Ann-Marie och Sven Lidén känner sig hemma i Jehovas Vittnen och har varit medlemmar i snart 50 år.
Makarna Ann-Marie, 72 år, och Sven Lidén, 75 år, har varit Jehovas Vittnen i snart ett halvt århundrade. I dag har Sven rollen som äldste, det vill säga en av de ansvariga, i en av Skellefteås fyra församlingar. Jehovas Vittnen har ungefär 8,5 miljoner medlemmar i världen och i Skellefteå finns det ungefär 250 församlingsmedlemmar.
– Vi lever i ett samhälle med materiellt överflöd, ändå är många människor olyckliga. Det är den andliga biten som saknas, säger Sven Lidén och får medhåll av sin hustru Ann-Marie.
Paret sitter i Rikets Sal och berättar om sin tro på Gud, Jehova. Det är svårt att sätta fingret på vad, men Rikets Sal liknar mer en konferenslokal än en traditionell kyrka. I rummet saknas det något – något som i normala fall utmärker Guds hus. Vi återkommer till den detaljen.
Ann-Marie och Sven lärde känna Gud vid vuxen ålder. Första gången var 1967 då det knackade på dörren i deras gemensamma hem i Kiruna.
– Jag snabbade mig på med kläderna för att jag skulle se prydlig ut innan jag öppnade, säger Ann-Marie.
Mannen vid dörren presenterade sig och berättade att han ville prata om bibeln. Varken Ann-Marie eller Sven var vid den tidpunkten troende, men trots det släpptes han in. Det första mötet avlöstes av fler möten med Jehovas Vittnen. Ann-Marie och Sven ställde frågor som de sedan fick svar på, allt stod i bibeln.
– Vi fick bland annat veta varför världen ser ut som den gör, vem Gud är, vad hans avsikt med framtiden är och vad som händer med de döda, säger Sven.
Rikets Sal är Jehovas Vittnens samlingssal där Sven och Ann-Marie har tillbringat många timmar.
Tron kom inte plötsligt som en frälsningsupplevelse utan mer som en process. Allt eftersom de fick svar på livets frågor växte övertygelsen för att till slut leda fram till att de blev döpta som Jehovas Vittnen.
– Det tog tid, ungefär tre år, säger Ann-Marie och skrattar.
I bibeln presenteras Gud som en fader och därför har Jehova ett manligt pronomen i bibeln, förklarar de.
– Jehova är en person som skapat hela universum och har alltid existerat. Han visar kärlek, barmhärtighet, vishet, kunskap och kraft, säger Sven.
Ann-Marie och Sven kommer under hela intervjun ständigt tillbaka till boken som styr deras liv. I bibeln finns svaren på alla livsfrågor, menar de båda. Jehovas Vittnen har en egen översättning av bibeln, en modern översättning menar Sven.
– Det är inte för att den ska passa vår tro utan för att den ska vara så nära grundtexterna som möjligt, säger han.
Bibeln är för Jehovas vittnen är inte bara en text som kan ses som en allmän vägledning utan i den står allt. Man skulle kunna likna bibeln med livets instruktionsbok där allt av väsentlighet står.
– Det går inte att bara plocka det man vill ur bibeln, utan det är helheten som gäller, säger Sven.
För Jehovas Vittnen förkunnar bibeln sanningen, i alla detaljer.
Jehovas Vittnens förhållningssätt till texterna i bibeln är en av anledningarna till att de inte känner så stor samhörighet med andra kristna trossamfund. Sven menar att många kristna samfund strävar efter ekumenik, det vill säga att försöka uppnå enighet i tron på Kristus.
– Ekumenik, betyder för mig att man ska kompromissa. Vi kan inte kompromissa med den bibliska kristendomens läror och principer, säger han.
Även om Gud är rättvis och kärleksfull så ställer han krav på människorna som ska vara ärliga, skötsamma och älska sina medmänniskor. Dessutom är tron pacifistisk, det vill säga att man inte ska bära och bruka vapen.
– Om man ska älska sin medmänniska så är det svårt att skjuta ihjäl någon, säger Sven.
Bibelns texter hjälper även till att hålla ihop äktenskap, menar Ann-Marie.
– Utan bibeln hade nog jag och Sven inte klarar av att vara gifta så länge som vi har varit. Vi har så olika temperament. I bibeln står det att varje man ska älska sin hustru så som sig själv och att kvinnan ska ha djup respekt för sin man, säger Ann-Marie.
Jehovas Vittnen tar inte emot blod, där är bibeln väldigt tydlig poängterar Sven.
– Det är väldigt enkelt eftersom det står i bibeln: ”Ni ska avhålla er från blod”, säger Sven.
Även i krislägen säger de nej till blod. Sven berättar att det har hänt att myndigheterna har gått in och tagit över vårdnaden från föräldrarna när sjukvården ansett att ett barn behövt blod. Det här är inget som församlingen på något sätt belastar varken föräldrar eller barn, eftersom myndigheterna gjort det mot deras vilja menar Sven.
Sven och Ann-Marie Lidén är som alla andra Jehovas Vittnen ute och förkunnar Guds ord.
Jehovas Vittnen anser att världen är på väg mot en stor prövning, ett krig mellan alla jordens nationer och Jehova. Ett relativt kort krig som kommer att orsaka stor förstörelse och stort lidande för alla, även för de troende. Just nu är vi inne i vad deras bibel kallar ändens tid, en tid som började 1914 då första världskriget startade.
– Längden på ändens tid vet vi inte, men vi är nära slutet nu. Vi förbereder oss mentalt, fysiskt och andligt inför detta krig. Därför är det så viktigt att vi är ute och varnar människor, innan det är för sent, säger Sven.
Han menar också att många människor kommer att dö i detta krig, men de som är underställda Guds rike kommer att överleva.
– Vem som helst kan kalla sig för troende, men vilka som verkligen är det vet bara Gud, säger Ann-Marie.
När sedan kriget så småningom tar slut kommer Guds rike med Jesus som kung att ta över styret på jorden.
Ann-Marie och Sven tror inte att människor som dör kommer till helvetet.
– Gud är inte grym, varför ska han då pina människor i helvetet? När livet tar slut, då är det slut, säger Ann-Marie.
Men däremot menar de båda att när väl Guds rike råder på jorden kommer människor som dött innan kriget få en ny chans till liv – uppståndelsen.
– Det är väl rättvist, säger Ann-Marie.
Himlen är för Jehovas Vittnen en andevärld dit ett fåtal människor kommer. Det finns till och med en siffra på hur många, 144 000 människor.
– Det står i uppenbarelseboken att de ska regera med Kristus i tusen år, säger Sven.
Många har stött på Jehovas Vittnen när det kommer och ringer på dörren. Att vara ute och förkunna är en del av deras tro eftersom det i bibeln finns en missionsbefallning. Sven förklarar att de försöker att vara lyhörda så att människorna de besöker inte tycker att de är påträngande.
– Det är ganska spännande att få prata med människor om Gud. Många vill inte prata och då står vi inte och argumenterar i dörren. Vi är ute och försöker att fylla ett andligt behov hos människor som har frågor, säger han.
Församlingsmedlemmarna är indelade i grupper som har ansvar för olika distrikt i kommunen, gata för gata och område för område täcks in. Så ser det också ut i andra kommuner vilket gör att hela landet inkluderas.
– Jehovas Vittnen täcker faktiskt in hela världen med besök, säger Ann-Marie.
Plötsligt, precis innan jag lämnar Sven och Ann-Marie, förstår jag vad det är som skiljer Rikets Sal från alla andra kristna kyrkor jag besökt– det finns inget kors i lokalen.
– Du är uppmärksam. Jesus dog inte på korset, han dog på en påle, säger Ann-Marie innan vi skiljs åt.