Egnahemsgatan är Terese Bengards första adress i Skellefteå.
– När jag var sex år flyttade vi till Morö Backe som då var nybyggt med få hus och mycket ängar, säger Terese.
Tereses mamma och syster bor i Skellefteå medan Terese konstaterar att hon bott längre utanför stan än i.
Direkt efter gymnasiet blev det universitetsstudier i Sundsvall. Sedan blev Stockholm och förorten Solna hemort under några år.
– Jag var inneboende hos en tant och jobbade med marknadsföringsfrågor åt en bank.
Terese trivdes med jobbet men inte med att pendla med den blå linjen mellan Solna och Kungsträdgården.
– Jag kände mig anonym och otrygg.
Plötsligt fanns det en ledig tjänst i Hammarstrand, Jämtland.
Terese hade aldrig varit i Hammarstrand men ångrar inte ett ögonblick att hon vågade flytta dit.
– Det är en fantastisk plats!
På en liten ort finns fördelar som saknas i större städer.
– Jag kände mig så välkomnad, trygg och sedd.
Terese har reflekterat över flytten.
– Varför flyttade jag från en kommun med bra ranking för högutbildade kvinnor för att byta till raka motsatsen?
Terese brinner för landsbygden.
– Det finns en stark norm som säger att det är i städerna det händer.
– Ingen sa ”jag ska bo i Norsjö” när jag växte upp.
Det finns många undersökningar kring platser och det skulle kunna ställas andra frågor.
– Vad är det som gör att vi värderar platser istället för hur du som person trivs i den här miljön?
Det kan, menar Terese, handla om att spela fotboll på riktigt gräs och att det finns skogar som tas omhand.
– I Skellefteå finns till exempel en enorm produktion av vatten- och vindkraft men det är få elbilar.
I sitt uppdrag får Terese resa mycket och oftast är hon den enda som har femtio mil eller mer till möten i huvudstaden. Hon prioriterar ändå att vara på plats för att lyfta frågor som är betydelsefulla för människor på landsbygden. Hon gör en jämförelse med frågor om jämställdhet där kvinnor varit en avvikande grupp i maktens rum och nu är det likadant med frågor som rör landsbygd.
– Känslan av att vara avvikande i rummet går nog att jämföra med hur kvinnor kände sig förr, funderar Terese.
Terese har rutin av att driva frågor lokalt och nationellt. Hon gjorde en kometkarriär som politiker i Ragunda och blev kommunstyrelsens ordförande under två mandatperioder. Nu har hon släppt den partipolitiska agendan.
– Jag jobbar politiskt men inte partipolitisk, understryker hon.
Det är valår och många frågor kommer att vridas och vändas på.
– Det som är lite synd är att landsbygdsfrågor nästan är reducerad till bensinfrågor eller strandskydd.
Vilket är ditt smultronställe?
– Boviken, säger Terese utan betänketid. Det är inget party, party utan ett fint ställe både dag och kväll.
Har du något tonårsminne att dela med dig av?
– Jag har många trevliga tonårsminnen från Ceges dansgolv. Dansen fick jag ju verkligen med mig från Skellefteå.
Hur ser det ut med motgångar?
– Min erfarenhet av politik är att det blir ett steg fram och två steg bak.
Terese berättar om ett särskilt tillfälle från studietiden där hon kandiderade till kårordförande och förlorade posten med tre röster.
– Det var surt.
– Men om jag vunnit hade jag ju inte varit där jag är idag.