Att vara ofrivilligt ensam är aldrig roligt, men det kan kännas desto mer påtagligt under högtider. Ingrid Benjamaa och Anna Lööf, diakoner i Svenska kyrkan Skellefteå, möter många människor som befinner sig i ofrivillig ensamhet.
– Ofrivillig ensamhet är en folksjukdom. Det kan drabba vem som helst, oavsett ålder, kön eller bakgrund, säger Ingrid Benjamaa.
– Vi kan alla känna oss ensamma ibland, men på julafton kan det bli jobbigare, eftersom det för många är en högtid som handlar om gemenskap, berättar Anna Lööf.
Under julen är många lediga för att fira med folk man tycker om – genom att laga mat, äta och umgås. För den som inte har någon att fira jul med kan ensamheten bli mer konkret. Samtidigt som julen för många är fylld av glädje och värme, känner sig andra ensammare än någonsin.
Du som känner dig ensam på julafton, ska veta att du inte är ensam om det, förklarar Anna Lööf. Problemet är att ensamhet är nära sammankopplat med en känsla av skam.
– Det är lätt att tro att alla andra har närstående att fira jul med, men det är långt ifrån verkligheten för alla. Få pratar om sin ensamhet, vilket är synd då det är något som många skulle känna igen sig i. Vi får ofta samtal från människor som mår dåligt och känner sig ensamma.
Alla människor har behov av ensamhet ibland, och är den frivillig kan den vara bra på många sätt. Det kan vara väldigt återhämtande. Men är den ofrivillig kan däremot känslor av skam, övergivenhet, otrygghet, ångest och nedstämdhet uppstå.
På församlingen i Skellefteå erbjuds gemenskap för alla. Varje vecka erbjuds olika typer av verksamheter och grupper där människor får mötas. Bland annat anordnas en fritidsgård för vuxna varje tisdag.
– Vi märker att det är väldigt uppskattat. Många som kommer hit hittar nya goda vänner, det är fint, säger Ingrid.
Församlingen har flera sorgegrupper där ett 20-tal personer som förlorat en närstående samlas för att prata en gång i veckan.
– När en närstående plötsligt försvinner kan det vara skönt att ha någon att prata med. För den som förlorat någon kan det i år vara första julen ensam. Det kan vara särskilt aktuellt efter pandemin, menar Anna.
Eftersom ensamhet för många är nära kopplat till utanförskap kan det kännas som ett stort steg att erkänna för andra att man är ensam. Då är du välkommen att kontakta församlingen för att prata med någon utomstående med tystnadsplikt, berättar Ingrid.
– Den som känner sig ensam, eller mår dåligt kan kontakta oss. Vi finns här för att lyssna och ge stöd. När vi inte är tillgängliga finns alltid jourhavande präst som du kan kontakta via telefon, digitalt brev eller chatt.
Kyrkan välkomnar alla, troende eller ej. Anna och Ingrid vill förtydliga att alla är precis lika välkomna oavsett tro, bakgrund eller sexuell läggning. Kom som du är, säger de.
– Vi frågar aldrig om en persons tro och vi har ingen agenda att övertyga någon. Om du är ensam finns gemenskap här, ingen kommer döma dig om du känner dig ensam, säger Anna.
– Som medmänniskor kan alla göra något för att bidra till gemenskap och vid jul kanske det är extra viktigt. Ett enkelt ”hej”, eller ”God jul” till en person på affären kan göra mycket. Och genom att prata om ensamheten minskar den, säger Ingrid.