âRyska och SwĂ€nska Anfallas i Krig uppĂ„ en brodâ. Akvarell mĂ„lad pĂ„ ett skrin ett par Ă„r efter slaget. KonstnĂ€r: Lars Larsson frĂ„n Ă
byn, BurtrÀsk.
Alla Skelleftebor har vÀl nÄgon gÄng promenerat vid Lejonströmsbron. Kanske har man gÄtt pÄ gudstjÀnst i Landskyrkan eller Àtit lunch pÄ StiftsgÄrden.
I dag Àr PrÀstbordet ett fridfullt omrÄde. Men en gÄng var detta faktiskt skÄdeplats för ett blodigt krig.
Det var under Finska kriget Ă„r 1809 som ryssarna anföll med 6 000 man â tio gĂ„nger fler Ă€n den svenska styrkan. Det berĂ€ttas att attacken skedde sĂ„ snabbt att de svenska officerarna som satt och Ă„t pĂ„ StiftsgĂ„rden fick rusa ivĂ€g mitt i frukosten.
Svenskarna började förstöra brovirket men ryssarna kunde ta sig över den brÀckliga isen.
Vid den hÀr tidpunkten var Lejonströmsbron den enda fasta punkten över Àlven och de svenska soldaterna började dÀrför, under skydd av en kanon, att förstöra vÀgbanan för att hindra ryssarnas framfart.
Men det hjĂ€lpte inte. Ryssarna kunde ta sig över den brĂ€ckliga isen och dĂ„ Ă„terstod bara för svenskarna att retirera â under oavbruten strid. Ytterligare ryska trupper hade dessutom landstigit i Yttervik.
I den fyra timmar lÄnga striden togs 691 personer tillfÄnga. De svenska förlusterna vid slaget uppgick till cirka 130 sÄrade och stupade. Hur mÄnga ryssar som sÄrades vet vi inte.
Drygt 600 vÀsterbottniska soldater försökte försvara spannmÄlslagret vid Landskyrkan.
Pernilla Lindström, byggnadsantikvarie pÄ SkellefteÄ museum.
Ryssarna avancerade sedan vidare mot UmeÄ och sÄ smÄningom ockuperades hela VÀsterbottens kustland.
â Vi hade lika gĂ€rna kunnat vara en del av Ryssland i dag. Det kunde ha varit ryska vi stod och pratade nu, sĂ€ger Pernilla Lindström, byggnadsantikvarie pĂ„ SkellefteĂ„ museum.
I omrĂ„det finns en sten till minne av den 15 maj 1809, den enda dag som âbragt ofred till vĂ„r eljest sĂ„ vĂ€lsignade bygdâ.
Lejonströmsbron Àr Sveriges Àldsta trÀbro. Den stod fÀrdig Är 1737.
I det senaste avsnittet av Studio Norran berÀttar hon mer om striden, hur ockupationen pÄverkade bygden och de spÄr som Àn i dag finns av slaget vid bron. Du hittar avsnittet pÄ norran.se eller i din poddspelare.
En annan person som intervjuas i avsnittet Àr à ke Lundgren, författare och tidigare Norran-medarbetare. Han har skrivit en bok om sommaren 1809. Den handlar om bönderna och soldaterna, om mÀn, kvinnor och barn.
â Det var mĂ„nga personliga tragedier. Det förekom till exempel vĂ„ldtĂ€kter. Det finns till och med uppgifter om att ett barn togs ifrĂ„n en familj och fördes till Ryssland, berĂ€ttar han.
Ă
ke Lundgren har skrivit boken â1809: Ockupationen av VĂ€sterbottenâ.
PÄ den tiden kom inte Norran ut, men hur hade det sett ut om lokaltidningen funnits mitt under brinnande krig? Boken bestÄr av dagliga artiklar som om det var 1809.
Det Àr lÀtt att dra paralleller till Rysslands krigföring i Ukraina i dag?
â Jo, men det var Ă€ndĂ„ lite mer civiliserat vill jag pĂ„stĂ„. Visst, man sköt pĂ„ varandra, men man kastade sig inte genast över civilbefolkningen pĂ„ samma sĂ€tt som i dag. Men visst förekom övertramp.
Bland befolkningen var motstÄndet förstÄs stort, men det var inte alla som vÄgade stÄ upp mot ryssen.
â Men BurtrĂ€skarna utmĂ€rkte sig i det avseendet. NĂ€r ryssen kom till BurtrĂ€sk tog de BurtrĂ€skarnas kor. Men det accepterade inte BurtrĂ€skarna. Det sĂ€gs att de drĂ€pte tvĂ„ soldater, och dĂ„ drĂ€pte ryssarna tvĂ„ BurtrĂ€skare som straff. Jag redovisar en del kĂ€llor som styrker att det ska ha hĂ€nt.
â BurtrĂ€skarna var vĂ€ldigt frihetsĂ€lskande, de ville bestĂ€mma sjĂ€lva. Och pĂ„ den tiden var ju BurtrĂ€sk lĂ„ngt bort frĂ„n SkellefteĂ„.
Efter ytterligare nĂ„gra slag i VĂ€sterbotten â de sista vid SĂ€var och Ratan â retirerade ryssarna norrut i augusti 1809. Men dĂ„ hade Sverige Ă€ndĂ„ blivit besegrade. Vapenvilan undertecknades i FrostkĂ„ge den 2 september. I kriget förlorade vi hela den östra rikshalvan â det vill sĂ€ga Finland â som vid den tidpunkten hade varit en del av Sverige i över sexhundra Ă„r.