”Jag jobbar ju på intensiven för att jag vill ta hand om jättesvårt sjuka patienter och på ett vis är det ju också intressant och spännande att få vara med om en pandemi”, säger Emelie Frimodig.
Norran har fått besöka iva-personalen som kämpar för att hjälpa svårt sjuka coronapatienter. Vi träffas i anhörigrummet, som ligger utanför intensivvårdsavdelningen. Där berättar de öppenhjärtat om hur arbetet under pandemin är och har varit.
– I våras när det började komma in coronapatienter tyckte många att det var väldigt tufft, patienterna var jättesjuka och låg jättelänge i respirator. Det tillstötte hela tiden nya saker och patienterna blev sjukare och sjukare innan de till slut blev bättre. Ovissheten kring viruset som fanns hos alla var det som många upplevde som jobbigast, berättar iva-sjuksköterskan Emelie Frimodig.
I höstas öppnades återigen en sal upp för coronapatienter inne på intensivvårdsavdelningen. Där finns det två platser.
– I våras var allt nytt både för oss och för arbetsledningen. Det var nya direktiv varje dag. I dag har vi mycket bättre förutsättningar och är mer inarbetade. Nu har vi lärt oss bättre om hur man behandlar coronapatienterna, hur man vänder patienterna i bukläge till exempel vilket är en vanlig behandling, berättar iva-undersköterskan Liisa Nygren.
Med de coronapatienter som de haft så har det inte bara varit så att de ligger i en säng och är nedsövda och sover gott.
– Sover gott gör de ju, men intensivvård handlar om att patienten får en tub i halsen som hjälper dem att andas. Man kopplar dem till en respirator och söver ner patienterna med starka smärtstillande och sövande läkemedel för att man ska kunna ta över andningen helt och hållet, berättar Emelie och fortsätter:
– Patienterna är helt uppkopplade med sladdar och slangar, för att vi ska kunna övervaka dem och hålla alla vitala delar i kroppen igång. Förutom tuben i halsen så har man en slang i urinblåsan, slang bak i rumpan för avföringen, slangar i blodkärl på halsen för att vi ska kunna ge läkemedel och i handleden för att vi ska kunna mäta blodtrycket. Ibland behöver de även få dialys för att rena njurarna, då får man ytterligare slangar i ljumsken.
Arbetet i full mundering är tufft. ”Det är varmt och svårt att andas, det är svårt att prata med medarbetarna eftersom man inte hör så bra och man kan inte heller se munnen på varandra” säger Liisa.
För de patienter som sedan kan väckas upp ur intensivvårdsbehandlingen väntar en lång väg tillbaka.
– De ska komma tillbaka från att ha blivit behandlade med respirator och med starka läkemedel, samtidigt som de ska komma tillbaka från coviden. Det är ingen lek, säger Liisa Nygren.
Både fysiska och psykiska men väntar ofta efter intensivvårdsbehandlingen.
– Det är inte bara att vakna upp och må bra. Det är inte alltid man repar sig helt och orkar komma tillbaka till jobbet. En del saknar fortfarande smak- och luktsinnet. Syn- och hörselhallucinationer och posttraumatisk stress kan en del ha efter intensivvården och en del som varit nedsövda i flera veckor har ju även förlorat sina muskler som måste byggas upp igen, berättar Emelie Frimodig.
Norran besöker iva-undersköterskan Liisa Nygren i anhörigrummet. Iva-sjuksköterskan Emelie Frimodig, som är hemma med sin dotter som har symtom, finns med via datorn.
På intensiven får personalen då och då uppleva dödsfall bland patienterna och de har de även behövt göra bland covid-patienterna.
– Det många då upplevde som jobbigast var att det var anhörigförbud på grund av smittorisken och patienterna fick inte ha sina anhöriga nära före de dog, säger Liisa.
– Nu erbjuder vi de anhöriga att få digitala besök via en plattform som heter VisibaCare, där får de i alla fall se sina anhöriga, säger Emelie.
I våras fick personalen ha samtal med sjukhusprästen Torbjörn Degerström efter varje arbetspass för att ventilera jobbiga upplevelser. Nu har de börjat om med det igen, och träffas ungefär en gång i veckan.
Skyddsmask 90 ska tas av och på i en viss ordning. ”Man känner sig trygg med skyddsutrustningen”, säger Liisa Nygren.
På iva arbetar 50 sjuksköterskor och undersköterskor, samt 17 läkare.
När personalen påbörjar varje arbetspass börjar de med att gå in i slussen där de tvättar och spritar sig. Sedan tar de på sig en gedigen skyddsutrustning som består av mössa, platsförkläde med långa ärmar, munskydd och visir, alternativt skyddsmask 90 som de har lånat från MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Både Emelie och Liisa använder alltid skyddsmask 90.
Inne i coronasalen är de alltid ett team, bestående av en sjuksköterska, en undersköterska och en läkare som arbetar tillsammans.
Patienterna på covidsalen lämnas aldrig ensamma, om personalen ska fika eller äta måste de bli avlösta av någonannan i personalen och om alla har mycket att göra finns det inget utrymme för någon extra paus.
Varje gång personalen lämnar salen måste skyddsutrustningen slängas. Det gör att de undviker att ta kafferaster och att de försöker att inte dricka så mycket vatten för att slippa gå på toaletten under arbetspasset.
– Även om läget med skyddsutrustningen ser hyfsat ut just nu, så har vi en ökad smittspridning överallt och det kommer att bli brist på utrustning igen, därför måste vi spara på det vi har, säger Emelie Frimodig.
”Jag är stolt över de fantastiska medarbetarna på iva och deras insats i våras och nu. Jag vill också ge en eloge till op-personalen och alla som jobbade hos oss i våras”, säger Annica Bäckström.
De ryter ifrån till alla som inte tagit till sig restriktionerna på allvar.
– Stanna hemma för guds skull. Hur svårt kan det vara? Ju bättre man sköter sig fram till att det kommer ett vaccin, ju färre behöver bli svårt sjuka. Allas hälsa måste gå före shopping och resor, säger Emelie.
– Det är nu det är viktigt och folk tänker det blir ju jul och allting, men om vi sköter oss kanske det blir en jul till. Då kanske alla får en jul till. Man måste se det här lite längre, säger Liisa.
– Det är ett år av förhoppningsvis många andra som man får ändra sina vanor, det fixar man, säger Emelie.
I våras då pandemin slog till öppnade man upp en coronaavdelning med sex platser på intensiven. Alla coronapatienterna som behövde intensivvård låg i samma sal. I dag har man två platser.