Norran har i flera artiklar berättat om brottsmisstankarna efter en händelse förra vintern och vad tonårsflickan sagt i polisförhör.
– Jag hade hög puls, jag kände mitt hjärta men kunde ändå tänka att om jag skriker så kanske triggas han av det, berättade hon.
Rättegången hölls i juni och samma dag meddelade tingsrätten muntligt den fällande domen för sexuellt ofredande, som inträffat i polismannens privata bil. Påföljden blev 100 dagsböter.
I november dömdes polismannen även av hovrätten i Umeå, påföljden sänktes till 60 dagsböter.
Hovrätten var inte enig, hovrättspresidenten vill frikänna polismannen. Domaren motiverade detta med att det inte kan anses bevisat att polisen ”klämt målsäganden på låret vid ljumsken”. Hovrättspresidenten gör också bedömningen att de verbala uttrycken ”inte når upp till ett sexuellt ofredande”.
Nu har polismannen överklagat till högsta domstolen.
Är inte detta ett bevismål, varför skulle HD ta upp ärendet?
– Hovrättspresidenten har i sin skiljaktiga mening redovisat sin syn på bevisningen och konstaterat att det finns utrymme för tvivel i fråga om beröringens karaktär. Även om praxis utvecklats på senare tid så finns skäl för högsta domstolen att tydliggöra ytterligare var den lägre gränsen för beröring går för att det ska – eller inte – utgöra ett sexuellt ofredande, svarar Jens Nyström.