Norran berättade häromdagen om brottsoffret Jörgen Olsen och hans väntan på en kvarts miljon i skadestånd efter rättsfallet ”Härvan i Paradiset”:
Brottsoffret Jörgen om förra Skellefteparet: ”De är skyldiga mig en kvarts miljon kronor”Från drömhuset i Thailand till flykten till Vietnam: Förra Skellefteparets skuld till offren är drygt 1,7 miljoner kronorUtbetalning av skadestånd förutsätter att gärningspersonen kan betala skadeståndet. Om så inte är fallet kan brottsoffret ansöka om brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten.
Brottsskadeersättning lämnas främst för:
• Kränkning av den personliga integriteten.
• Kostnader för sjukvård, medicin och liknande.
• Inkomstförlust (om skadan medfört sjukskrivning).
• Sveda och värk (fysiskt och psykiskt lidande).
• Bestående skador (exempelvis ärr och invaliditet).
– Rent allmänt gäller att statlig brottsskadeersättning bara lämnas om skadan inte ersätts från annat håll, det vill säga från gärningspersonen eller via försäkring. Har en del av skadeståndet betalats eller om ett visst belopp lämnats i försäkringsersättning, beaktas detta vid bestämmandet av brottsskadeersättningen, säger Åsa Lundmark.
Vad gäller vid stölder, bedrägerier och liknande där det inte uppstår personskador?
– Möjligheten att få brottsskadeersättning för sakskada, alltså stulen eller skadad egendom, är mycket begränsad. Detsamma gäller ren förmögenhetsskada, där den ekonomiska skadan uppstått vid till exempel bedrägeri eller förskingring. Det kan i så fall bland annat handla om vissa ”ömmande situationer” där ersättning kan betalas.
– Vissa egendomsbrott, till exempel vissa grova stölder, kan ju också vara kränkningsgrundande. Då kan brottsskadeersättning lämnas för kränkningen på samma sätt som beträffande brott mot person, tillägger Åsa Lundmark.
Hon fortsätter:
– Den största skillnaden mellan brott mot person och egendomsbrott är att möjligheten att få ersättning från staten för personskada är betydligt större än för ekonomisk skada. Dessa skillnader finns i brottsskadelagen och om de ska ändras är det lagstiftaren, det vill säga riksdagen, som kan göra det.
Hur motiverar lagstiftaren den begränsade möjligheten att få ersättning för sak– eller förmögenhetsskador jämfört med personskador?
– I förarbetena till lagen anges sociala och humanitära skäl som argument till varför det statliga engagemanget ska vara större vid personskador jämfört med egendomsskador. Dessutom anses egendomsskador vara en typ av skador som de skadelidande kan och bör försäkra sig mot.
Hur gör man för att få ut sitt skadestånd?
– När en dom på skadestånd har vunnit laga kraft skickar domstolen en kopia av den till Kronofogden, som sedan kontaktar brottsoffret genom att skicka ut en blankett och frågar om personen vill ha hjälp med att driva in skadeståndet.
Om gärningspersonen har pengar, inkomst eller någon utmätningsbar tillgång, ser Kronofogden till att brottsoffret får sitt skadestånd. I annat fall redovisar Kronofogden att gärningspersonen saknar betalningsförmåga, det vill säga inte har några pengar att betala skadeståndet.
– Får man inte sitt skadestånd är nästa steg att ansöka om brottsskadeersättning. Vi gör sedan en koll med Kronofogden för att kontrollera att gärningspersonen saknar betalningsförmåga, påpekar Åsa Lundmark.
Kan det inte vara svårt för brottsoffer att förstå skillnaderna när staten kan gå in med ersättning eller inte?
– För vissa är det ingen nyhet. De har då ofta fått information om ersättningssystemet av någon, till exempel av deras målsägandebiträde. En del brottsoffer uttrycker att de upplever systemet som lite krångligt. Vissa tror till exempel att de ska få pengarna på en gång efter att domen meddelats.
– De blir så klart besvikna när de inser att så inte är fallet. Det är därför väldigt viktigt att brottsoffer får korrekt information under rättsprocessen om vad som gäller beträffande rätten till skadestånd och annan ersättning, avslutar Åsa Lundmark.