Jörgen Olsen, 63, från Skoby utanför Uppsala, drabbades av det förra Skellefteparets bedrägeribrott. Nu har det gått nästan 18 år, skadeståndet har gått upp till drygt 300 000 kronor – men Jörgen har bara sett till några skärvor av dessa pengar.
Gång på gång får de uppmärksamhet: brottslingarna som begår våldsbrott, sexövergrepp, förföljelse, dödshot, bedrägerier.
Under vinjetten ”Brottsoffret i centrum” ska Norran lyfta fram den andra sidan och regelbundet återkomma till brottsoffren. I lördags var det passande nog Internationella Brottsofferdagen.
Är du ett brottsoffer, har du något att berätta? Mejla redaktion@norran.se eller hans.berggren@norran.se.
Jörgen Olsen, som bor utanför Uppsala, är en av otaliga svenskar som drabbats av ekonomiska bedragare.
Norran har i flera tidigare artiklar berättat om hur han och dåvarande sambon polisanmälde det förra Skellefteparet för bedrägeri.
Detta efter att ett friskvårdsprojekt i Thailand år 2007 bara var en bluff, där Jörgen och sambon lurades på 123 000 kronor.
Det förra Skellefteparet dömdes till fängelse samt att betala denna summa i skadestånd.
Det innebär att Jörgen, sedan flera år tillbaka, punktligt ett par gånger varje år får ett brev från kronofogdemyndigheten. Skadeståndet räknas från 22 januari 2007 då brottsligheten inleddes:
– I ett tidigt skede, när det gjordes utmätning hos Skellefteparet, fick vi offer dela på några tusenlappar efter försäljning av smycken. Men paret har lurat många, det blev bara skärvor kvar att dela på.
Domstolen fäller en brottsling – men vad händer sedan med skadeståndet? Rättssystemet bygger på att den som utsätts för ett förmögenhetsbrott ska begära skadeståndet av den som döms för brottet. Utsätts man för brott mot person får offret vanligtvis ersättning via brottsoffermyndigheten ifall den dömde inte kan betala.
Vad har hänt på senare år, förutom att skulden har växt?
– För något år sedan kom beskedet att mannen hade dött, vilket gör det omöjligt att begära några pengar där. Och häromdagen kom uppgiften att löneutmätningen för kvinnan har upphört, då hon fått beviljats skuldsanering.
Känslorna kring detta?
– Vi satsade stora belopp för att starta i Thailand, men drömmarna krossades. När vi förstod vad som hänt brände vi deras sängkläder efter deras besök. Vi blev utsatta för ett brott som handlar om pengar, inte personskada. Som brottsoffer är man sist i kön även om domarna kan skapa visst hopp. Staten borde ta ett större ansvar, hjälpa ekonomiska offer och mera jaga brottslingens pengar.
Det har gått 18 år, dina tankar?
– De missbrukade vårt förtroende, vi har utsattes för en psykisk terror under alla dessa år. Var tredje månad dimper det ned brev från kronofogden, där nog en och annan brevbärare tror att fogden jagar mig. Det är psykiskt kränkande.
Advokat Lena Isaksson har under ett stort antal år arbetat som målsägandebiträde vid uppmärksammade rättegångar i Skellefteå, Umeå och Lycksele. ”Du har som brottsoffer möjlighet att föreslå vem som ska vara målsägandebiträde, annars utser tingsrätten ett målsägandebiträde”, påpekar hon.
Advokat Lena Isaksson har genom åren haft många uppdrag som målsägandebiträde i Västerbotten, däribland i Skellefteå.
– Ibland har ett brottsoffer rätt till ett målsägandebiträde. Det gäller främst vid sexualbrott och våld i nära relation men även vid annan brottslighet om det finns särskilda behov. Barn som utsätts för brott får ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare. Om det behövs ett målsägandebiträde ska han eller hon meddela detta till polisen när förundersökningen inletts.
Lena Isaksson fortsätter:
– Viktigaste uppgiften är att ge brottsoffret stöd och hjälp under förundersökning, rättegång och hjälpa offret att begära skadestånd. Det är viktigt att brottsoffret får information om vad som händer under utredningen, vikten av att dokumentera skador och försöka se till att brottsoffret får veta när den som är misstänkt för brott får kännedom om att det finns en polisanmälan.
Lena Isaksson berättar att vissa målsägande kan känna stort obehag över att sitta i samma rum som den misstänkte: ”Då är det viktigt att berätta att det finns möjlighet att delta via videolänk eller att höras i den misstänktes utevaro. Att gå igenom vilka frågor som kan komma från åklagare och försvaret ingår också i uppdraget som målsägandebiträde”.
Utmaningar, problem, ljusglimtar?
– Många målsäganden, där den misstänkte inte är frihetsberövad, upplever att det tar för lång tid från anmälan tills det kommer beslut om åtal ska väckas. Det är också en utmaning, om en misstänkt frikänns, att förklara varför domstolen friat denne och vilka beviskrav som finns.
– Det har skett en positiv utveckling hur brottsoffer bemöts av polisen och i domstol. Det är även bra att skadeståndsnivåerna för kränkningsersättning har höjts, tillägger Lena Isaksson.
Kommunpolis Ewa Östrom har i många år arbetat med brottsförebyggande åtgärder inom lokalpolisområde Skellefteå.
Hur jobbar ni för att minska antalet brott och offer?
– I varje kommun finns ett lokalt brottsförebyggande råd. Där ingår politiker, tjänstemän från flera förvaltningar och polisen. Under det stora rådet finns mindre brottsförebyggande råd som är knutna till skolor på området. Där ingår alla lokala förmågor som kan arbeta för att barn och unga inte hamnar i kriminalitet eller far illa.
Polisen Ewa Öström lyfter fram en rad brottsförebyggande åtgärder som görs: ”Allt från orosmöten med vårdnadshavare, narkotikasök av polishund på skolor och trygghetsvandringar, till dörrknackning om våld i nära relation och samverkan med grupper kring risker för brott på exempelvis Sara kulturhus, trosförsamlingar och krogar”.
– Förutom lokala förmågor ingår en ”kontaktpolis” och en av socialtjänstens fältare. Regelbundna möten hålls och gemensamma och enskilda insatser görs utifrån uppkomna problem, tillägger Ewa Öström.
Läget i Skellefteå?
– Risken att utsättas för våld i vårt lokalpolisområde är väldigt liten. Det våld som förekommer är ofta mellan yngre män, i och runt platser där alkohol serveras samt i nära relationer. Vi behöver inte vara rädda för att röra oss ute men jag brukar säga att det inte är fel att tänka lite smart. Till exempel att man tar den väg som det rör sej mest människor på eller där det är mest bostadsbebyggelser.
Åklagare Petra Hedberg är teamledare för flera åklagare i Umeå som arbetar med ”särskilt utsatta brottsoffer”, förkortat SUB.
I arbetet som teamledare för en grupp åklagare i Umeå arbetar åklagare Petra Hedberg med ”särskilt utsatta brottsoffer”. Hon ser hur polisen i region Nord satsar på att fler ärenden ska nå rättslig prövning genom att förbättra allt från de inledande kontakterna med målsäganden, till att utredningar inte ska dra ut på tiden.
Hur ofta har en åklagare kontakt med ett brottsoffer, det är väl främst poliser och målsägandebiträden?
– Det är sällan förekommande, det är ju andra som har den uppgiften. Det kan förekomma att en målsägande kontaktar oss och är missnöjd med att en förundersökning lagts ned. Där finns ju också en möjlighet att begära en överprövning av ett beslut, men den typen av begäran är en försvinnande liten del.
Vilka krafttag tas för att hitta och hjälpa fler brottsoffer?
– Det pågår ett omfattande arbete inom polisområde Nord, att förbättra allt från de inledande kontakterna med målsäganden till att utredningar inte ska dra ut på tiden. Det gäller såväl brott i nära relation som gruppen särskilt utsatta brottsoffer, exempelvis sexualbrottsoffer och barn.
Lagman Christel Lundmark berättar att tingsrätten har ett väl fungerande samarbete med vittnesstödsverksamheten vid Brottsofferjouren: ”Vittnesstöden ger medmänskligt stöd och praktisk information. De finns närvarande i domstolen i samband med brottmålsförhandlingar där det förekommer vittnen, som inte är poliser eller ordningsvakter, eller målsägande som inte har målsägandebiträde”.
Lagman Christel Lundmark, Skellefteå tingsrätt, berättar hur offer/vittnen kan få stöd:
– Det kan beslutas att en part eller åhörare inte får närvara i rättssalen vid ett vittnesförhör eller ett målsägandeförhör. Åklagaren eller målsägandebiträdet informerar rätten om att förhörspersonen inte vågar berätta sanningen i den tilltalades närvaro och därför önskar så kallad medhörning.
– Om rättens ordförande bifaller denna begäran får den tilltalade ta del av målsägandeförhöret eller vittnesförhöret med ljud och bild från ett angränsande rum. När det är dags för den tilltalade att höras byter man oftast plats så att målsäganden får ta del av den tilltalades uppgifter från ett angränsande rum.