Bakgrunden är ett långvarigt missnöje med hur Vårdförbundet drivit frågor som rör barnmorskornas arbete.
Vårdförbundet sköter i dag det fackliga arbetet som rör barnmorskorna och Svenska barnmorskeförbundet fokuserar på professionsfrågor.
Under lång tid har barnmorskorna varit kritiska till att de frågor barnmorskorna vill driva inte alls kommer fram i Vårdförbundet.
– Vårdförbundet har svårt att lyssna på oss och att förhandla enskilt för oss. Exempelvis säger Vårdförbundet att vi är specialistsjuksköterskor. Vi vill hävda att vi har ett helt annat yrke, vi är dubbellegitimerade, säger Erika Häggblad.
Enligt Erika Häggblad har man även drivit på för att få andra mer flexibla arbetstider och jourersättning för att exempelvis kunna följa en hel förlossning.
– Det är en stor grej hos oss att kunna följa kvinnan hela vägen från mödravård till eftervård, för kontinuitet och för kvinnans trygghet. Och det är en facklig fråga, säger hon.
Kan inte ta rast
Hon tar även upp ett lokalt exempel som hon anser försvårade arbetet för barnmorskorna.
– Vårdförbundet sade upp alla avtal gällande måltidsuppehåll. Tidigare kunde vi skjuta på måltiden för att stanna kvar hos kvinnan under krystning. Vårdförbundet hävdade att det var viktigare att ha rast. Vi kämpade som illrar för att ha kvar uppehållet. Sedan har vi svårt att fara ner på stan eller gå ut under en rast, därför ansåg vi att vi skulle få ersättning då vi inte kan gå ifrån. När Vårdförbundet inte gick på den linjen var det många i Skellefteå som ifrågasatte varför de skulle driva fackliga frågor, säger hon.
Ny utbildning
En annan fråga där barnmorskorna inte fått gehör är önskemålet om en enskild barnmorskeutbildning på 4,5–5 år, istället som i dag då man först utbildar sig till sjuksköterska och sedan specialist.
– Vi och universiteten har velat renodla utbildningen för att få in bitar som handlar om spetskompetens som vi i dag inte hinner med i utbildningen utan måste komplettera senare. Vårdförbundet har inte tagit den frågan heller, säger Erika Häggblad.
– Nu hoppas vi att ljuset hamnar på barnmorskeyrket och inte bara förlossningen utan hela länken i vårt arbete, tillägger hon.
På barnmorskeförbundets kongress 2015 lades en motion om att utreda frågan om utträde ur Vårdförbundet. Under 2017 togs en idé fram om att bli en egen professionsförening inom SRAT, under Saco.
– Vi ser inte att vi har något att förlora på att gå ur Vårdförbundet. Majoriteten av barnmorskorna i Västerbotten delar den åsikten, säger hon.
Vid förbundsstämman var det 52 av 57 röstberättigade som röstade för att satsa på ett eget förbund strax före klockan ett.
– Stämningen var god. Det var hurrarop när beslutet togs, säger Erika Häggblad.
Jenny Olsson, avdelningsordförande vid Vårdförbundet i Västerbotten, tycker att det är ett jättetråkigt besked.
– Men jag respekterar beslutet. Samtidigt vet jag att det råder splittring i frågan i Västerbotten. Vi kommer också alltid att finnas kvar för dem som istället vill välja Vårdförbundet, säger hon.
Hon tror inte att beslutet kommer att betyda så jättemycket för Vårdförbundet lokalt.
– Förutom att det blir en splittrad arbetskår. Jag tycker det är synd då vi har samma utmaningar och vårdfrågor på agendan. Vi gör också en koppling mellan professionsfrågor och fackliga frågor och skulle bli starkare tillsammans.
Barnmorskorna anser inte att ni drivit deras frågor tillräckligt.
Hur ser du på det?
– Jag kan inte ta ifrån dem sin upplevelse men i Västerbotten har vi varit öppna i våra diskussioner. Vi har inte heller varit rädda för kritik. Jag vet inte vad det är de saknar. Vi har bland annat förhandlat fram ett avtal 2017 som gav barnmorskorna här den bästa lönen i landet. Det finns ett stort engagemang centralt också, säger hon.