Bo Björkman, Luleå Universitet, höll något som kan liknas ett föredrag i rättssalen med tyngdpunkt på möjligheten att behandla våtverksslam i en rostugn av den typ som Promel i Arica hade på 1980-talet.
Han berättade att han har analyserat anläggningens kapacitet och utrustning, där det bland annat fanns en roterugn, stoftkammare och transportband för inmatning av råvaran.
”Vidarebehandling”
– Vid Promels anläggning skedde en förbehandling med rostning. Denna process ger ingen färdig produkt, det förutsätter en vidarebehandling, påpekade Bo Björkman.
– Professor Bo Björkman är en av Sveriges allra främsta experter på smältverksprocesser. Vi ansåg det viktigt i målet att få en fördjupad förståelse för hur dessa processer går till i praktiken vilket också var en helt central del i den tekniska utvärderingen som Boliden gjorde av Promel som tänkbar mottagare av våtverksslammet, säger Bolidens kommunikationsdirektör Klas Nilsson.
Detta var ett av många vittnesmål som, enligt Klas Nilsson, styrker att Boliden tog ett betydande ansvar inför att överenskommelsen med Promel slöts och att slutsatserna från dessa utvärderingar låg helt i linje med den kunskap som fanns tillgänglig.
Vad kunde Bo Björkman redovisa som styrker gruvbolagets uppfattning?
– Främst visade han tydligt att Promels anläggning var väl anpassad för att bearbeta våtverksslammet till två produkter som därefter kunde säljas vidare.
– Dessutom var anläggningen av en sådan storlek att detta kunde ske inom en rimlig tidshorisont. Till sist påpekade han att det inte heller skulle bli några väsentliga rester i samband med produktionen, något som kommanditbolaget Arica Victims antytt, tillägger Klas Nilsson.
”Den var modern”
Det fanns helt enkelt ingenting som ens kunde antyda det händelseförlopp som skedde många år senare, menar gruvbolaget:
– Det framkom inte minst att anläggningen var modern och att i princip allt material därefter kunde säljas vidare för ytterligare förädling, säger Klas Nilsson.
Klas Nilsson, Boliden: Promels höga tekniska förmåga är viktig i målet, och min bild är att professor Björkman var tydlig i sin beskrivning om hur anläggningen fungerade.