Under tiden som brandkårens nya station byggdes har fyra läckor i taket uppstått. Läckorna har åtgärdats allt eftersom – men ännu ett läckage har uppstått bara dagar efter att kåren flyttat in.
– Läckor har uppstått i köket, dagrummet, kopieringsrummet och i gymmet. Den senaste läckan var i köket igen, säger brandmannen Jakob Norberg.
En ny duk lades på taket år 2018. Jakob Norberg fortsätter:
– Det känns ganska hopplöst när man har flyttat in i nya lokaler, och det redan blir läckor i taket. Och att det skett så pass många gånger på ett helt nytt tak är oroväckande.
Victor Öman, som också han jobbar för räddningstjänsten i Skellefteå, berättar att det finns en anledning till att vissa som jobbat länge i kåren är extra oroliga för vattenläckor.
– Det finns en historik av vattenskador på gamla stationen och därför en oro hos oss i personalen, säger Victor Öman.
Trots att läckorna åtgärdats är personalen rädda att läckagen ska fortsätta uppstå i taket.
– Vad är det som säger att det inte kommer att hända igen? Det är vår fråga, säger brandmannen Patrik Granlund.
Tomas Teglund är ordförande för support och lokaler i Skellefteå kommun. Han säger att läckorna har uppstått i samband med snöskottning.
– Vi måste se till att snöskottningen görs bra, så det inte händer igen. Och se till att återställa i fall det skulle upprepas, säger han.
Kommunen testar hela tiden nya metoder för att optimera takskottning. På Floraskolan provade man i fjol en, enligt Tomas Teglund, lyckad variant:
– Vi testade att skotta med helikopter, och alltså blåsa av snön. Det gick bra, men det kanske inte passar på alla tak, där får man testa sig fram. Det var inte heller dyrare än andra metoder, säger han.
Han förstår att läckorna bekymrar räddningstjänsten.
– De har ju haft problem tidigare så jag förstår att det finns en oro. Men de ska inte behöva oroa sig, säger han.
Utöver läckorna i taket har personalen på räddningstjänsten ytterligare orosmoln kring de nya lokalerna.
Infarten till kårens bilverkstaden är alldeles för trång för att köra in med de stora räddningsfordonen. Utanför garageporten till verkstaden ligger det en stödmur tätt inpå infarten. Den skulle, enligt räddningstjänsten, vara borta när kåren flyttat in i de nya lokalerna - så att bilarna lättare skulle kunna ta sig in i byggnaden - vilket den i dagsläget inte är.
– Det är fortfarande oklart om vi tar oss in över huvud taget med alla bilar, säger Jakob Norberg.
– Det ska gå, men det är otroligt tajt. Det är orimligt, så går det inte att ha det, säger Victor Öman.
Verkstaden används mer eller mindre dagligen. Varje dag ska vissa kontroller utföras av fordonen och ett 50-tal räddningsfordon ska besiktigas varje år.
Och i och med den trånga infarten anser sig räddningstjänsten förlora värdefull tid på alla omtag som krävs för att ta sig in.
På samma yta utanför verkstaden skulle även räddningstjänsten ha tillgång till en mindre övningsplats, för att kunna utföra en del tester på fordonen som ska göras varje dag.
Nu kan alltså inte kåren göra testerna på den avsedda ytan, och måste därför leta en lämplig plats för det - varje gång.
– Nattetid går det bra, då är det ingen fara för allmänheten. Men dagtid är det väldigt svårt och med vissa större fordon kan det till och med bli farligt, säger Jakob Norberg.
Han säger att de inte kan utföra testerna i samma grad som tidigare och att det tar tid från personalen.
– Eftersom vi måste åka iväg ganska långt ibland tar det tid, då hinner vi mindre av annat, säger han.
Jakob Norberg säger att övningsytan och infarten har varit en icke-fråga innan de skulle flytta till de nya lokalerna.
– Jag är besviken på att det inte är fixat. År 2016 fick vi ett löfte om att det skulle vara klart, när det lyftes i en intern facklig process om farhågor inför flytten, säger han.
Marken som är belägen utanför Östra navets verkstäder tillhör återvinningsföretaget Kuusakoski. Kommunen har länge försökt få igenom ett markbyte med bolaget men har ännu inte nått framgång i förhandlingarna.
– Vi försöker arbeta med att komma överens om ett slags markbyte. Det som krånglar är att det är en näringsverksamhet som finns där och som ska kunna driva sin verksamhet på ett bra sätt, säger Lars Hedqvist som är planeringschef på Skellefteå kommun.
– I och med att det bedrivits skrotningsverksamhet på platsen finns det bland annat miljöföroreningar som måste hanteras. Det är en process som pågår. Vi har fortfarande inte kommit i land men avsikten är att vi ska komma överens.
Lars Hedqvist säger att det är många praktiska svårigheter kopplade till markbytet vilket gjort att det dragit ut på tiden. Det har heller inte funnits finansiering tidigare – men i kommunens nya budget ingår pengar till projektet.
Hade ni lovat räddningstjänsten att infarten skulle vara färdig innan flytten?
– Nej, vi har varken haft finansiering eller färdiga lösningar. Det är en stor apparat det här.
Enligt Lars Hedqvist är Kuusakoski positivt inställda till ett markbyte:
– Det som har gjort att det dragit ut på tiden är deras krav på fysiska åtgärder. Det är inte markbytet i sig som är problemet utan tekniska saker kopplat till markbytet helt enkelt, säger han.
Vad säger du om att räddningstjänsten menar att deras arbete riskerar att lida av att de inte har nog utrymme utanför verkstaden?
– Jag förstår faktiskt inte det, så jag kan inte riktigt svara på det. Det har sina utfarter och ska inte påverkas av detta. Men naturligtvis jobbar vi med att planera det här området.
Östra navet
2015 köpte Skellefteå Industrihus den gamla Wipro-fabriken på 19 000 kvadratmeter för 18 miljoner kronor.
I dag är det en byggnad för flera av kommunens verksamheter: Räddningstjänsten, Skellefteå buss, Samhällsbyggnad och Utisam. Totalt arbetar 431 personer i lokalerna.
Räddningstjänsten är den senast inflyttade hyresgästen. Brandkårens sista flyttlass gick den 16 oktober i år.