Henrik Littorin anländer till Skellefteå Airport med 9.20-planet denna torsdag. Han bor till vardags i Uppsala, men åker regelbundet till Skellefteå där han sedan fyra år tillbaka varit drivande i den satsning som tidigare hette ELIS, Elektrifierad luftfart i Skellefteå, men nyligen bytt namn till Arctic Aviation Hub.
Planet han åkte med denna morgon drevs av traditionellt jet- och biobränsle. Att elflyg skulle bli en realitet på en sträcka som Skellefteå-Arlanda är inget som Henrik ser framför sig i närtid.
– Nej, det är i så fall bortom 2040. Då i kombination med vätgas och med betydligt mindre plan än idag, berättar han när vi sätter oss ner vid ett av de runda borden i flygplatsens kafeteria.
Något han däremot ser framför sig är elflygplan och vertikalstartande drönare som skulle vara till stor nytta i ett regionalt perspektiv. Han pratar om att enklare kunna ta sig till Finland som ligger nära men har ett hav i vägen, men även till Hemavan, Lycksele, Örnsköldsvik och andra orter dit människor ofta åker med bil.
– Då handlar det både om persontrafik och för att transportera gods, säger han.
För persontrafik tror Henrik på flygplan som rymmer upp till 15-20 personer, eller vertikalstartande farkoster med färre platser.
Skulle dessa farkoster kunna köras utan pilot?
– Rent tekniskt skulle vissa av dem kunna vara självkörande utan pilot, men att myndigheter eller passagerare skulle gå med på det i närtid är inte troligt, säger Henrik.
För några år sedan fanns förhoppningar om att sådana vertikalstartande farkoster redan skulle vara igång och testas i Skellefteå vid det här laget, men utvecklingen har gått långsammare än väntat.
– Det finns ett helt gäng med företag som utvecklar dessa, men de drivs ofta som startups och för dem har det varit svårt att få in nya pengar de senaste åren. Samtidigt handlar det om en lång och komplicerad certifieringsprocess för att få fram en godkänd farkost. Säkerheten är alltid viktigast när det gäller luftfart, säger Henrik.
Att just Skellefteå ligger i framkant inom elektrifierad flygtrafik är delvis Henriks “fel”, som han själv uttrycker det. Han har en bakgrund inom Swedavia, Luftfartsverket och som generalsekreterare i Svenskt flyg.
2020 sa han upp sig för att starta eget – och kontaktade flygplatschefen Robert Lindberg på Skellefteå Airport.
– Skellefteå har unika förutsättningar. De har ett kallt klimat som är perfekt för att stresstesta nya innovationer, god tillgång till grön och förhållandevis billig el, kompetens inom elektrifiering, ett stort behov av hållbara transporter – samt ett tomt luftrum. Den här kombinationen är svår att hitta på andra platser, säger Henrik.
Skellefteå Airport, Skellefteå kommun och Skellefteå Kraft nappade på Henriks idé om att skapa en testbädd för elflyg – och startade utvecklingsprogrammet ELIS, som numera alltså heter Arctic Aviation Hub och koordineras av Skellefteå Science City.
– En till sak som är unik i Skellefteå är viljan att inte bara testa och utveckla nya saker, utan även implementera och kommersialisera lösningarna på plats. Drönare, vertikalstartande passagerartransporter och elflyg kan alla tre vara pusselbitar i samhällsutvecklingen, säger Henrik.
På väg in till Skellefteå svänger vi av Burträskvägen strax innan vi kommer fram till Tjärn. På en höjd, mitt i det nya industriområde som kommunen iordningställt de senaste åren, finns Skellefteås drönarflygplats. Eller Skellefteå Droneport som det officiella namnet är.
Från utsidan ser anläggningen inte speciellt uppseendeväckande ut.
– Det blev inte riktigt som den spektakulära skiss som en arkitektfirma tog fram åt oss, men funktionen är densamma, säger Henrik när han visar mig in genom den knallgröna dörren.
Drönarflygplatsen är troligen en av de mest stadsnära som finns i Europa, enligt Henrik.
– Många sneglar på det vi gör här. Till exempel ska Nya Zeelands ambassadör komma på besök.
Byggnaden består av moduler med konferensrum, kontor och fikarum – och en stor grå tälthangar som står på en asfalterad yta.
– Tanken är att vi ska kunna hålla utbildningar här, men även sammanfoga all drönarverksamhet som redan finns i Skellefteå. Till exempel använder Skellefteå kommun drönare för att inspektera tak, räddningstjänsten har sina liksom polisen, säger Henrik.
Ett spännande projekt som är på gång i år är att flyga med en drönare från Skellefteå till Norsjö, i samarbete med bland annat Bussgods. Drönaren mäter tre meter mellan vingspetsarna och har ett lastutrymme på 100 liter. Själva transporten beräknas ta cirka 30 minuter.
– Vi hoppas kunna genomföra de här flygningarna under sommarhalvåret, men det beror på när vi får godkänt från Transportstyrelsen, säger Henrik.
Även om det är flera, och ibland många, år kvar innan framtidens flyg- och drönare kommer att nyttjas regelbundet i vardagen ser Henrik ett stort värde i att Skellefteå fortsätter att ta fram dessa testmiljöer.
Som exempel lyfter han fram Green Flight Academy som till stor del etablerade sin pilotutbildning i Skellefteå tack vare att det drogs fram 1 megawatt el till flygplatsen 2021.
De har nu gjort fler än 5 000 start och landningar med elflygplan vilket resulterat i värdefulla insikter.
– Tidigare visste man inte hur räckvidden skulle påverkas av kylan, men det har visat sig att luften är tätare på vintern vilket gör att planet får bättre lyftkraft och därför drar mindre el. Det kompenserar för aningen sämre batterikapacitet när det är kallt, säger Henrik.
Att el- och vätgasflyg kommer att vara en del av framtiden är han övertygad om.
– Transporter och kommunikationer är viktiga för människor, och vi måste kunna göra den fossilfri och hållbar. Exakt när det blir vet vi inte, men att det måste ske, det är det ingen fråga om, säger han.