag. Flera gånger återkommer Karin till att hon inte är lika ensam.
– Jag får gå upp och äta middag varje dag. Barnbarnsbarnen kommer förbi. Det händer att de bara kommer förbi och säger ”vi vill bara höra hur du mår” och så kramas vi. Jag har också råkat ut för lite sjukdomar och då är det skönt att vara nära. Hade jag bott kvar på Moröhöjden hade jag varit väldigt ensam.
Relationen mellan Frida och Karin har alltid varit stark. De har också samma jargong; skämtsam, hjärtlig och ärlig, med inslag av lite mörk humor.
– Jag trodde du skulle komma hit och så skulle du dö, säger Frida lättsamt till mormor Karin som svarar med ett ”nähä” och ett skratt.
– Jo, det trodde jag!, svarar Frida.
Från att ha varit ganska sjuk repade sig mormor Karin efter flytten till Bjurholm. Kanske var det luften, eller så var det hennes positiva anda.
– Man måste vara positiv, för eljest orkar man inte. Om jag bara skulle klaga skulle jag bli deprimerad. Det är klart att man kan ha sina nergångar ändå, man är inte mer än människa. Men jag växte upp under andra världskriget, och inte var det några sötebrödsdagar, säger Karin.
Något som kanske kan ses som en fördel i deras boendelösning är att Frida är sjuksköterska. Hennes kunskaper inom yrket tillsammans med hennes driv att hjälpa och stötta är kanske anledningen till att de alla faktiskt bor på samma gård. Omsorgen om andra människor ligger Frida varmt om hjärtat. När Fridas pappa var sjuk tog Frida hem honom till huset i Stöcke. Han fick dö omgiven av närmaste familjen.
– Det blev jättebra för oss alla. Jag har nog ett kontrollbehov när det kommer till att sköta om. Nu kan jag ha koll på mormor och hjälpa henne, det ger mig ett inre lugn. Jag mår bättre av att ha dig nära, säger Frida och tittar på mormor.
För Frida och Urban är det så klart lite annorlunda att ha mormor Karin på gården. Men de ser främst fördelarna. Urban berättar att det har varit betydelsefullt för barnen att få träffa och lära känna en äldre person. Barnen får lära sig respektera äldre. Men han tycker också det känns roligt att få göra något för någon annan.
– Vi får ta hand om henne mer och mer, men Frida är sjuksköterska också så hon älskar ju det. På det stora hela är det jättetrevligt, säger Urban.
Och att ha mormor Karin på gården är också något som barnen uppskattar. De två äldre barnen, Ruth och Helmer, brukar få mellis hos mormor Karin några dagar i veckan.
– Det är kul och jättetrevligt att bo bredvid mormor Karin. Jag och Helmer får komma på gofika, säger Ruth, 11 år.
Även för ministingen, Astrid, 6 år, är det fikat som lockar hemma hos Karin.
– Det bästa är att hon ger oss kräm efter middagen och en sockerbit, säger Astrid.
Barnen har också gjort en deal med mormor Karin att skotta hennes bro och tjäna en liten slant.
Förutom lite barnvakt och hundvakt får mormor Karin bidra med lite hyra.
– Jag höjde hyran själv. Jag kan inte bo här på snålskjuts, det kostar ju och jag äter ju varje dag också, säger Karin.
På frågan hur det är att bo på gården svarar Karin helt enkelt:
– Det är ju jättebra.
Solen har precis börjat spricka upp när vi lämnar Karin och Frida sittande i hammocken. Karin har aldrig varit med i tidningen och hade pratat skämtsamt om att hon nu skulle bli som en filmstjärna.
– Nu har du fått bli det, säger Frida till mormor och ler.
Mormor Karin
Ålder: 92
Född: Lycksele
Uppvuxen: Skellefteå, flyttade dit som fyraåring.
Bor: Pettersborg, Bjurholm
Familj: Två barn, sex barnbarn och 13 barnbarnsbarn – ”Tänk att från två blev det så många”
Frida och Urban
Ålder: Frida 39, Urban 43
Familj: Tre barn; Astrid 6 år, Ruth 11 år och Helmer 13 år.
Uppvuxen: Frida – Vilhelmina, Urban – Kalix
Gör: Frida – sjuksköterska, Urban – redovisnings- och hållbarhetskonsult
Intressen: Jakt och friluftsliv