Hängmattan är ett självklart inslag i Malins stuga i Strinne.
Vi har stämt träff i Strinne, som ligger väster om Fällfors. Här har hon sitt eldorado och sina rötter. Det är hit hon åker när hon behöver en paus. Andas lantluft i stugan som hör till fastigheten. Det ligger vackert till i en slänt med nyslagna ängar och den mäktiga skogsälven som ringlar förbi, bara ett stenkast från stugan – Byskeälven.
– Jag har släktforskat och jag är den sjätte generationen på gården, berättar hon och tillägger att hon köpte fastigheten 2018 då hon ville att den skulle komma tillbaka i familjens ägo.
Hennes farfar, som inte finns i livet längre, har vuxit upp på gården. En släkting satte upp en ny stuga där tidigare. Gården såldes sedan för en period. Nu har Malin tagit över och hunnit designa en bastu på tomten. Här ser hon fram emot lugna, sköna dagar.
Vi tar plats inne i stugan och Malin berättar att det var samma år som hon köpte stugan, alltså 2018, som hon började engagera sig på allvar – både politiskt och fackligt. I dag är hon ordförande för LO-facken i Skellefteå, ledamot i kommunfullmäktige, i socialnämnden, ordförande för Skellefteås S-kvinnor, kassör för S-kvinnorna i Västerbotten och sitter i IF Metalls avdelningsstyrelse.
– Jag har inte jättelång bakgrund inom politiken, jag har rest mycket och bott utomlands, men de fackliga värderingarna har nog alltid funnits inom mig, säger hon som en förklaring till alla uppdrag.
Hon säger också att det, för LO-facken i Skellefteå, handlar mycket om att bygga upp en organisation och där vill hon verka, vara delaktig för medlemmarnas skull.
Hon älskar att organisera och det är här kaninhoppningen kommer in. Den går som en röd tråd genom hela samtalet och hon återkommer till den flera gånger.
– Jag började med kaninhoppning när jag var 13 år. Vi åkte runt på tävlingar och fick klara resor och annat själva. Den har gett mig så mycket och lärt mig klara saker. Allt går om man vill, säger hon.
Men åren utomlands nämner hon också som värdefulla. Hon har bland annat bott i Ungern, Polen, Australien och Tyskland.
– Under de åren fick jag andra perspektiv och jag skulle säga att resandet gett mig insikt i hur olika människor har det. Jag har blivit ödmjuk i hur att se på människors olika förutsättningar och som politiker i Sverige är det viktigaste vi har, att vi kan säga ifrån.
Kan du beskriva dig själv med tre ord?
– Driven, engagerad, glad, säger hon och fortsätter:
– Men jag är nog lite för pushig och pratar mycket och så är jag detaljfokuserad.
Vilka frågor inom LO vill du lägga mest krut på?
– En fråga är att hjälpa folk att se samband, att allt hänger ihop. Till exempel rut och rot. Det pratas aldrig om att vissa har råd att nyttja det, men andra inte och hur det påverkar samhället. Den frågan kan LO förklara komplexiteten i. Och problematiken som dagens regler kring arbetskraftsinvandring skapar är viktigt att lyfta så att alla kan se det. Sedan brinner jag rätt mycket för organisering och att hitta vägar att bevaka varandras intressen.
Hur ser LO som organ
Malin Berglund säger själv att hon är driven.
isation på till exempel prisökningar, inflationen, matpriserna?
– Klart vi pratar mycket om det och det vi gjorde i exempelvis avtalsrörelsen, var att vi bestämde att ta vårt ansvar och inte gå så hårt fram. Men jag vill också säga att allt är ett givande och ett tagande och att politikens upplägg är rätt komplext.
Under 2020 ökade LO-förbunden med drygt 20 000 medlemmar. Men ni tappade nästan lika mycket under 2021. Vad gör ni åt detta?
– Vi gör vad vi kan för att synas och försöker få förbunden att uppmuntra medlemskap och försöker fånga upp tvärfackligt engagemang. Planen är också att besöka olika förbund för att berätta om vår verksamhet, varför vi behövs, säger hon och tillägger:
– Det bästa med uppdraget inom LO är att träffa människor och få ta del av olika perspektiv.
Vad tycker du hittills är svårast?
– Att hitta tid till allt jag vill göra, det här är ju ett ideellt uppdrag. Men jag vet inte om jag vill jobba heltid med LO-uppdraget, det är nog bra att ha ett ben i arbetslivet också.
Vem är din största förebild?
– Jag har landat i att det är min farfar. Han ställde alltid upp för alla och var alltid glad, det fanns ingen som ogillade honom. Det hade varit så fantastiskt om han fått se det här, säger hon, sveper med armen över gården och ler.