Överphösarna är mycket måna om att skydda sina identiteter. Nollorna får inte veta vilka som gömmer sig bakom maskerna.
Nollorna. Kanske har du sett dem i centrum eller i närheten av campus – utklädda, delvis maskerade och kanske lite berusade. Nu i veckan pågår nämligen nolleperioden, den tid på året då nya studenter välkomnas till Skellefteå.
Det färgglada spektaklet sticker verkligen ut. Det är overaller, tygmärken och allmänt ståhej – ett skådespel som kan vara svårbegripligt för utomstående. Nollorna är lägst i rang. Ovanför dem finns ”phösare” och ”överphösare”, de lite mer luttrade studenterna som står som arrangörer.
Nolleperioden präglas av studentikos humor och varje lärosäte har sina egna traditioner. På Campus Skellefteå har konceptet ärvts från LTU och sedan utvecklats lite på eget håll.
Skellefteå är ju inte känt som en studentstad och nollorna är ”bara” ungefär 50 till antalet. Men det är ett gediget arbete som ligger bakom nolleperioden. Varje dag i två veckors tid anordnas olika evenemang – sittningar, spex, fester och mycket annat.
Campus Skellefteå växer och just i år är det rekordmånga eftergymnasiala utbildningar. Enligt Ida Lindh, strategiskt ansvarig för Campus Skellefteå, är nolleperioden helt avgörande för studentlivet i stan.
– Studentföreningens arbete är jätteviktigt. Så många som 90 procent av studenterna kommer från andra orter och då betyder det väldigt mycket att få en bra start och ett socialt sammanhang när man kommer hit, säger hon.
Drygt 30 personer har engagerat sig som ”phösare” och ”överphösare” under nolleperioden.
När nolleperioden är över får studenterna sina overaller. De har olika färger beroende på program och det finns en uppsjö av tygmärken att sy fast.
Det är en bild som även nollorna delar.
– Jag tycker att nolleperioden är fantastiskt rolig. Det är som en enda stor teater där man får möjlighet att leka och vara lite löjlig. När alla bjuder på sig själva blir det enklare att slappna av och lära känna varandra. Det är en fantastisk gemenskap, säger Rasmus Karlsson, som flyttat till Skellefteå från Luleå för att plugga datorgrafik.
Johanna Persson, som pluggar till lärare på distans via LTU, håller med:
– Jag är från Karlstad och har tidigare pluggat på Karlstads universitet, men stämningen här i Skellefteå är bättre. Det är mer kärlek här och man känner sig väldigt välkommen, säger hon.
Rasmus Karlsson och Johanna Perssons nollelag har en stor groda som maskot.
En av aktiviteterna under nolleperioden är Burträskbingo – en slags uppdragstävling. Här får en nolla poäng när han biter på en phösares hatt.
Sedan tidigare är det känt att Skellefteå kommun vill se en studentexplosion på campus – målbilden är hela 15 000 studenter. Ida Lindh tycker inte att det är en orimlig ambition.
– Jag hävdar med bestämdhet att det är ett rimligt mål. Vi är en av Sveriges snabbast växande kommuner, dessutom den enda i sin storlek som saknar ett eget lärosäte. Siffran är tagen utifrån en nationell jämförelse med andra kommuner i vår storlek, där ingår både programstudenter och de som läser enstaka kurser. Som ett långsiktigt mål är det absolut rimligt, säger hon.
Vad menar du med långsiktigt?
– Vi riktar in oss mot 2040 någon gång. Antalet utbildningsplatser och studenter kommer att öka successivt, säger Ida Lindh.
Ida Lindh, strategiskt ansvarig för Campus Skellefteå.
Hur ska ni nå upp till det målet?
– Det finns en direkt korrelation mellan antalet utbildningsplatser och antalet studenter. Genom ”Skellefteå Universities Alliance” för vi en dialog med olika lärosäten för att öka antalet aktörer på campus. Redan nästa år kommer man se nya utbildningar och i höst ska vi presentera fler nyheter, säger Ida Lindh och tillägger:
– Detta är en central fråga för att klara Skellefteås utveckling över tid. Tillgång till högre utbildning är helt enkelt en förutsättning för fortsatt tillväxt.