”Livet blir aldrig som innan cancern. Men jag kan ärligt talat säga att mitt liv i dag är bättre på många olika plan”, säger Monica Jacobsson.
I dag lever Monica sin dröm. Hon undervisar yoga och mindfulness på heltid och i år kommer hon att hålla i ett yogaretreat för kvinnor på Stiftsgården. Men vägen till drömlivet har varit långt ifrån spikrak.
Monica förlorade sin mamma när hon var 8 år – och när hon var i 30-årsåldern dog även hennes pappa och styvmamma. Hon tvingades hantera sorgen samtidigt som hon skulle rodda ihop livet som arbetande småbarnsmamma.
– Jag stod mina föräldrar väldigt nära, sorgen att förlora båda på relativt kort tid blev tungt att bära.
Månaderna som följde gick hon in i en dimma av trötthet. Det blev så pass påtagligt att hon hade svårt att klara av vardagen med heltidsjobb och familjeliv.
– Jag var övertygad om att min trötthet berodde på sorgen jag kände. Så jag bet ihop, körde på och lyssnade inte på kroppen.
Men så var det inte. En natt vaknade Monica hastigt med en konstig känsla i sitt ena bröst. Hon förde dit sin hand och kände en knöl. Kroppen fylldes av en isande känsla av skräck.
– Jag gick in till badrummet och såg då en utbuktning på mitt bröst. Jag försökte intala mig själv att det inte var något farligt, för att kunna somna om. På måndagen gick jag till läkaren som gav mig en remiss till mammografi.
Efter mammografin satt hon kvar i väntrummet. Hon såg hur kvinnorna runt henne fick klartecken att gå hem, en efter en. Timmarna gick, men Monica fick inget klartecken.
I stället kom en läkare in och hämtade henne för ytterligare en undersökning. Läkaren förklarade att cirka 90 procent av cancertumörerna de hittar ser ut på ungefär liknande sätt, men att Monicas förändringar var annorlunda.
Efter det gick allt snabbt, en biopsi togs och efter två veckor fick hon svar. Hon hade bröstcancer.
Hon fick genomgå en tårtbitsoperation, där de tog bort en bit av bröstet. Sedan gjordes ytterligare en operation för att undersöka om cancern hunnit sprida sig. Och det hade den.
– Efter den första operationen kunde läkarna konstatera att jag gått omkring med dessa cellförändringar i cirka två års tid – inte så konstigt att jag kände mig trött.
Varje år får drygt 60 000 personer i Sverige ett cancerbesked. I dag överlever 65 procent av dem som insjuknar, och många kan leva vidare med cancer som en ”kronisk” sjukdom.
Monica genomgick ännu en operation och behandlades sedan med strålning och hormonbehandling under några månaders tid. Då drabbades hon av den så kallade ”cancertröttheten”.
– Det var som att någon däckat mig, jag var helt slut både fysiskt och psykiskt. Jag hade svårt att överhuvudtaget fungera. Att köra bil var en stor utmaning.
Hon minns särskilt ett tillfälle då hon somnade sittandes mitt under en middag med sina vänner.
– Jag kunde inte kontrollera det. Det var som att någon ryckte ut strömkabeln och all min energi rann ur mig.
Cancern påminde Monica om hur skört livet är. Tankar på döden dök upp vid flera tillfällen.
– Min största rädsla var att dö ifrån mina barn – precis som min mamma gjorde. Jag ville inte att mina barn skulle behöva växa upp utan sin mamma, som jag tvingats göra.
Mitt i all sorg och utmattning kände hon en stark längtan ut från den djupa, mörka gropen, tillbaka till ljuset och ”det vanliga livet” igen.
Hon bestämde sig för att testa på en lugnare form av fysisk träning för att försöka hitta någon form av energi. Då provade hon på ett yogapass och fastnade direkt.
– Jag orkade inte göra mycket då kroppen var så svag och skör. Men trots det hade jag en känsla av styrka efteråt och sov sedan en hel natt för första gången på månader.
Yogan hjälpte Monica Jacobsson att ta sig igenom den psykiska- och fysiska påfrestningen cancer innebär.
Hon upplevde att yogan gav henne kraft och lugn och fortsatte med det varje vecka, år ut och år in.
– Yogan är en självklar del av mitt liv. Den har lärt mig att lyssna inåt, sluta jämföra mig med andra och släppa på prestationshetsen.
Sex år efter cancerbeskedet blev hon friskförklarad. Glädjen var total, men rädslan för att återinsjukna gjorde sig snabbt påmind. Varje år får hon en kallelse till återbesök.
– Brevet är en årlig påminnelse om att jag kan bli sjuk igen. Det är en ångestladdad period. Om du bryter benet, så läker det. Med cancer finns inga sådana garantier.
Monica beskriver yogan som hennes allra bästa livförsäkring som hjälpt henne genom hela livsresan. I dag är hon utbildad yogalärare och mindfulnessinstruktör.
– Man blir aldrig den man var innan cancern, men jag kan ärligt talat säga att jag i dag lever ett bättre liv på många plan. Jag är aldrig så lycklig som när jag står på yogamattan, jag lever min dröm.