David Högnelid arbetar med specialprodukter vid LKAB. Han arbetar med projekt som handlar om att utvinna metaller ur sanddeponier.
I dagsläget finns det drygt 550 giltiga undersökningstillstånd i hela landet. Att prospektera är första steget mot en ny gruva. Flest tillstånd finns i Västerbotten, 170, följt av Norrbotten med 138. Ett 90-tal företag och privatpersoner finns med på listan. Boliden har flest tillstånd, ett drygt hundratal.
Men enligt Åsa Persson, bergmästare vid Bergsstaten – som beviljar tillstånden – är intresset för prospektering sisådär. Åren före 2013 hade de drygt tusen tillstånd under flera år. I dag är de alltså nere på hälften.
– Och där har det legat och skvalpat senaste åren. Intresset går inte upp. Däremot har vi kunnat se under de senaste fyra åren att det finns ett ökat intresse för kobolt, litium, vanadin och grafit, säger hon.
De som prospekterar är oftast lite mindre företag även om de stora bolagen har många tillstånd också.
Under 2013 blev det dessutom en starkare opinion mot gruvetableringar, enligt Åsa Persson. När Sveriges mineralstrategi klubbades samma år fanns tankar om att det skulle kunna bli 50 gruvor till 2030. I dag finns det 12 stycken och de tidigare ambitionerna finns inte längre, enligt bergmästaren.
– Jag gissar att vi kommer att få ett par till gruvor till 2030 netto, sannolikt i Norr- eller Västerbotten, säger hon.
Men hur ser då de stora gruvbolagen på möjligheterna att starta utvinning av de kritiska metallerna? Norran kontaktar Boliden för att höra vilka planer de har och vad de vet om metallerna.
– Vi har hyfsat bra förståelse för vilka mineraliseringar som kan finnas även om vi inte aktivt letar efter dem, säger Tomas Eriksson-Ek, chef för affärsutveckling.
Mängden är svårare att uppskatta.
– Förmodligen finns det mer än det som är känt i dagsläget, säger han.
Boliden producerar i dag ett antal basmetaller och några direkta planer på att satsa på annat har de inte i dagsläget.
– Vi producerar dessa metaller i stor skala och vi är ganska stora på dem även internationellt. Vi måste koncentrera oss på de områden där vi redan har utvecklat processer och är en spelare på marknaden. Det är dyrt att leta andra metaller och lyckas bygga en position. För litium är exempelvis den globala marknaden liten jämfört med för koppar, säger Stefan Lundewall, som jobbar med strategi och affärsutveckling.
Därmed inte sagt att de helt stängt dörren.
– Om det finns metaller som kan utvinnas ur existerande råvara så kan det vara intressant men det måste finnas en ekonomisk poäng i det. Vi har till exempel satsat på tellur som används i exempelvis solpaneler. Det beror på att det fanns en ekonomisk möjlighet att kombinera det med guldproduktionen, säger Stefan Lundewall.
De utvinner även kobolt i Kevitsa i norra Finland och är störst på kobolt i Europa.
– Kobolt är en bimetall vid koppar- och nickelproduktion, säger han.
Att det är en bimetall gäller för de flesta gruvföretagen enligt Stefan Lundewall.
Han betonar samtidigt att koppar, nickel, zink och bly, som de producerar i dag, också behövs i stor mängd vid klimatomställningen.
– Metaller tillhör framtiden och de metaller vi har bidrar.
Finns det något som skulle locka er att titta mer på andra metaller?
– Det är klart att fanns det stöd till att bygga nya tekniska processer inom rådande konkurrenslagstiftning så skulle det kunna vara bra. Om EU vill skapa en ökad eller bibehållen självförsörjning av metaller måste man skapa förutsättningar för det. System för utsläppsrätter och olika andra styrinstrument för att få ned koldioxidutsläppen samt tillståndsprocesser har stor betydelse för vår näring. Det finns en del att göra vad gäller tillståndsprocesser och framtida styrinstrumentvfår inte leda till att konkurrensen snedvrids mellan Europa och andra kontinenter samt även inom Europa, säger Stefan Lundewall.
Tomas Eriksson-Ek tillägger:
– Tillståndsprocessen är det största problemet. Det tar för lång tid och är för kostsamt och oförutsägbart. Det handlar också om tillgången till mark när riksintressen ställs mot varandra.
De berättar om gruvprojektet Laver, ett känt projekt som står still. En koncessionsansökan lämnades in 2014. Två år senare avslog Bergsstaten ansökan. Sedan 2017 ligger det på regeringens bord.
– Det avskräcker absolut. Med dessa osäkra tillståndsprocesser är det svårt att motivera kostsam prospektering då det är oklart om satsningarna kan bli lönsamma, säger Tomas Eriksson-Ek.
Men de ser också att vi här i landet har en del goda förutsättningar ifall miljöprestanda framöver värderas högre, med bra energiförsörjning ur klimatperspektiv och Bolidens miljöprestanda. Länder som exempelvis Kina producerar metallerna med hjälp av kolkraft i stor utsträckning.
– Det kan få betydelse om metallproduktionen ska bära avtrycket i miljön. Det är än så länge i sin linda. Menar man allvar så måste man ta hänsyn till att avtrycket på klimatet måste börja kosta för metaller som produceras runtom i världen baserat på utsläppsnivån och det kan inte vara ensidigt för Europeiska producenter, exempelvis i form av skatter baserat på koldioxidutsläpp. Det borde gynna oss när den typen av instrument tas i bruk då andelen förnyelsebar kraft är hög i Norden, säger Stefan Lundewall.
David Högnelid, marknads- och kommunikationschef vid LKAB:s affärsområde specialprodukter, berättar att företaget har en god uppfattning om vad som finns i deras egna malmer. Med tanke på den omfattande provborrning som sker och borrkärnearkivet i Malå så är kunskapen om berget god i landet.
I den apatit som bryts av LKAB finns sällsynta jordartsmetaller, fluor och vanadin. De har även ett projekt, Reemap, som Norran berättade om nyligen. Det handlar om att göra apatitkoncentrat av avfallssand, att bygga fabriker och processer för att förädla apatitkoncentratet till fluor, gips och jordartsmetaller, samt göra fosfor till mineralgödsel. Apativerken placeras i Malmfälten. Det blir även en industripark som får en annan lokalisering vid kusten. Alternativen som utreds nu är Luleå, Skellefteå och Helsingborg.
– Projektet har som mål att det ska bli lönsamt att återvinna gruvavfall till kritiska råmaterial. Vi tittar också på andra orter där vi kan bygga anläggningar, säger han.
Volymen av sällsynta jordartsmetaller beräknas kunna bli upp till 30 procent av EU:s behov i dag..
För att få fram de olika materialen krävs hydrokemiska processer och enligt David Högnelid är det ingen annan i dag som producerar dem på det här sättet. Därför vill han inte heller gå närmare in på processen som utvecklas.
När får vi se de färdiga produkterna?
– Det kommer att ta ett tag. Förstudien blir klar nästa år och blir då underlag för förprojektering. Därefter tar tillståndsprövningen vid. Processerna kan ta lång tid. Vi kan kanske ha full produktion 2027 av samtliga material. Men det kan ta kortare tid om miljötillståndsprocessen går snabbt.
De har däremot inga planer på att bryta nytt material för att utvinna de kritiska metallerna. Precis som Boliden pekar han på att det är kostsamt att bryta nytt och i lågt koncentrat.
– Det blir istället lite mindre avfall från oss och vi plockar ut det värdefulla som finns i det. Det känns som en bra aktivitet.
Han ser positivt på den nya europeiska alliansen kring metaller som bildas i dagarna för att öka Europas oberoende bland annat när det jordartsmetaller, och att miljömärka mineral.
– Högre priser men bättre miljöstandard skulle kunna hjälpa igång fler projekt. Det skulle även vara jättebra om man politiskt kunde styra medel till satsningar inom omställning och grön industri.
Även David Högnelid poängterar att tillämpningen måste bli effektivare. Han påpekar att det inte öppnats någon ny gruva på tolv år.
– Med nuvarande tillståndsprocess är det svårt för många. Vår senaste gruva tog åtta år att få igång.
Den krävande dokumentationen tar tid, liksom kompletteringar. Det är domstolsförhandlingar och det behövs utlåtanden.
– Visst ska det vara hårda miljökrav men processen måste vara effektiv och förutsägbar.
I slutet av augusti annonserade regeringen också att en utredning tillsätts för att se över det nuvarande systemet för miljöprövning. Och komma med förslag om hur man kan åstadkomma snabbare och enklare prövningsprocesser.
Vem bär ansvaret för att det blir en förändring när det gäller metallutvinning?
– Balansen mellan risk och lönsamhet måste vara rimlig och det ligger på politisk nivå. Vår industri hanterar risken att prospekteringen inte ger något men måste också se möjligheter till att få tillstånd för att göra satsningar, säger Stefan Lundewall.
David Högnelid är inne på att ansvaret är delat.
– Ingen kan ensam förändra systemet. Det här kräver samverkan.
Fakta Boliden
Bolaget driver gruvor och smältverk och återvinner även metaller.
1926 bröts det första guldet och 1930 startade Rönnskärsverken.
Boliden driver sex gruvor placerade i Sverige, Finland, Norge och Irland och fem smältverk i Finland, Sverige och Norge.
Fakta LKAB
Luossavaara-Kiirunavaara AB har producerat järnmalm sedan 1890. Koncernen ägs av svenska staten.
I Kiruna och Malmberget finns världens två största underjordsgruvor där man bryter järnmalm. Det finns även ett dagbrott i Svappavaara. Vid gruvorna finns förädlingsverk.
Malmen säljs vidare till ståltillverkare, bland andra SSAB.
Bryter cirka 80 procent av järnmalmen i Europa.