Natten mot söndag 15 september, klockan 02.08: polisen får in larm om pågående misshandel i stadsparken.
Här kan du se ett tv-klipp med bilderna från det grova våldsbrottet i stadsparken:
Patrullen åker med blåljus och sirener, det korta avståndet gör att polisen är snabbt på plats.
En märklig slump inträffar: det pågår två fristående fall av misshandel i stadsparken samtidigt, och larmet som först inkommer gäller inte den grova misshandeln mot 30-åringen.
Snabbt förstår poliserna att något allvarligt har hänt.
Ur polisrapporten:
”När vi kör in i stadsparken kommer två ordningsvakter med mannen (Norrans anm) som spottar blod och det rinner blod ur näsan. Ordningsvakterna uppger att de sett fyra personer springa från platsen.”
Brottsoffret berättar, där han förhörs i septembernatten med omfattande skador i ansiktet, att han saknar sin mobiltelefon och elsparkcykel.
30-åringen berättar att han tidigare under kvällen träffat de fyra män som senare misstänks ha grovt misshandlat honom i parken.
Hans version är att det under kvällen uppstår missförstånd i samband med att de har kontakt med en sjätte person, att 30-åringen skulle ha lämnat uppgifter där han ”goolat ned” en av våldsmännen, alltså lämnat ofördelaktiga uppgifter.
– Jag blir senare lurad ned till stadsparken, de ska bjuda mig på öl. Då tar en av dem fram en batong, slår mig och de andra slår mig med knytnävsslag och stampar mig i ansiktet. Sedan kommer ordningsvakterna och börjar jaga de som springer iväg.
Eftersom 30-åringen känner gärningsmännen sedan tidigare har polisen ett gott utredningsläge när det gäller vilka som misstänks för våldsbrottet.
Den 43-årige Skelleftebon grips samma morgon i närheten av bostaden i Skellefteå.
De tre andra – 18, 22 och 23 år – blir efterlysta och grips några dagar senare i Stockholmsområdet under spektakulära omständigheter (se faktarutan nedan).
Men trots offrets utpekanden saknas det stark stödbevisning. Den 15 oktober beslutar åklagare Perla Frohm att männen ska släppas (43-åringen har då börjat avtjäna ett tidigare fängelsestraff).
Men vid den här tidpunkten är inte alla analyser gjorda vad gäller 43-åringens tre mobiltelefoner.
När analysarbetet är klart kommer genombrottet: på en av mannens telefoner finns tre filmer som visar den grova misshandeln. Därför häktas männen på nytt i slutet av oktober.
Filmerna visar hur offret angrips med hot och våld. De fyra andra skriker kränkande, hotfulla saker åt 30-åringen, han blir slagen i ansiktet, han blir sparkad samtidigt som han skriker ”Jag gjorde inget!”.
Den tredje filmen inleds med att 30-åringen ligger på marken och 43-åringen säger:
– Så går det för snitches! (engelskt uttryck för tjallare).
En av polisens utredare har skrivit en rapport som analyserar mobilfilmerna och polisens övervakningskameror i centrala Skellefteå.
Utredaren påpekar i samtliga fyra fall, där det gäller de misstänkta, att han ”kan stå för att jag är trygg med att påstå att det är de fyra männen (Norrans anm) på mobilfilmerna från stadsparken”.
Detta styrks enligt utredaren även av analys av männens kläder, igenkänning av röster samt bilder där männen syns på polisens övervakningskameror i centrum tiden före brottet.
Och vidare:
”Det går tydligt att se hur pressad och rädd målsäganden förefaller vara på filmen och att han befinner sig i en oerhört utsatt situation. Polisen menar att det finns inga andra personer som kan ha gjort detta.”
– Det vi ser på videofilmerna är naturligtvis god bevisning. Brottet är grovt eftersom de var i numerärt överläge, använt tillhygge och angripit målsäganden när denne satt eller låg ned, säger åklagare Perla Frohm.
43-åringen, som har Linda Sundlöf som försvarare, har i förhör fått kommentera filmerna som hittades i hans mobiltelefon och som skickades vidare till en annan person:
– Jag kan ha gjort någonting. Jag har inte sparkat. Jag kan ha filmat och skickat nånting, jag vet inte om det var jag eller någon annan som filmade. Men det var ingen grov misshandel. Han försökte skicka folk på nåns familj. Jag förnekar brott.
De tre andra männen svarar kortfattat men förnekar också brott. När en av dem konfronteras med mobilfilmerna blir svaret:
– Jag är inte med på videon så jag vet inte. Jag minns inget av det här.
Två månader efter våldsdramat träffar Norran Skellefteås polischef Lars Westermark i en kvällsmörk stadspark. Han konstaterar att de tre filmerna som hittades på 43-åringen telefon är viktig bevisning:
– Det är bra filmmaterial, det går att identifiera personerna. Videobevisningen är stark, man ser ju faktiskt brottet.
Det är långtifrån första gången som de misstänktas egna filmer används som bevis i en rättegång i Skellefteå. Ett annat exempel är, bland annat, den tortyrliknande misshandeln i Boliden för några år sedan där en man fick sitt finger avkapat med en kniv.
– Att personer filmar sina brott har blivit vanligare de senaste åren. Och det är inget som är unikt för Skellefteå, utan förekommer i hela landet.
Det är en uppenbar möjlighet att polisen hittar filmklippen, det blir bevisning – men ändå filmar de sina brott. Varför då?
– Ofta handlar det om att man vill kunna visa sitt våldskapital för andra. Vi kan tycka att beteendet är förkastligt, men i kriminella sammanhang vill personer visa upp sitt våld. Det blir nästan som ett sätt att marknadsföra sig själv.
– I samhället i stort har våldet minskat men i kriminella miljöer har våldet ökat. Den grova våldsbrottsligheten har blivit råare – och det brottet är också oerhört fegt. Det är fyra personer som ger sig på ett ensamt brottsoffer, tillägger Lars Westermark.
Han säger även att ett syfte med filmerna kan vara att förnedra brottsoffret:
– Ja, förutom att manifestera sitt våldskapital kan det också finnas en förnedringsaspekt.
Delar personer med sig av videomaterialet till andra personer, exempelvis för att visa upp sitt våldskapital?
– Jag gissar att det sprids bland andra hotaktörer och möjligtvis även till vänner. Det läggs kanske inte upp på sociala medier, även om sådant också hänt.
Lars Westermark säger även att mobilen överlag blivit en allt viktigare beviskälla.
– Det kan finnas många olika typer av bevisning på en mobiltelefon: filmer, chattar, platsinformation och annat. Mobilen är helt klart viktig för polisutredningarna.
Rättegången inleddes på onsdagsmorgonen.