Piloten Ulf Ericsson, 80, spanar efter skogsbränder för Skellefteå motorflygklubb.
80-årige piloten och brandspanaren Ulf Ericsson cirkulerar långsamt över Skellefteregionen. Det är torsdagseftermiddag och vid horisonten i söder stiger brandröken högt över Nordmaling. Från luften blir värmeböljans effekter desto tydligare.
Att ni ställer upp utan ersättning?
– Det här är vår ersättning, säger Ulf och sveper med handen.
Med undantag för händelseförloppet i söder är utsikten förtrollande. Det lilla flygplanet kränger i vinden och Ulf parerar vant med spakarna. Han verkar njuta, till skillnad från Norrans reporter med sin kräkpåse.
Vi är många här som älskar att flyga.
En handfull piloter
De frivilla brandspanarna vid Skellefteå motorflygklubb har det betydligt mer ansträngt än vanligt. Normalt flyger de cirka 125 timmar per år, men den siffran pressades upp till 308 redan i tisdags.
– Det är extremt. 2014 var det också mycket och då flög vi 272 timmar, berättar klubbordförande Sören Bergmark.
De flesta av sommarens flygningar har dessutom skötts av en handfull piloter.
– Ulf är en av dem. Vi brukar försöka vara en pilot och en spanare när vi flyger, men det händer att det bara är en pilot. De gör ett jättebra jobb.
Från flygplanet har Ulf direktkontakt med SOS alarm och kan genast rapportera om nya skogsbränder. Det händer att brandspanarna även bistår räddningstjänsten från luften. De kan exempelvis upplysa om var det finns vatten eller vilka vägar som bör användas.
Visst utför de ett viktigt uppdrag?
– I tätbebyggt område upptäcks bränder ganska snabbt, men det finns stora områden där det är långt mellan husen. Där gör det här mest nytta, säger Sören.
Ulf Ericsson sköter kommunikationen med SOS alarm via luren som han har fastspänd på benet.
Inget kommersiellt
Flygklubben sköter bevakningen i egenskap av underleverantör till Sörens enskilda firma, som har upphandlats av länsstyrelsen. Länsstyrelsen får sitt uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som även bestämmer hur mycket resurser som ska avsättas för ändamålet.
Den ersättning som länsstyrelsen ger, 2 340 kronor i timmen, ska gå till att täcka klubbens rullande kostnader. Brandbevakningen får inte bli en kommersiell verksamhet.
– Då är det helt andra regler som gäller, berättar Sören.
Det är uppdragets natur som gör att piloterna inte heller får några pengar.
– Men vi är många här som älskar att flyga.
Vem bestämmer när ni ska rycka ut?
– Teoretiskt så är det länsstyrelsen. I praktiken sitter ett inre befäl på SOS alarm i Umeå, som varje morgon bestämmer om flygning ska ske eller inte. Han tittar bland annat på sådana här kartor, säger Sören och visar ett papper med områden avtecknade i färgskalor från gult till rött.
Färgerna signalerar att det är väldigt torrt.
Ulf Ericsson och Sören Bergmark inför torsdagens första flygtur.
Tvådelad bevakning
Från Skellefteå airport flyger brandspanaren Ulf över Trollberget, Bjurholm och Fredrika innan han vänder mot nordost. Rutten fortsätter förbi Norsjö innan den viker av mot kustområdet igen. ”Östra slingan” är uppdelad i tre fält för att piloterna ska kunna dirigeras med större precision.
Samma sak gäller för länets västra rutt, som sträcker sig mellan Åsele i söder till Sorsele i norr.
Hur mycket flyger ni idag?
– Vi gör två flygningar på västra slingan och två på den östra, berättar Sören.
I vanliga fall är det ovanligt många.