I maj 2021 sa Camilla Andersson att de skulle göra en översyn av arbetssätt vid hälsocentralerna. Tanken var att få en mer enhetlig vård. Men pandemin gjorde att utvecklingsarbetet drog ut på tiden. Samtidigt ansåg hon att psykisk ohälsa var ett jätteviktigt område som ledningen ville lägga kraft på.
Hon berättade även att psykologer blivit attraktiva även i andra branscher och att det var svårt att få tag i personal. Efter kritik beklagade hon att personalen upplevde att ledningen inte lyssnade.
– Vi har stärkt upp med avdelningschefer på enheterna, sa hon då.
Nu är läget ännu sämre än då. Svaren från Camilla Andersson är snarlika de som hon gav förra gången. Utvecklingsarbetet pågår ännu.
– Psykologerna måste landa i vad som är deras ansvarsområde och när andra kategorier ska möta patienterna. Det är inte färdigutvecklat. Psykologer kan inte ta emot alla som söker för psykisk ohälsa. Att skruva i arbetssätt tar tid och cheferna vid hälsocentralerna har haft en jättetuff period kring covid-vaccination och sjukfrånvaro. Kraften att jobba med utveckling har varit reducerad. Det förklarar varför det inte hänt så mycket som ambitionen var.
Är det ett rimligt antal patienter per psykolog?
– Jag vill inte värdera nivån. Vi ser i Västerbotten och nationellt att det är jättestora variationer. Det beror bland annat på var man drar gränsen mellan primärvård och psykiatri. Visst måste vi se över resurserna för psykisk ohälsa, men vi måste även få tag på personal.
Hon påpekar att hälsocentralerna finansieras via en vårdpeng, som ska fördelas på alla delar av primärvården.
– Tanken är att man ska kunna skruva på fördelningen utifrån befolkningens struktur. Men det är inte en väl tilltagen vårdpeng.
Är det acceptabelt att man inte hinner behandla vuxna med psykisk ohälsa?
– Det är inte acceptabelt när människor inte får den hjälp de vill ha. Samtidigt måste vi vara öppna för vad resurserna räcker till. Vi går med stora ekonomiska underskott. Till stor del beror det på att vi är hyrläkarberoende.
Patientsäkerheten hotas säger personalen. Kommentar till det?
– Det finns ingen fakta som stödjer att patientsäkerhetsrisken är större inom det här området än något annat. Men absolut upplever vi otillräcklighet. Efterfrågan är större än vi klarar av.
Vad vill du säga till psykologerna som är kvar?
– Vi måste utveckla teamarbetet så att fler kan hjälpas åt och varje kompetens nyttjas rätt. Jag har full förståelse att det känns tungt att vara ensam på en hälsocentral. Vi vill alla fortsätta att arbeta för förbättring.
Hon öppnar också för att beställningen som styr hälsovalet kan behöva skrivas om med tanke på primärvårdens ökade åtagande för psykisk ohälsa.
Hur ser du på kritiken mot att ledningen inte lyssnar?
– Jag kan förstå att man inte uppfattar sig lyssnad på när det inte blir skillnad. Det har inte att göra med att jag inte vill. Synligheten behöver vi utveckla. Det är olyckligt om man uppfattar att avdelningschefen inte har mandat, för det har man. Tanken med avdelningschefer var att det skulle vara ett mer närvarande chefskap. Vi måste jobbar för dialog och närvaro av fler chefsnivåer. Men vi behöver också från båda parter ta ansvar för dialogen.
Borde lönerna höjas?
– Det är absolut ett önskemål.