I dag är Bodil Nilsson pensionär. Hon bor i en lägenhet på Anderstorp i Skellefteå sedan cirka sex år tillbaka. Hon lider dels av epilepsi, dels av lungemfysem. Hennes epilepsi orsakar oregelbundna kramper och anfall och hon säger att det kan hända när som helst, var som helst.
– Anfallen sker plötsligt och jag blir medvetslös, säger hon.
Hon medicinerar kontinuerligt och säger att hon lever ett mycket begränsat liv.
– Jag kan knappt gå ut för jag kan ramla i en snödriva och dö, jag kan inte åka buss för om jag ramlar tror folk att jag är en fyllekärring, jag vågar inte bada i mitt eget badkar för då kan jag drunkna, jag kan inte byta gardiner heller för då kan jag ramla från stolen, säger hon.
Hon har varken släkt eller nära vänner i Skellefteå som kan underlätta. Därför har hon ansökt hos Försäkringskassan om bidrag för utbildning av en assistanshund.
– Jag har kommit i kontakt med en kvinna som skulle kunna utbilda en assistanshund för 50 000 kronor, men Försäkringskassan säger nej ändå, säger hon och fortsätter:
– Det skulle ge mig mitt liv tillbaka, att ha tryggheten av en hund som kan larma när ett anfall närmar sig.
Assistanshundar fungerar som stöd och är utbildade att utföra specifika uppgifter utifrån förarens funktionsnedsättning. Den typ av hund som kan användas av personer med exempelvis diabetes eller epilepsi kallas alarmerande servicehund. Hos en epileptiker larmar hunden, eller kan lära sig att hämta hjälp, när ett anfall är på väg.
Bodil visar handlingarna från Försäkringskassan. Det framgår visserligen att vissa bidrag för assistanshundar kan beviljas. Grundkravet är dock att hunden redan ska vara examinerad och certifierad som assistanshund hos personen som söker bidrag. Enligt Försäkringskassan beviljas inte bidraget då Bodil inte har en assistanshund i dag.
Den andra delen i avslaget handlar om att Försäkringskassan anser att Bodil inte kunnat klargöra att behovet av specialutbildad hund fanns innan hon fyllt 65 år, alltså innan hon blev pensionär. I dag är hon 67 år.
Men Bodil säger att det finns ett intyg på hennes sjukdom hos Försäkringskassan från 2014. Då var hon nämligen på väg att söka bidrag för assistanshund för första gången, men det tog en olycklig vändning. Hon förklarar:
– På den tiden bodde jag i Göteborg och hade köpt en valp som skulle utbildas till epilepsihund. Dessvärre skadade sig den hunden illa i en olycka och fick avlivas och efter det orkade jag inte jobba mer på det, säger hon.
Norran kontaktar Svenska service- och signalhundsförbundet (SoS) som menar att regelverket kring assistanshundar är en djungel och skapar dilemman. Personen säger att det finns fall där Försäkringskassan gett bidrag till inköp och/eller utbildning av en assistanshund, men kan inte nämna specifika fall, då de inte för någon statistik.
Personen säger också att de kämpar för att den här typen av hundar ska bekostas av staten fullt ut, men att man inte nått dit än.
Nu har Bodil Nilsson alltså fått avslag på ekonomiskt bidrag av Försäkringskassan för utbildning av en ny hund. Maria Byrgren är verksamhetsutvecklare för avdelningen för funktionsnedsättning på Försäkringskassan. Hon säger:
– Jag kan inte svara för om vi betalat ut bidrag för inköp eller utbildning av assistans- eller servicehundar, men om det har skett så handlar det om felaktig tillämpning av bidraget.
Hon säger också att det, i vart fall, inte skett från 2006 och fram till i dag. Hon tillägger att kostnader som kan godtas för en assistanshund är mat, försäkring, vaccination. Då ska hunden redan vara utbildad för personen/föraren som har hunden. Hon säger också att en annan grundläggande förutsättning är man ska ha fått sin funktionsnedsättning dokumenterad innan man fyllt 65 år.
– Det har att göra med att merkostnadsersättning syftar till att man ska vara arbetande eller studerande innan funktionsnedsättningen uppstod, säger Maria Byrgren och fortsätter:
– Syftet är att det här ska vara en arbetande hund som är knuten till den här personen och vi betalar inte ut bidrag för utbildning eller inköp av sådana hundar. Ledarhundar för synskadade får man ofta som hjälpmedel, men när det gäller servicehundar så är man inte där än.