Anna Margareta Skog, Skellefteås första barnmorska, och hennes soffa som nu står på Skellefteå museum.
Soffan är klädd i ett maskinvävt brokadtyg och blev år 2000 omklädd med ett tyg som liknar det ursprungliga. Det är faktiskt en bäddsoffa, för det går att vika ner en lös dyna i ryggen på soffan och då går det att bädda i den.
Men soffan är betydligt äldre än tyget. Den är från mitten av 1800-talet och de första ägarna var paret Skog. Maken Johan var i ärlighetens namn gift med en betydligt mer intressant kvinna.
Hon hette Anna Margareta Skog och samma år som Skellefteå blev stad, 1845, så blev hon Skellefteå stads första barnmorska. Anna Margareta Skog beskrevs som "ett rekorderligt fruntimmer med klart huvud och stark vilja" och i sitt eget hus så var det hon som styrde och ställde med fast hand. Sina barn uppfostrade hon strängt så att de skulle kunna klara sig själva.
Anna Margareta, med flicknamnet Holmbom, föddes den 28 februari 1808 i Sjöbottens by i Skellefteå landsförsamling. Hennes man Johan var från Mårtensboda i Lövånger och de gifte sig den 4 april 1832. De träffades på postförvaltare Wallmarks postkontor som låg nära prästgården där Anna Margareta var anställd av komminister Erik Olof Häggbom.
Johan lärde sig till skomakare och fick anställning som sockenskomakare. Men Anna Margareta hade andra planer och ville tidigt bli barnmorska.
Men det tog lång tid innan hon fick sin dröm uppfylld. Redan 1836 anmälde hon sitt intresse men blev inte antagen. Men hon gav inte upp utan tog nya tag fyra år senare.
Den 7 juni 1840 bestämde hon sig nämligen för att resa till Stockholm för att "inhämta barnmorskekonsten".
Hon var en bestämd kvinna och ville inte ha något stöd från socknen till resan. Det enda hon ville ha var vitsord över sitt uppförande och att sockenmännen intygade att hon hade "ett stilla, stadgat och hedrande uppförande".
1841, ett år senare, fick hon till slut möjlighet att genomgå kursen. Den hölls på Barnmorskeinstitutet och inleddes den 7 maj och den 5 augusti återvände hon sedan till Skellefteå med utfärdat barnmorskebrev.
I hemstaden så fortsatte hennes kamp om att bli stadens barnmorska. Det visade sig nämligen att sockenmännen i Skellefteå redan bestämt hennes lön, 33 riksdaler banco per år, men fru Skog var inte nöjd med den. Istället berättade hon att hon fått anbud från Piteå landsförsamling som ville anställa henne där. De erbjöd förutom en högre lön också att Anna Margareta att få betalda resor mellan Skellefteå och Piteå.
Det fick sockenmännen i Skellefteå att tänka om. De beslöt sig för att betala hela omkostnaden för hennes vistelse i Stockholm och hennes studier till barnmorska. Dessutom beslutades att hon skulle få en bättre lön som blev satt till 50 riksdaler blanco per år.
Hon vann också en annan kamp. Sockenmännen ville nämligen att Fattigkassan skulle stå för hennes jobb om hon förlöste någon som inte hade råd. Det gillade hon inte och lät berätta att hon minsann skulle ta Piteås anbud om sockenmännen inte stod för de 16 riksdaler banco som det skulle kosta. Efter överläggning så gick sockenmännen med på hennes krav och beviljade till slut hennes löneanspråk.
1842 erbjöd sig då barnmorskan Skog att slå sig ner i kyrkostaden för att kunna vara mera tillgänglig för folket och familjen Skog flyttade då till Körran, där museet numera finns idag. Maken Johan arrenderade mark från kyrkoherdestället.
När Skellefteå stad sedan anlades, 1845, så blev Anna Margareta Skog stadens första barnmorska.
Hon var som sagt en stark kvinna och det visade sig också efter att hennes man Johan avlidit. Då hamnade hon i en rättsprocess om en hemmansdel med hemmansägarinnan Erica Colldin om en del på Norrböle. Hon förde sin egen talan vid rättegången på Sunnanå tingsrätt och även den processen vann hon.
Hon hade sin tjänst till 1877 och fyra år senare, den 10 juli 1881, avled hon 73 år gammal.
Men så var det historien om soffan också. Den ska du naturligtvis få. Den stod i familjen Skogs hus, som senare kom att kallas det "Lundellska" huset. Det var beläget på samma plats som nuvarande Skellefteå museum, och tidigare än så, Skellefteå allmänna läroverk.
Att huset kom att kallas "Lundellska" huset var att familjen Skogs yngsta dotter Gustava, född 1848, gifte sig med en fanjunkare vid Västerbottens regemente. Han hette Per Otto Alfred Lundell och kom från Kristianstad.
Det "Lundellska" huset placerat på Lasarettsvägen 3.
Familjen Lundell utökades med tio barn mellan 1875 och 1894. 1914 flyttades det "Lundellska" huset till Lasarettsvägen 3, i hörnet mot Standgatan på grund av att läroverket skulle byggas på platsen.
Efter Gustavas bortgång ärvde dottern Olga soffan och hade den i sin bostad fram till sin död 1953. Det yngsta av deras tio barn var Svante, född 1894, och han gifte sig med lärarinnan Ingeborg Edlund från Estersmark på Nobeldagen 1920. De bodde också i det "Lundellska" huset.
Tillsammans fick de sex barn av vilka den näst yngste, Olof eller Olle som han kallades var gift med Margit Lundell och Olle och Margit var de sista ägarna till soffan.
När det "Lundellska" huset såldes till kommunen 1958 så flyttade Olle och Margit till en nybyggd villa på Jägarvägen, Vitberget, och ditt flyttar även soffan. På platsen där det "Lundellska" huset låg så bygger kommunen upp Blomstergårdarna och där flyttar Svante och Ingeborg in. Soffan blir kvar på Vitberget tills Olle dör 1996 och Margit som blivit änka flyttar till Brogatan – och soffan följer naturligtvis med dit också. År 2000 låter hon klä om soffan med ett nytt tyg som påminner om det gamla och soffan blir som ny igen.
Margit är nu nyfyllda 96 år och bor på Morö Backe. Margits dotter Carin, som är barnbarnsbarnbarn till Anna Margareta Skog, får berätta den sista delen i berättelsen om soffan.
Skellefteå läroverk, bilden tagen i slutet av 1910-talet, bara några år efter att Lundellska huset flyttats från platsen.
Det var i början av 2013 som den kom till museet.
– Vi hade ingenstans att ha den och den var inte så skön att sitta i. Men det är en väldigt vacker soffa. Mamma hade den i lägenheten men skaffade en annan soffa och då mellanlandade den hos oss. Och det är ju en bäddsoffa också. Trots att den är restaurerad så går det fortfarande att fälla ner ryggstödet och fällde man ner armstöden så blev det en säng, säger Carin.
Det fanns inga planer på att sälja den.
– Nä, vi tänkte att vi inte skulle sälja den. Den har en rik historia och hör hemma på museet, konstaterar hon.
Soffan har därmed flyttat hem till platsen som den först stod på.