Brottet olaga förföljelse, som infördes i brottsbalken 2011, liknar grov kvinnofridskränkning i hur en domstol ska se på händelserna. Var och ett av brotten ska vara en del i en upprepad kränkning av den enskildes integritet.
Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, visar statistiken att det främst är kvinnor som förföljs av sina före detta partners.
De som utsätts för omfattande och systematisk olaga förföljelse beskriver ofta brottet som en långvarig, psykisk terror som sakta bryter ned brottsoffret och närmast anhöriga.
Norran berättar i dag om tre allvarliga fall av olaga förföljelse med koppling till Skellefteå och Västerbotten.
Man, 63 år, Skellefteå:
Förundersökningen visar att det börjar med upprepade ofredanden sedan paret går skilda vägar. Brottstiden är lång, från sommaren 2019 och fram till i januari i år.
Mannens systematiska brottslighet riktas mot en kvinna i Skellefteå, som han tidigare haft en relation med, samt hennes två barn.
Först beslutas om ett så kallat kontaktförbud, att mannen inte på något sätt får ta, eller försöka ta, kontakt med kvinnan via exempelvis fysiska möten, telefonsamtal eller sociala medier.
Trots kontaktförbudet fortsätter mannen att söka kontakt med kvinnan och hennes två barn vid upprepade tillfällen. Under den här tiden delger polisen honom misstanke om olaga förföljelse och kontaktförbudet förlängs.
Trots detta slutar han inte, därför går åklagaren in i januari i år med en begäran om att mannen ska häktas för olaga förföljelse. Detta sker den 21 januari. Mannen sitter frihetsberövad fram till rättegången som hålls under vårvintern i Skellefteå.
I åtalet sammanfattar åklagare Minna Aspnäs de flera tusen enskilda brottshändelserna, allt från försök till fysiska möten till framförallt sms, mms och andra elektroniska meddelanden, många telefonsamtal samt att han ringt på deras lägenhetsdörr.
– Han har ofredat de här personerna genom ett hänsynslöst beteende. Varje gärning har varit ett led i en upprepad kränkning av målsägandenas integritet. Det har skett med olika intensitet och tidsperioder. Sms-meddelandena har främst handlat om bibelcitat och bibeltexter utan sammanhang och som varit svårförståeliga, säger Minna Aspnäs.
Inledningsvis visar en mindre läkarundersökning att 63-åringen misstänks lida av en allvarlig psykisk störning.
Den efterföljande, månadslånga rättspsykiatriska undersökningen slår fast dessa misstankar. Mannen led av en allvarlig psykisk störning såväl vid gärningarna som vid undersökningstillfället.
Vid rättegången i Skellefteå framkommer det hur plågsam mannens systematiska förföljelse varit för ex-hustrun och de två barnen.
Kvinnan har i förhör berättat om plågan och oron att vecka efter vecka, månad efter månad utsättas för den olaga förföljelsen:
– Jag har inga ord för hur det känns att han gör så här. Jag är en normal kvinna, hur vågar han då att trakassera mina barn? Jag mår dåligt och det påverkar alla. Jag har haft svårt att sova och jag fick social fobi. Jag kunde inte gå på praktik för att det var män på arbetsplatsen.
Kvinnans målsägandebiträde Jan-Erik Jonasson:
– Det är så många lager i detta ärende med brottslighet från en närstående person med inslag som allvarligt skrämt brottsoffren. Mina klienter har lyckligtvis haft varandra och övrig familj som ett stort stöd. Under rättegången kom gärningsmannens psykiska ohälsa i ljuset på ett tydligt sätt.
Saker du vill lyfta fram kring detta svåra ämne med inriktning på de som utsätts för brotten?
– Att anförtro sig till någon samt att polisanmäla varje händelse. Spela in samtal, filma personen när han rör sig i närheten, spara sms och andra meddelanden. Det är viktigt att brottsoffret inte ska känna skuld, det kan ju tyvärr vara så när gärningspersonen är en före detta närstående – och att det är gärningspersonen som i alla moment gör fel.
Den 63-årige mannen förklarade vid rättegången att det var ”falska anklagelser som de anger och deras bild av mig inte alls stämmer”.
– Jag erkänner inte förundersökningen, jag har haft ringa kontakt med dem efter skilsmässan och jag tror inte att de vill ha någon kontakt med mig. Allt som de beskrivit att jag förföljt dem, ja, i så fall skulle jag ju inte ha gjort annat. Jag har aldrig försökt manipulera dem.
Den 16 april dömdes mannen av Skellefteå tingsrätt för tre fall av olaga förföljelse. Påföljden blev rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, så kallad tvångsvård.
Domen överklagades och i juni fastställde hovrätten i Umeå skuldfrågan, att 63-åringen begått olaga förföljelse. Däremot beslutades att den rättspsykiatriska vården inte skulle kombineras med särskild utskrivningsprövning. Det totala skadeståndet blev på drygt 90 000 kronor.
Två andra rättsfall i korthet om olaga förföljelse:
En 30-årig man dömdes mot sitt nekande den 14 maj av Skellefteå tingsrätt för olaga förföljelse mot en kvinna. Brotten pågick under knappt ett år och omfattade 700 olika kontakter. Rätten beskriver brotten som ”ett led i en allvarlig kränkning av hennes integritet”.
Påföljden blev skyddstillsyn samt att mannen ska genomgå ett behandlingsprogram avseende ”våld mot närstående”. Domen har överklagats till hovrätten.
En 29-årig man dömdes mot sitt nekande den 25 maj av Lycksele tingsrätt för olaga förföljelse mot en kvinna. Brotten pågick under ett och ett halvt år genom hundratals oönskade kontakter (sms och telefon).
Påföljden blev fyra månaders fängelse samt att betala 30 000 kronor i skadestånd.
Marie Kristiansson vid polisen i Skellefteå har lång erfarenhet av att utreda brott i nära relation.
Hur minns du utredningen mot 63-åringen som nu dömts både i tings- och hovrätten?
– Det blev en väldigt lång utredningstid. Det var flera målsägare som drabbades av väldigt många kontakter, främst via sms och sociala medier. Det utfärdades kontaktförbud som överträddes flera gånger via sms och liknande. Det som till slut gjorde att det upphörde var att mannen häktades.
– Svårigheten med så många kontakter och överträdelser av kontaktförhör är att målsäganden till slut inte anmäler kontakterna just för att man upplever att det inte händer något, det bara fortsätter. De tar tid och kraft att anmäla och bli förhörd, fortsätter Marie Kristiansson.
Var 63-åringens brott extra svåra att utreda?
– Ärendet var svårt då den misstänkte inte ansåg att han gjorde något fel. Han upplevde att han hade all rätt i världen att ha kontakt med dessa personer samt att kontaktförbudet inte gällde honom. Innehållen i sms-meddelandena var i sig inte hotfulla men den ständiga kontakten och den stora mängden var jobbig för de utsatta, det tog aldrig slut.
Framgångsfaktorn, enligt Marie Kristiansson, var att frihetsberöva den misstänkte vilket gjorde att de utsatta personerna kunde känna sig trygga, att polisen kunde slutföra utredningen och han sedan kunde dömas.
Har du några goda råd till ett brottsoffer?
– Det börjar oftast som ofredanden, ovälkomna kontakter via sms, sociala medier eller fysiska kontakter. Det är viktigt är att informera personen att man inte önskar någon kontakt. Får man en stor mängd sms så svara bara tydligt att man inte vill ha någon kontakt. Om kontakterna ändå fortsätter så svara inte på dessa utan blockera personen. Gör polisanmälan och spara de meddelanden som skickats.
Psykologen Anders Wahlberg, Skellefteå, säger:
– Den som förföljer en tidigare partner, eller förföljer någon för att denne upplevt sig vara utsatt för någon orättvisa eller kränkning, kan man grovt kategorisera till en viss typ. Här finns mycket av svartsjuka, avund och hämnd som grundläggande delar. Här finns också rättshaveristerna med som en grupp som är svåra att hjälpa då de inte ser att de har fel.
– Den andra typen är de som förföljer för att man tror att den man förföljer är ens själsfrände eller stora kärlek, de har bara inte förstått det än. Här handlar det oftast om en fixering hos ensamma människor som lever i en förvirrad värld, som inte förstår andra och har svårt att läsa av sociala signaler. Inte sällan har stalkern genom sitt liv haft svårt med sociala relationer, fortsätter Anders Wahlberg.
Hur får man en förföljare att sluta?
– Då förföljaren oftast inte tycker att den gör något fel så är det svårt att motivera till någon behandling. Det handlar mer om att motivera att de ska sluta. Ett starkt motiv, främst för ostraffade som förföljer tidigare partners, är att rättsliga eller andra konsekvenser blir tydliga. När det finns svårare psykisk sjukdom bakom förföljelsen kan självklart psykiatrisk behandling av sjukdomen göra att även förföljelsebeteendet avtar eller upphör.
Förutom att polisanmäla: vilka är dina goda råd till ett brottsoffer?
– Att bli utsatt för förföljelse, oavsett om det innebär hot och våld eller inte, är psykiskt väldigt påfrestande. Se till att ha någon att prata med och bär inte på det själv. Svara inte förföljaren då detta snarast ger denne en öppning. Läs inte det som skrivs men spara för dokumentation. Långvarig förföljelse, även om det inte innehåller direkta hot, tycker jag också att man ska polisanmäla. Det är lätt att tänka att det inte är så allvarligt, men det anser jag att det är, säger Anders Wahlberg.