Det är långtifrån lätt för allmänheten att förstå exakt vad som gäller under pandemin: Varför polisen kan upplösa konserten, men inte gripa in vid leklandet.
Norran avslöjade nyligen att det vid Trampolinhuset i Skellefteå vare sig fanns begränsningar för antal besökare, eller skyltar med information. Vid Norrans besök var det långt fler än hundra besökare i lokalen. Elisabeth Berggren, verksamhetschef vid Miljö och hälsa, svarade att kommunen saknar ”mandat att utföra inspektioner på fritidsanläggningar som lekland eller badplatser.” Hon bollade över till regionens smittskyddsenhet som svarade att – ”Det yttersta ansvaret ligger på den enskilda verksamheten.”
Men det tillhör naturligtvis undantagen – att en enskild verksamhet skulle ta beslutet att stänga ned för att restriktioner inte följs, särskilt om verksamheten själv är den som valt att strunta i råden.
Myndigheter kan inte bedriva tillsyn utan författningsstöd. Sedan pandemins början har ett antal nya och tidsbegränsade författningar införts. Exempelvis är det sedan den 27 mars förbjudet med sammankomster och tillställningar på över 50 personer. Enligt ordningslagen kan polisen både förbjuda och upplösa evenemang. Men förbudet gäller inte alla tillfällen då folk träffas, utan bara allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Enligt ordningslagen är det demonstrationer, föreläsningar, sammankomster för religionsutövning, teater- och biografföreställningar samt konserter. Det gäller även idrottsevenemang, danstillställningar, marknader och mässor.
Ytterligare en tillfällig lag ger kommunerna kraft att utöva tillsyn. Den rör trängsel vid serveringsställen. Om krogar och restauranger inte följer coronarestriktioner kan de sedan den 1 juli föreläggas med vite eller till och med stängas ned.
Men vare sig polisen eller kommunen kan förbjuda, bötfälla eller upplösa trängsel vid en studsmattepark, vid en camping eller på en badplats. Den sortens verksamhet passar varken in under förordningen om max 50 personer, eller lagen om serveringsställen.
För dessa verksamheter – och för invånarna överlag – gäller fortfarande vissa restriktioner, i form av föreskrifter och allmänna råd från Folkhälsomyndigheten. Men det finns ingen myndighet som utövar tillsyn över verksamheterna.
Men vad gäller då trängseln vid exempelvis en studsmattepark eller på badplatsen? Är det fritt för arrangören att strunta i råden där?
Norran vände sig till Folkhälsomyndigheten, där pressekreterare Sara Rörbäcker svarade att ”det är länsstyrelserna som har uppdraget att följa hur rekommendationerna efterlevs.”
Hon hänvisar till ett pressmeddelande om ett regeringsuppdrag som länsstyrelserna fått att ”följa hur rekommendationer, riktlinjer och råd gällande resor i landet och sommaraktiviteter efterlevs.”
Norran vände sig till länsstyrelsen i Västerbotten, där Johanna Ask är stabschef.
Hur tolkar ni regeringsuppdraget ni fått?
– Det handlar framförallt om att vi ger en samlad lägesbild, som vi sammanställer utifrån underlag vi får in från kommunerna, regionen och andra berörda aktörer, säger hon.
Sammanställningen görs veckovis. Bedömningarna skickas vidare till länsstyrelsen i Skåne, som är samordnare för arbetet. Syftet med uppdraget, nationellt sett, är att regeringen ska kunna vidta åtgärder om det finns indikationer på en ökad smittspridning under sommaren.
Men länsstyrelsen i Västerbotten gör inte själv några tillsynsbesök vid badplatser eller fritidsanläggningar. De baserar sina bedömningar på andra aktörer, exempelvis kommunerna, som ju inte heller besöker fritidsanläggningar.
Om det uppstår trängsel på en studsmattepark, vem utövar tillsyn där?
– Det är inte någon som har fått ett specifikt tillsynsansvar för just de platserna, säger Johanna Ask.
Hon förtydligar med att tillägga, liksom smittskyddsenheten, att det finns en ”allmän skyldighet” att efterleva rekommendationer, oavsett om verksamheten omfattas av branschspecifika bestämmelser eller ej.
– Men det är mycket riktigt så att vissa verksamheter, där covid-19 potentiellt sett skulle kunna spridas, inte underkastas tillsyn. Tillsyn i den meningen att en myndighet både bevakar verksamheten och har möjlighet att ingripa, säger Johanna Ask.