Catharine Olsson.
Grönsaker, konserver, matlådor, nudlar, flingor. Matvarorna står uppradade på ett bord på Sankt Olovsgården på Älvsbacka, där Skellefteå stadsmission håller till.
Det rör sig framför allt om svinnvaror som organisationen har fått från ett par olika butiker i stan, men även färdiglagade matlådor. Varje måndag och onsdag delas varorna ut till behövande medlemmar.
För 59-åriga Catharine Olsson, som har mycket svårt att få ekonomin att gå ihop, är matutdelningen livsviktig.
– Jag lever på runt 3 800 kronor i månaden. Jag bor i en insatslägenhet och får varken försörjningsstöd, bostadsbidrag, sjukpension eller bostadstillägg. Men hit till stadsmissionen kan jag komma och äta riktig mat, säger hon.
Catharines enda pengar kommer i form av ett månatligt aktivitetsstöd från Försäkringskassan. Det räcker inte ens till att betala hyran. Hennes 80-åriga mamma hjälper till med alla andra kostnader.
– Jag lever på andras pengar, hade jag inte haft mamma så hade jag inte klarat mig. Det känns verkligen som att jag har ramlat mellan stolarna. Dessutom har jag ett stort diskbråck och artros i knäet, säger Catharine.
Stadsmissionens och Pingstkyrkans aktiviteter betyder därför mycket för henne. Här finns en glädje, en gemenskap, ett sammanhang.
– Det är verkligen ett lyft att få komma hit. Varje dag är det en kille som brukar skoja med mig och säga ”God morgon! Här kommer mormor!”. Jag har varit här rätt länge nu, säger hon och tillägger:
– Vi har också en grupp här som heter kvinnorum. Vi brukar ha utlottning. Den som drar rätt siffra kan få en påse med krämer, schampo och lite sådana grejer. Då känner man sig fin.
Norran har i flera artiklar skildrat hur inflationen gjort att matpriserna skenat. Denna prisökning har Catharine förstås också märkt av.
– Ja, det är klart. Och bensinpriserna också, jag kan inte köra så långt längre. Men mamma har bjudit mig på ett kort till Eddahallen så jag kör dit och simmar ibland.
– Jag brukar ha med mig mitt barnbarn. Han är tre år och ganska lång och stor redan, en riktigt förståndig pojke.
”Det är verkligen ett lyft att komma hit”, säger Catharine om Skellefteå stadsmission.
Den här måndagen är det inte bara mat, utan även kläder som skänks bort på stadsmissionen. Catharine hittar ett nattlinne som hon gillar. Det är vitt med svarta detaljer.
På framsidan sitter en odefinierbar, brun fläck.
– Det gör ingenting. Det går att tvätta, konstaterar hon.
Men trots att Catharine har det knapert med pengar så prioriterar hon faktiskt inte sig själv högst.
– Min gamla katt är viktigast för mig. Nu har jag snart gett honom den sista kattmaten jag har så jag hoppas de skänker bort lite i dag, säger hon.
Förpackningarna som skänks till Stadsmissionen är ofta lite trasiga, eller nära utgångsdatum. Oftast är det mellan 20 och 25 personer som tar emot varorna. Det handlar uteslutande om personer som fallit mellan stolarna när samhällets övriga insatser inte räckt till.
Men vilken mat som delas ut beror förstås helt på vad affärerna har att skänka bort. Och just kattmat blir det inget av den här gången.
– Nej, men jag fick med mig ett salladshuvud, äpplen, granatäpplen och citron. Och så fick jag pasta med skinksås i en färdig matlåda. Det här är till jättestor hjälp för mig, konstaterar Catharine nöjt.
Just den här dagen får Catharine med sig en matlåda pasta med skinksås.