Om olyckan: ”Den bakom mig med släp hann inte reagera. Det bara smällde”. säger Amanda Ritola.
Det var den 4 december 2021 vid elvatiden på dagen. Det var väldigt halt och mycket trafik. Amanda var på väg till Eddahallen för att bada med sin son på knappt två år och sin syster när olyckan var framme.
Hon hade tre bilar framför sig när den första började bromsa. Den andra och tredje bilen åkte åt sidorna. Och Amanda tryckte på bromsen.
– Men den bakom mig hann inte reagera. Det bara smällde. Jag var så chockad så jag tänkte inte så mycket. Jag hörde Vide skrika där bak. Jag hade så ont i nacken. Men syrran hoppade ut och tog hand om Vide. Hon var också chockad.
De låg i den södergående filen från Solbacken ner mot stan efter E4 där det är en enkelfil när det oundvikliga inträffade.
Räddningstjänsten var först på plats efter några minuter. Därefter kom polis och ambulans.
– De hade med sig ett gosedjur till Vide. Syrran kände ingenting alls i nacken i början. Det tog några timmar för henne innan hon fick ont i nacken. Så henne röntgade de inte då.
Men Amanda fick följa med och röntga.
– Det var en typisk whiplash. Jag kände av det ganska mycket i två månader. Sedan har det gradvis försvunnit.
Hennes son klarade sig riktigt bra.
– Vide fick bara ett skärsår från bakrutans glas. Han fick inget annat eftersom han satt bakåtvänd.
Men hennes syster har haft problem.
– Syrran slog i huvudet i instrumentbrädan eftersom airbagen inte ville lösa ut. Hon fick problem och svimmade ibland. Det höll på i några månader. Det var en nerv som kom i kläm och påverkade hjärtat. Hon hade problem i våras. Men nu mår hon bra. En månad efter olyckan fick vi ett brev från Ford att vi skulle uppdatera airbagen så att de inte skulle sluta fungera.
I dag är Amanda helt återställd. Men hon gillar inte att köra 2-1 vägar längre. ”Jag blir nervös att jag ska bli mosad igen”
Bilen bakom dem hade för hög hastighet och höll för kort avstånd.
– Den föraren fick böter på plats. Han hann inte ens reagera. Men han och hans son gick fram och kollade hur de gick för oss när de hörde ett barn skrika i bilen.
I dag, nästa ett år efter olyckan är Amanda helt återställd.
– Nu känns det bra. Jag har återhämtat mig helt.
Hon tänker dock på olyckan varje gång hon passerar olycksstället.
– Jag är alltid nervös när jag kör 2-1 vägar, speciellt när det är enfiliga vägar. Ofta är det stora bilar som ligger tätt. Jag blir nervös att man ska bli mosad igen.
Men hennes son gillar att åka bil.
– Vide älskar fortfarande att åka bil. Han blev inte skrämd.